11 december 2017

Fungerande nyårslöfte.

Skärmdump www.timezillionaire.com
Lyssnade på intressant föredrag på Hive i Göteborg idag. Intressant för att det var ett föredrag från England, via Skype. Men mer intressant för att det handlade om att handskas med sig själv och sin verksamhet - så att nyårslöften kanske inte längre behövs?

Matt Sandrini från timezillionaire.com har tre teser som han presenterade för oss. Tanken är att om du mer noggrant dels funderar var du vill vara om några år, dels utvärderar året som gått, så slipper du ångesten över kortsiktiga beslut som inte bär. Ingen direkt raketforskning, men intressant att fundera på.

Det var en treddelad utmaning han gav oss, läs mer om dem nedan. Först en liten motivationstext, varför vi inte ska ge efter för de kortsiktiga besluten, utan försöka se mer långsiktigt. Illustreras med ett citat ur Matts blogg om tidskontroll.

"Time to confess. I don’t really have a sweet tooth, but I love chocolate cakes. Especially when they’ve got multiple layers. And dark chocolate covering the top. Ehm. Can we add jam in the middle? Yes, please.
However, I rarely have chocolate cake.
One reason is that I like to keep it a special occasion: get the best slice of cake possible, and make it an experience.
But the main reason is that, although cake+chocolate may give instant pleasure, it comes at many invisible costs. The same sugar spike that triggers a massive release of dopamine in my brain (the pleasure neurotransmitter), also causes all sorts of havoc in the body, that translate into a groggy afternoon, the inevitable trough after the euphoric spike, and terrible health and performance issues down the line. It makes me less able to enjoy life and what I’m passionate about.
In other words, I am paying my short-term entertainment using my long-term credit card.

På svenska:
"Dags att bekänna. Jag är inte en godisfreak, men jag älskar chokladtårta. Speciellt när de har flera lager. Och mörk choklad som täcker toppen. Ehm. Kan vi lägga till sylt i mitten? Ja tack.
Jag äter dock sällan chokladtårta.
En anledning är att jag gillar att spara det till ett speciellt tillfälle: få den bästa biten möjligt, och gör det till en upplevelse.
Men den främsta anledningen är att även om kakan + choklad kan ge omedelbar glädje, tillkommer många osynliga kostnader. Samma sockerchock som triggar en massa dopamin i min hjärna (njutnings-transmittorn), orsakar också kaos i kroppen, som övergår till en däst eftermiddag, den oundvikliga trögheten efter den euforiska kicken samt dålig hälsa och prestanda drar ner upplevelsen. Det gör mig mindre i stånd att njuta av livet och allt jag älskar.
Med andra ord betalar jag min kortsiktiga underhållning med mitt långfristiga kreditkort."

Till de tre tipsen. Tanken är alltså att mer noggrant sätta mål och att de målen verkligen stöttar oss som människor.

1. Var en tidsresenär.
Kolla framåt i tiden. Och då menar Matt inte bara någon månad (typ efter nyåret), utan snarare tre år. Var vill du vara då? Vad vill du hålla på med då? Varför?
Besvara dessa frågor och du blir betydligt mer tydlig med vad du egentligen vill. Anledningen varför det är bra att titta längre fram är att vårt beslutsfattande normalt sett är baserat i nuet eller kanske några få dagar bakåt i tiden. Genom att "veta vad du själv egentligen vill" är det lättare att komma dit.

2. Utvärdera
Ta de tre bästa minnena eller det du åstadkommit och fundera på dem ett slag. Vad var det som gick bra? Varför? Vad gjorde du rätt? Genom att utvärdera detta kan du lättare se vad du bör göra i framtiden för att lyckas.
Och titta på de tre tillfällen då du var som mest "utmanad". Vad gick fel? Varför? Hur gjorde du? 
Kanske kan du hitta det som du bör undvika i framtiden?

3. Skaffa idoler/mentorer
Det finns människor runt om dig som redan gjort det du ska göra nu. Umgås med dem, lyssna på dem och fundera på vad de gjort och varför. Antagligen kan du slippa att göra en del av deras upplevelser och kan snabbare nå dina mål. Lära av andra helt enkelt.

Lycka till. Och hoppas 2018 blir ett gott år.



(Läsa mer om annat som stöttar i det yrkesmässiga? Klickar du här kommer du till min firma-sida. Där kan du läsa mer om Texter, Metoder och Inspiration. Från mig till dig, liksom...)


7 december 2017

Våga bli influerad.

Skärmdump ceciliafolkesson.se
Tänkte dela med mig av några webbplatser/bloggar och hemsidor som är goda uppslagsplatser för mig själv, både yrkesmässigt och mer personligt. Först ut kommer en vän och före detta arbetskamrat...

1. Cecilia arbetade jag med under ett par år på reklambyrå. En kunnig och bestämd tjej, med smarta idéer och lösningar på mat och hälsa. Och resor. Är allt lite avundsjuk på hennes kopplingar till Bali, dit hon reser någon gång om året (med eller utan barn). Hennes recept på både mat och annat är lockande.
Rekommenderas varmt. Klicka här för att komma till ceciliafolkesson.se

2. I det löst sammanhållna blogggrupperingen "Bloggare som hjälper varandra" finns många bra bloggare, med tips om det ena och andra. Bara för att välja någon - en som ibland gör mig lätt generad, men framför allt informerad är Charlotte Cronquist och hennes blogg Lust och liv. Charlotte kallar sig kärlekskrigare och ger handfasta tips om kvinnors njutning och självkänsla. Allt grundat i kunskap som du kanske inte har tidigare. Vågar du läsa hennes blogg? Klicka.


3. Har skrivit ett par kurser för mikrokurs-sajten Daily bits of. Har kan du få kunskap i mycket lättsmälta doser. Antingen lite varje dag via e-post, app eller messenger. Det finns kurser utan kostnad i allt mellan psykologi, städning och gatufoto (ja just det - min kurs).
Numera finns även kurser mot kostnad, men varför inte först leta upp och testa något som ger nya insikter. Klicka här och titta efter.

4. Är ju hyfsat språkintresserad - arbetar med texter, kommunikation och mellanmänsklig förståelse dagligen. En av mina viktigaste källor är Språkrådet och deras Frågelådan. Där kan du få svar på det du länge funderat på när det gäller språk. Det bästa är att om de inte redan tidigare svarat på frågan du tänker på, så är de alerta och tar reda på och svarar inom någon dag. Finns på nätet (klicka) men även på Twitter (klicka)

6 december 2017

Mobil ♥ jul = konsumtion.

Läste lite i en kvartalsrapport om e-handel inför julen. Och mellan raderna kan en förstå att utan mobil, ingen jul. För så mycket använder vi mobilen i det dagliga konsumerandet, så att konsumtionens stora högtid julen inte skulle bli av utan mobilen.

"Mobilen kommer att vara en trogen följeslagare under årets julhandel för mer än varannan julklappskonsument. Först och främst kommer mobilen att användas till att jämföra priser i olika butiker. Detta pekar på ett intressant konsumentbeteende där de fysiska butikerna sannolikt i realtid kommer att vara utsatta för priskonkurrens från e-handeln. Exempelvis kan en konsument som hittar en vara i en butik på stan direkt ta upp sin mobil och se om varan går att hitta till ett bättre pris online". Ur PostNords e-barometer Q3 2017

Ur PostNords e-barometer Q3 2017

Ja, vissa fakta i diagrammet ovanför är intressanta, som att till exempel var 20:e tillfrågad inte ens har en mobil. Fast då ska en komma ihåg att det i första hand gäller äldre personer och de är inte de som konsumerar speciellt mycket i dagens Sverige (eller någon annan stans i världen).

Tidsoptimister
En annan sak som finns att läsa i ovan nämnda rapport är att dagens unga konsumenter (och speciellt de som använder sina mobila enheter mycket) även är tidsoptimister. Citat:

Det tar trots allt någon eller några dagar att få sitt paket inför jul. Så om du väntar något stort från dina barn, kanske du kan förvänta dig att få julklappen något sent i år?
Läsa mer? Klicka här.

5 december 2017

Att kunna dansa. Automatiskt.

Många (kanske de allra flesta) som jag känner gillar att dansa. Men trots det är det få som gör det. Jag tror att det handlar om något så enkelt att du lätt hamnar i en otrygghet med dans. Att du är ytterst medveten om att när du dansar syns det att du kanske är mindre van. Och då vågar du inte dansa så mycket att du blir van (eller trygg) och avstår istället.

Och i grund och botten handlar det om något som jag gärna kallar kompetenstrappan. Som i sin tur kan appliceras på mycket kunskap och framför allt förmågor. För det är i hur lätt det är att omsätta sin egen kunskap som ett av de största hindren att ta till sig kunskap finns. Så här ligger det till:

Omedveten inkompetens. Det första steget på kompetenstrappan. Där du gör saker utan att du fördjupat i hur eller varför, när du till exempel åker skidor, springer, skriver, pratar i radio eller liknande, utan kunskap. Och du har då inte heller vetskap/kännedom om denna inkompetens.

Medveten inkompetens. En dag blir du plötsligt medveten om det du gör, kanske åker du skidor och ser någon annan som gör det så mycket bättre. Detta kunskapssteg är när du medvetet är okunnig. Du känner och förstår att det går att lära sig något så mycket bättre. 

Medveten kompetens. Detta är det jobbigaste av kompetensstegen, när du gått en kurs eller liknande och försöker tillämpa din kunskap. Kunskapen är inte automatiserad i dig, så du måste tänka på varje steg och därför misslyckas du ofta. 
Att du samtidigt är medveten om alla dina misstag gör inte saken enklare, snarare jobbigare. För att komma förbi detta steg måste du träna. Som till exempel med dans. Träna på att göra det många gånger och så en dag...

Omedveten kompetens. Det som varje idrottare eller militär kallar för sitt kroppsminne. Eller ja, den termen går att överföra på allt. När den som skriver inte behöver titta på tangenterna hela tiden, utan det går automatiskt. Om du kan cykla är du oftast i detta skede. Du behöver inte tänka på hur du gör och kan därför cykla och kanske se dig omkring samtidigt?  Då är du omedveten, men samtidigt kompetent.


Läsa mer om vad jag gör i jobbet. Eller få hjälp i dina texter? Titta in på min professionella sida Novik Media & Kommunikation. Klicka här.

24 november 2017

Spaning: IKEA flyttar.

Har tidigare berättat att de allra flesta som teknikspanar tror att antalet bilar kommer att minska. Detta eftersom bilar dels blir självkörande, dels bilägandet blir mindre attraktivt ekonomiskt. Då kommer nästa stora nästa effekt av detta. Nämligen att jättevaruhusen flyttar in till stan. Och slutar att vara jätte-...

Idag har redan Ikea etablerat en popup-affär i centrala Stockholm (klicka och läs). Visserligen med bara köksvaror, men ändå. Det visar lite hur viktigt det är att för stadsbor att slippa åka ut till de stora köpcentra som kräver bil med mera.
Skärmdump Market.se

Och Ikea i Bäckebol/Göteborg tror sig veta att nästan 35 % av alla kunder reser kollektivt. Varför? Jo dels för att det finns bra förbindelse och lämplig hållplats, dels för att färre i storstäderna äger egen bil.

Men nästa steg blir mer drastiskt. För inom en relativt snar framtid är behovet att de stora köpcentra inte alls lika stort. När dessutom smarta lösningar för autonoma transporter och leveranser kommer, kommer de stora kedjorna som IKEA, Coop, Mediamarkt, Netonnet och allt vad de heter vara tvungna att tänka om. Om det (i alla fall i de större städerna) blir allt färre som inte har egen bil och som börjar använda autonoma transporter, kan ju även allt körande med möbelpaketen bli enklare om säljande företag även tar hand om det.

Leverans till bilen
Jag förutspår mindre butiker, som mest är till för att du ska få känna på de större varorna, kanske genom VR-glasögon och hologram. Och så behövs inte längre jättestora lokaler för alla fysiska möbler, då en "digital yta" kan visa mycket mer än bara en möbelgrupp.
Dessutom finns redan idag system där leverantörer kan leverera varor direkt till bakluckan i din bil. Till exempel har Volvo redan ett sådant system igång. Här kan du läsa mer om Volvo in-car delivery. Jag tror också att framtidens bostadsdesigner måste hitta system för att leverantörer ska kunna leverera direkt till din bostad, utan att du eller någon annan är hemma.

Det finns även stora ekonomiska vinster för företagen. De behövs fortfarande större lagerlokaler, men med nya smarta logistiksystem måste inte varorna finnas och hämtas av kunden själv. Att titta och känna på varan på ett mindre ställe och sedan få den levererad hem gör det enklare, billigare och framför allt snabbare för både kund och leverantör. Detta öppnar också för flera servicenischade företag som till exempel leverans/avhämtning, möbelmontering och dylikt.

Köpcentrumens död
Så när vi väl fårr autonoma transporter i större och säkra system, så flyttar troligtvis Ikea in till stan. Och de flesta andra affärskedjor gör samma sak. Köpcentra har ingen större framtid, i alla fall inte för bara shopping. Det blir i framtiden fler centrala, men mindre butiker helt enkelt.


Läs mer om förändringen i bilägandet och mängden trafik inne i städerna här (klicka).

23 november 2017

Giv akt!

Märkligt detta hur tiden går. Att det i år är 40 år sedan jag kom hem från USA första gången, hur det är 30 år sedan jag började på Journalisthögskolan och bara 20 år sedan vi kom hem från Bosnien. Och så allt det andra jag hunnit med. #tbt #tillbakablickstorsdag

Jag deltog i utlandsmission första gången vintern 1979-80, på Cypern. Jag var där i rollen jag utbildats för i lumpen, Kvartermästare (underhållsbefäl). 
Så här en gammal bild från vaktavlösningen framför huvudbyggnaden på 2 skyttekompaniets camp - Camp Polar i Athienou. 
Ja, den unge (och något späde) mannen med inre befäl-brickan runt halsen är undertecknad. För ganska exakt 38 år sedan. Tiden går.

Ett annat minne från tiden på Cypern kan du läsa om här. Om när observationsplats S-37 blåste ner och jag fick en liten present från pionjärerna...

18 november 2017

Höststämning i Borås.

Efter att jag publicerat (och börjat sälja) min spårvagn i Göteborg, kom uppmaningar om att fota liknande i Borås (min uppväxtstad). Har börjat planera var en sådan bild kan tas osv. Och häromdagen var det ju perfekt väder - dis, och grått.

Så... Kommit in i höststämningen än? Börjat längta efter snö? Eller mest som jag, efter vårens grönska?
Jim Dines Pinocchio

Gustav Adolfskyrkan

Gustav II Adolf begrundar rådhuset

Västra ändan av Gågatan,
Knallen i förgrunden

Östra ändan av Gågatan,
riktning järnvägsstationen

När jag var liten sa vi alltid:
"Bäst med Borås? Tåget härifrån..."

16 november 2017

Tillbaka till Paris.

Om en dryg vecka får jag min julklapp från frun. En gemensam resa till Paris, där vi bland annat hälsar på kamraten Ella. Storstäder är speciella, med människor som en själv, fast många fler.
Har många favoriter när det gäller städer, Paris står nästan högst. #tbt #tillbakablickstorsdag
En dag tidig höst, 2010

Vad vi ska göra? Ingen aning, men det blir bra. Vi vet ju att få bra dryck och god mat. Och så några vänner att hälsa på. En och annan bild kanske jag tar (även om gatufoto i Frankrike kan vara lite knöligt). Eventuellt någon bra utställning.
Men mest åker vi dit för att känna på't. Och för min del, prata lite franska. Och höra:


Bienvenue à Paris, mes amis!

11 november 2017

Alla dessa lögner. När slutar de?

Rätt trött nu. På lögnerna som far omkring och förgiftar vår värld. Oavsett om de är medvetna eller lagom  omedvetna. För att allt i vår värld är ok är inte sant. Och att vi gemensamt inte vetat det är lika osant. Likaså att det är svårt att åtgärda problemen.

Innan någon får rascha (göteborgska, ungefär "mentalt utslag")  vill jag direkt säga att Sverige antagligen är ett av de absolut bästa länderna i världen att leva, verka och dö i. Det har både vetenskapliga undersökningar och andra enkäter visat. Men...

1. Att kvinnor trakasseras på grund av sitt kön, är en kunskap jag haft i nästan hela mitt liv. Det räcker med att prata nära med en tjej på tu man hand. Om du bara har goda vänner som är tjejer och de litar på dig berättar de avskyvärda grejer som killar gjort och gör. Kunskapen om trakasserierna är inte nya. Den som säger det är mer eller mindre blind.
Sedan tror jag att det är jättebra med #metoo, det visar på omfattningen och djupet av detta samhällsproblem. Och nästa fråga väcks: Vad gör vi åt det? Och: Vi ska väl göra något åt det?

2. Att människor trakasseras av andra med makt är inget nytt. Jag arbetade med teater i första delen av mitt yrkesliv. Jag må ha varit blåögd med mina ljuva teaterdrömmar, men problemen med stjärnor som utnyttjar sin ställning och utnyttjar andra, fanns redan då på 80-talet. Och ledningar och chefer inte bara visste om det, de deltog. Att folk inte visste, eller förstod omfattningen är en lögn. Så varför är folk förvånande nu? Och vad görs det åt det? Och tror du verkligen att kultursektorn är ända området detta försigår på?

3. Alla "tycker" att det är viktigt att barn och vuxna med behov av extra stöd och ska få det. Ändå dras assistenthjälpen in. För att det kostar mycket. Men att LSS har haft stigande kostnader (mycket kraftigt stigande kostnader ganska länge nu) är ingen nyhet. Försäkringskassan har länge varnat för detta. Regeringarna och alla politiker av skilda kulörer har vetat om det. Föräldrar och de drabbade har vetat om det. Men först nu görs något, och då halvhjärtat?
Alltså. Om det finns ett problem (behov av hjälp, men det kostar) är det väl ändå vårt gemensamma ansvar i allmänhet och politikers i synnerhet uppgift att hitta lösningar? Och att inte blunda. Det som många idag antyder, att det är ett problem som dykt upp just nu och är olösbart - är en osanning, en lögn. Sanningen är snarare att de som haft god insyn i problemet valt att inte göra något åt det. Så vad händer nu?

4. Vad får du för din skatt? Tja, den som tror att Leif Östling (och andra rätt rika personer) säger saker rakt ut i luften och inte vet vad de fått - den är lite väl blåögd. Precis som alla dessa relativt rika personer ljuger när de säger att skatter i allmänhet är fel. Att betala skatt har alltid varit att lösa problem. Men balansen mellan hur mycket du som individ ska betala och vilka problem du anser vara rätt att lösa är knepigare. För. Den som påstår att det inte finns tillräckligt med pengar i Sverige, Europa eller världen för att lösa de större problem vi har - den ljuger. Och oftast medvetet. Men vad säger du? Att bara andra ska betala, inte du? Då ljuger du.

Gör något ärligt nu
Att inte vara ärlig med det som egentligen driver dig att ha en bestämd åsikt om något är fegt, på ett socialt och mänskligt plan. Vi människor är otroligt påhittiga och kan finna lösningar på det mesta. När vi inte gör det är det för att vi inte vill eller anser oss "ha råd" - inte för att vi inte kan. Och därför ljuger vi uppsåtligen.

Så. Kan det snart vara slut på lögnerna? Och så kanske vi kan uppträda som vuxna människor istället. Och börja lösa problem, inte sopa dem under mattan? Och ljuga om dem.

9 november 2017

Novemberstig. Eller en bild av den.

Ett undantag från gatufotandet. Lite stig-foto istället.
Hundpromenad. 5 grader. Dunkelt. Frusna fingrar. Röster i fjärran. Men hunden vägrar skita. Så vi går en bit till...

Ja, var tvungen att ta en bild av den aktuella, råa hundstigen - ses här bredvid.

Jag har fotograferat hela mitt liv. När jag var 13 år köpte jag för egna pengar en liten fin pocketkamera, en Agfa. Och tillbehör, blixtkuberna sattes ju på ett litet plasttorn ovanpå.

Våren 1976, med de sista av pengarna från mitt sommarjobb året tidigare på Englandsfärjan Saga, köpte jag den efterlängtade systemkameran - en Konica Autoreflex T3. Och efterhand en massa tillbehör, både enklare vidvinkel, porträtttele och telezoom 400 mm.
Pocketkameran

Foto: Dirk Meyer, Wikimedia Commons

1986 var jag hos min pappa och vi tittade på hans gamla bilder. Familjebilder med människor, frisyrer, kläder och miljöer. Roligt att titta på gamla bilder. Och minnas. Så senare den veckan drog jag fram min diaprojektor och började gå igenom mina bilder de senaste tio åren.

Det var deprimerande. Med fantastiskt tråkiga bilder. På landskap, miljöer, fåglar och annat strunt. Jag hade under tio år inte fotat mer än kanske fem intressanta bilder. Och svårtillgängligt, med diabilder som krävde projektor osv.

Så jag sålde det mesta av allt i kameraväg och köpte en helt manuell Nikon FM istället. En kamera som krävde att jag lärde mig ljus, exponering, skärpedjup och liknande. Och som var min vän i många år därefter. Under dessa år fotade jag bara med svartvit film och nästan bara människor jag mötte i arbete, i skolan, på seminarier med mera. Jag lade grunden till dagens fotoäventyr i städer.

Idag är det nästan bara människor och gatufotografi jag sysslar med. Fortfarande anser jag att jag har tonvis med kunskap att ta till mig, att min inlärningskurva är kraftigt stigande. Att mina bilder ständigt blir bättre.

Och så hoppas jag att de är intressanta. Har börjat sälja några av bilderna. Har haft min första utställning på en restaurang i Borås sedan i maj. Och i januari blir det en lite större utställning på konstklubben på Kanalhuset (hos SVT och SR) i Göteborg. Om jag vågar visa upp bilderna. Men det måste jag. Varför skulle jag annars fota?