19 maj 2014

Ord som är både ock.

Det finns ord som hänvisar både till det som var och det som blev. Jag vet att det låter knöligt, men låt mig förklara. För oftast är det inte konstigt, det handlar bara om språklig utveckling.

Många ord är från början antingen ett verb eller ett substantiv. Ta till exempel substantivet yxa (redkapet), med det kan du yxa till något - som är ett verb. Eller ta verbet att vandra, som kan överföras till substantivet ett vandring. Detta är naturligt när vi försöker beskriva omvärlden.
Ibland tar ändå språket olika omvägar och ett substantiv med en speciell betydelse kan via denna vandring via verb bli ett nytt substantiv, som trots exakt samma stavning får en helt annan betydelse.


En eller två klyftor?
Klyfta. Med betydelsen en bergsskreva, skillnad eller svalg. Kommer från germanska ordet klufti-, med betydelse kluvet ställe. Släkt med orden klyva och klyft. Grundordet klyv- betyder också delad och förekommer som prefix i en mängd svenska ord, till exempel klyvyxa, klyvdel, klyvare, klyvöppning.

Nå. En apelsin har många klyftor, det är en klyvfrukt, det vill säga en frukt som delar upp sig i många delar. Ordet klyvfrukt kommer från verbet att klyva (dela). När någon sedan skulle beskriva tinget av det som var kluvet uppstår ordet klyfta i betydelsen en av dessa avdelade delar.

Därmed betyder klyfta dels den skreva eller delning som finns kvar vid en klyvning, dels själva delen som blev avdelad. Och märkligt nog, men ändå fullständigt logiskt får vi två sorters klyftor i en apelsin. Både den vi tar och det som blir kvar.
#blogg100 - 080

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar