16 oktober 2017

Engelsk konstruktion på svenska.

Inte ett eget längre inlägg idag, utan delning av en intressant text om svenska språket från dagens GP (Göteborgsposten). Det är Lars-Gunnar Andersson som berättar att det blir allt vanligare med så kallade konstruktionslån från engelskan. Inte kanske så konstigt när vi använder engelska så mycket.

Så frågan är, kommer engelskan fortsätta att dominera som största inlåningsspråk? Och hur långt kommer det att gå, kommer svenskan att överleva som eget språk? Jag tror det, vad tror du?

Ett kort citat från den länkande artikeln:
"... Det vanligaste är att vi lånar ord rakt av i engelsk form, till exempel app, hint, cool och smiley. Listan kan göras längre.
Ibland översätter vi ordet, och sådana lån kallas översättningslån, till exempel livskvalitet (quality of life), ståuppkomiker (stand up comedian) och kokar ner till (boils down to). De flesta upplever nog inte livskvalitet som ett lånord.
Översättningslånen passar smidigt in i svenskan. För den som vill motarbeta lånord är de försåtliga i sin svenska språkdräkt.
Vi lånar också in fraser i översättning ord för ord. För cirka 50 år sedan blev uttrycket ha en bra dag vanligt. Det var förstås engelskans have a nice day som låg bakom. ..."


Läs mer genom att klicka dig till GP här.

15 oktober 2017

Projekt "The Intersection".

Som du kanske vet var jag i Chicago igen i somras, tillsammans med ett mindre gäng gatufotografer. Några av bilderna har jag visat här, fler på min gatufoto-hemsida "GFN street". I dagarna har jag lagt upp ett nytt projekt, där alla bilder är en och samma plats, en korsning i The Loop i centrala Chicago. Här ett exempel.
"Crossing into light"
Det handlar alltså om övergångsställen, ränder, ljus och människor där. 
Det speciella med Chicago är att downtown är så relativt (med amerikanska mått mätt) hoptryckt. Detta faktum tillsammans med höga byggnader och flera olika nivåer du kan röra dig på gör att ljuset kommer från alla möjliga håll. Dels direkt, nedsipprande mellan skyskraporna, dels i reflektioner och skuggspelande rörelser. Lite svårt att förklara, men just detta scenskapande ljus är nog ett av skälen till att så många amerikanska filmer utspelar sig just i Chicago.

Vill också rekommendera ett besök på min hemsida för gatufoto, här skriver jag på mitt andra språk sedan 40 år, engelska. Fast det är kortfattad, enkel och rak engelska utan krusiduller, så jag tror allt att det är lättläst. Klickar du här kommer du dit i ett nytt webbfönster.

På foto-bloggen har jag alltså en sida med en rad bilder i ett enda av mina fotoprojekt, det jag kallar "The Intersection". Alla bilder i projektet kommer från korsningen E Randolph/N Wabash under den upphöjda järnvägen, ganska nära Millennium park i den del av Chicago som kallas the Loop.

Jag har också en rad av bilderna i projektet på Flickr, klicka här kommer du dit.

12 oktober 2017

Lyckligt överkörd.

Skriver detta på onsdagskvällen (jobbar tiiiiidigt torsdag morgon) efter tunga turnéstarten för Thåström här i Göteborg. En konsert som fortfarande snurrar och virvlar i mig. Gillar grabben (60 bast minsann) rejält, men en konsert med honom kräver sin person. Och för den som vågar ta in det är belöningen mastig - en överkörning i rök, ljus och ljud som vibrerar härifrån till Saturnus.


Thåström i Lisebergshallen. Mobilfoto Helén Palmqvist Novik
"Pimme" kallas han tydligen. Jag var sen på tåget, bland annat eftersom punken gjorde sitt inträde i Sverige under min utbytesår i USA (årsskiftet 76/77). När jag kom hem var proggen glömd och vem som helst som bara ville satt och trummade stenhår och skitsnabbt på hinkar med mera. Nä, punken var inte helt och hållet min grej, så jag höll mig till min bluesiga eller symfoniska rock istället.

Så småningom har det visat sig att en av de där skitungarna var gudomligt och rockigt bra. Tyngden i Thåströms musik gillade jag redan i Imperiet (efter en rad klassiker med Ebba Grön) och sedan dess har jag lyssnat och känt mollbestänkta vrålriff kännas mer poetiska än någonsin.

Skönhet i vrålet
Gårdagen ja. Rökmaskinen slog de på en minut innan spelningen började och sedan var den aldrig avstängd. Mest vällde den ut från scenen som den våta dimman i Blade Runner. 
Den hysteriskt moderna ljusriggen riktades och sken mest mot publiken och visade bandet oftast som stiliserade silhuetter. 
Och musiken... jag känner den fortfarande dunka i mina ådror. Vi i publiken blev överkörda helt enkelt. Spelade ingen roll att mixningen inte alltid satt, att rundgångstjut stack ut nån gång eller att tystnaden ibland kändes mer bedövande än vrålet. Thåströms röst skär i mina hjärnceller än och hade jag inte haft öronproppar hade jag nog varit lobotomerad vid det här laget.

Så hur känns det? Att bli totalt och själsligt överkörd, menar jag?
Jag är lycklig.

Läsa mer?
GPs recension var klar strax efter min egen text (klicka och läs)

6 oktober 2017

Kampernas liv.

Idag ett lite tyngre inlägg. Men angeläget, om inte annat så för mig. Och min familj. För idag är det Nationella anhörigdagen. En lite annorlunda års- eller temadag än till exempel Kanelbullens dag (4 okt), Internationella Vodkadagen (4 okt) eller Internationella dagen för lärare (5 okt). Kanske håller du med. 

Anhörigas livssituation uppmärksammas varje år genom Nationella anhörigdagen  6 oktober och Nationella anhörigveckan 2-6 oktober. 

En dag. Eller en vecka. Som vi kanske får uppmärksamhet. Resten av året kämpar vi anhöriga på. Precis som vanligt. I en dov tystnad av oförståelse?
Att vara anhörig (i mitt fall pappa till en snart vuxen autistisk son) är något som i stora delar förändrat mitt liv. Så jag tänkte att du kanske ville läsa lite om hur det varit och är. För min familjs skull.

Min son har autism och ungefär 6 andra av Socialstyrelsen ICD-10-SE-kodade diagnoser. Han är på väg in i vuxenlivet, just nu går han andra året på gymnasiet. Han har trots sina diagnoser full kognitiv förmåga (= normalt IQ). Och vi har trots en rad motgångar inte helt och hållet förstått var hans gräns för möjlig utveckling går. Samtidigt som han är autistisk.

Det sista kanske inte har så stor betydelse för dig, men för oss nära honom innebär det en ständig kamp för hans rättigheter till boende, fritidsverksamhet, utbildning och framtid. För min son har också en av Socialstyrelsens riktigt sällsynta diagnoser - Joubert Syndrom. En diagnos som 2-4 barn om året får i Sverige. Medfött och mycket av ett mysterium för läkarvetenskapen, eftersom människorna med Joubert har så olika utfall (till exempel i mängd diagnoser och möjlig funktion i samhället).

Alla dessa kamper
All kunskap som vi idag har om vår son har vi kämpat för att få, eftersom att de flesta läkare inte känner till Joubert Syndrom. Diagnosen fick vi först ungefär för 10 år sedan, när sonen var sju. Under de första sju åren visste vi inte vad vi skulle förhålla oss till. Just kunskap är viktig för anhöriga. För att kunna förhålla sig till möjligheter, hinder och den egna sorgen.

Det var först när sonen var nio som vi fick diagnosen autism. Innan dess ville inte Borås Stad stötta oss enligt Lagen om Stöd och Service (LSS). Jag gjorde personligen det utredningsarbete som en LSS-handläggare aldrig nändes göra ordentligt. Först 11 månader efter avslaget om stöd från kommunen (efter utredning som tog nästan sex månader) slog Förvaltningsrätten fast att vi även utan diagnos hade rätt till LSS-stöd. Under slutet av dryga året med det första rättsliga bråket kom dock diagnosen autism. Då hade jag (högskoleutbildad och erfaren journalist) fått ta till alla medel som fanns och lite till för att överklagan skulle gå igenom. Men först efter ytterligare ett år utan LSS-stöd. Ofta har jag funderat på vad de som inte vet hur lagar och paragrafer fungerar skulle ha lyckats mot överhögheten som myndigheterna utgör...

Sonen gick de första åren på en friskolas förskola, där de ansvariga lovat stöd, bland annat genom assistent för honom. Under förskoleåret hävdade skolan dock att det var för dyrt och ville ta bort det stödet. De kallade mig och barnens mor till samtal tillsammans med den ekonomisk ansvariga för skolan - för att vi skulle förstå att vår son var en belastning för dem. Efter nästan sammanlagt ett år av tvister om vad som var lämpligt stöd och vad som var berättigat stöd, flyttade vi till slut sonen till något som heter Kommunikationsklasserna - en fin lösning för elever med kommunikationssvårigheter. Men första skolan hävdade sin rätt och den kampen var förlorad.

Kamp och sorg
Jag kan hålla på så här och beskriva fler kamper. Om läkarbesöken. Om tandläkarproblemen. Om svårigheterna att få logoped-stöd. Om nya skolans flyttar (utan att ansvariga berättade om det i förväg). Om omorganisationer. Om ständigt nya assistenter. Om hur det är att ständigt kämpa för avlastning. Om medicinerna. Om ekonomiskt stöd för alla kostnader. Om bristande förståelse om att sonen kanske också skulle kunna ha fritidssysselsättningar. Om all den mat som han inte kan äta. Om nästa rättsliga kamp mot Borås stad. Och alla bråk med den andre (äldre) sonen - som aldrig riktigt fick den uppmärksamhet han var värd. 
Om sorgen. Om fler kamper. Men jag tror att du kanske vid detta lag förstått lite av hur vår vardag sett ut.

Kanske räcker det med att berätta att jag till slut gick in i väggen och tog slut. När jag, sonens pappa som alltid varit där, plötsligt inte längre kunde sitta med andra människor utan att börja gråta. Om känslan av meningslöshet. Om önskan att livet tog slut. Om att även vägen därifrån varit (och är) en kamp.

Mer förståelse
Vi har mött massor av fantastiska människor, de som stödjer, hjälper, avlastar. Vi har också mött både de som satt upp hinder och de som genom ren okunskap kraftigt försämrat både sonens och oss andras vardag. Vi vet hur det är att vara anhörig.

Idag finns mer hopp för sonen, men även kunskap om framtida kamper. Till exempel väntar en större transplantation inom de närmaste åren. Vi vet fortfarande inte hur sonens möjliga framtid ser ut, fast det idag ser ok ut. Kanske. 
Så osäkerheten är en stor del av mitt liv. Den och sorgen. Det som gör att jag idag är en helt annan människa än för 18 år sedan, efter alla dessa år som anhörig.

Förstår du kanske lite bättre nu?


Läsa mer?
Rättigheterna för personer som lever med sällsynta diagnoser och deras närstående hänger ihop med de skyldigheter samhället har i förhållande till innevånarna, och särskilt för personer med funktionsnedsättning. 

Nationellt kompetenscentrum anhöriga​ Nationellt kompetenscentrum anhöriga är en samarbetsresurs för att utveckla framtidens anhörigstöd. http://www.anhoriga.se/

Anhörig och närstående
Enligt Socialstyrelsen är en anhörig en person inom familjen eller bland de närmaste släktingarna. Närstående är en person som den enskilde anser sig ha en nära relation till. Termerna anhörig och närstående används något olika i lagtexter. I många andra texter blandas också de här orden ihop och användes till och med nästan som synonymer.

I texter av och från Nationellt kompetenscentrum anhöriga används ordet anhörig i bemärkelsen den person som vårdar eller stödjer en närstående. Vanligtvis är den person som ger vård och stöd en anhörig till den som tar emot stöd, omsorg eller vård. Närstående är därmed den person som är i behov av stöd.

2 oktober 2017

Bilder, bit för bit.

Har under flera år sysslat med gatufotografi, som en naturlig del i mitt människointresse. Street-kulturen är också följsam, tillåtande och delande. Det vill säga, en delar med sig av kunskapen efter bästa möjliga förmåga. Tillsammans med en annan fotograf har jag därför producerat en kurs i gatufotografi.


Gatufotografi är i grunden "snabbt" och anpassat fotografi. Det gäller att hänga med eller att ibland vara en del av det dagliga ganska höga tempot. Kameran ska alltid vara redo och inställd, liksom din vilja att umgås och träffa nya personer. 

En enkel bas
Ett av utgångskriterierna när jag och Daniel Eliasson skrev vår mikrokurs var att det ska vara enkelt att delta och att kunna ta bra bilder. Tillåtande, utan regler och inkluderade var andra viktiga mål.
Och. Gatufotografi är en bra bas för all fotografi. Den som kan ta bra gatufotobilder, kan även ta bra bilder i andra sammanhang. För grunderna ger kunskap även för mobilfotografen, likväl för den som har världens mest avancerade systemkamera. 

Länkarna
Bäst av allt? Det kostar inget, och kursen tar inte speciellt mycket tid. Länken till den finns här. Via en annan länk (till min firmasida Novik Media & Kommunikation) kan du läsa mer om kursen. Via en tredje länk hittar du kursen på engelska (min GFN street blog).

1 oktober 2017

29 september 2017

Det stora havet.

Lyssnar på Thåströms nya skiva Centralmassivet och blir mollbestänkt. Känslan av utanförskap är tydligt, men även styrkan i musiken bryter igenom. Så jag kommer osökt tänka på en text jag skrev för en tid sedan. Den är personlig, men förhoppningsvis inte för privat.

Min enkla fråga till dig är: När det stora blir för stort - hur gör du?
Seglar du, simmar du eller glider du ovanpå i en lustjakt?




Nå. Thåströms nya "Centralmassivet" finns att lyssna på till exempel på Spotify.
Några av recensionerna kan du läsa, om du klickar här:
Sveriges Radio (klicka)
Svenska Dagbladet (klicka)
Göteborgsposten (klicka)

"Känslan av utanför, känner du den?
Då badet övergått i kamp för luft,
grågrönt vatten trycker ihop själen,
saltet bränner ögonen bortom förnuft."



22 september 2017

Spaning: Hundar på stan.

Egentligen något vi redan är mitt inne i, men för alla er som bor i mindre städer och inte sett detta än: I framtiden får din hund sin egen matskål på restaurangen, när den följer med på stan.


I mindre städer som Borås (där jag växte upp) har restaurangfolk inte riktigt förstått än. Vi pratar om trenden "vardagsrum på stan", att folk i allt större grad vill träffas och umgås ute på stan, något stockholmare, göteborgare och malmöiter insett för länge sedan. 
Vår hund, som numera ofta 

följer med på restaurang

Statistiken talar sitt tydliga språk - det blir hela tider i alla större städer en större andel ensamhushåll. Och den trenden nästan accelererar, i hela världen. Även detta gör att umgänget ute på stan blir allt viktigare. Nästa steg är att det ska vara möjligt att ta med sig hunden. I Göteborg där jag lever numera, finns idag ett flertal ställen där du kan ta med din hund, inte bara till uteserveringen, utan även inomhus. Jag tror bestämt att antalet matserveringar och pubar med hundskål att få låna bara blir fler i framtiden?


Bra eller dåligt, tycker du?


Här några tips på ställen i Huvudstan och i Göteborg som låter dig ta med din hund redan idag.1. Hundvänliga Stockholm 
2. Kafeer och Krogar i Gbg 
Och en text från Göteborgs turistorganisation om att ta med hunden (klicka)

Vad så lite vad Livsmedelsverket säger om detta med mat och hundar: 

19 september 2017

När det gått itu.

Ibland lite märkligt när det finns två ord med nästan samma betydelse i svenskan. Det finns några olika exempel, men just detta att det handlar om två diametralt skilda ord, som idag har samma betydelse, trots skillnad i ursprung, härkomst, med mera. För vad säger du när något fallit i "tusen bitar", är det sönder eller trasigt?

Trasig. Relativt enkelt att förstå ursprunget, från ordet trasa, tyg (eller liknande) som revats. Från början troligtvis bara använts om just kläder (finns belägg för ordet sedan 1618), efterhand omfattar ordet även andra ting som gått sönder på något vis. 

Det finns en användning för ordet trasig, som mycket sällan ordet sönder (eller det annars helt korrekta söndrig) används för och det när något är trasigt i överförd betydelse - som för människor, relationer eller annat abstrakt. Redan så tidigt som på 1700-talet använde poeter ordet trasig för att beskriva en slarver eller en mer eller mindre misslyckad person.

Sönder. Här får du förståelse för ursprunget när du ser att det är besläktat med både synder och synnerlig (som i besynnerlig). Men ursprunget är ändå lite knöligt. På fornsvenska/fornnordiska hette det troligtvis sunder eller synder, jämför till exempel med medeltyskans sunder med betydelse säregen. Som du kanske förstår har ordet vandrat i betydelse från annorlunda, ovanligt via att det beskriver något som är särskilt till dagens ur funktion
Härkomsten är omtvistad, men att det kommer från äldre germanska är fastlagt och det finns liknande ord i både tyska (sönder) och engelska (asunder).
Troligt är ändå att det kommer från indoeuropeiska och/eller sanskrit. Jämför med latinets sine = utan.
Förekommer i svensk skrift första gången i början av 1600-talet, men är troligtvis ett betydligt äldre talspråksord.

17 september 2017

Söndagsporträtt: bossy waitress.

Gillar att fota när folk är mer avslappnade, typ på kvällar och i mörker. Största problemet är då inte att hitta rätt motiv, utan snarare att få kameran att fungera som du vill. Bra då med kamera som tål dåligt ljus utan att bilderna blir fö korniga.

På senaste resan till Chicago var fyra av oss svenska gatufotografer i stans restaurangdistrikt, River North för att umgås, träffa människor och... fotografera. #ssp #sundaystreetportrait

Boss bar waitress
Tyvärr vet jag inte vad hon heter, tjejen som serverade oss på Boss bar. Vi hade varit på samma ställa dagtid ett par dagar tidigare, men då var det en annan som serverade oss. Ett par av oss frågade om hon hade något emot att bli fotograferad och då sa hon med ett leende:
"I really never like to be taken pictures of, 'cause I don't like what I see. But then again other people say I look good in pictures, so why not."


Detta blev mitt resultat.

Andra av mina gatuporträtt hittar du om du klickar här