Att byta från en gammal vana är inte alltid enkelt. För den som bor i "rikssvenska"-området är det märkligt nog helt ok att säga böt, istället för bytt. Men får en säga så? Att jag har bytit från böt till bytt?
Ja. kommer du från Uppsala och landar i vuxet liv i de västra delarna kan du ibland hamna i dispyt om vad som är korrekt. Och vill du ändra dig från barndomens naturliga språklärdom till omgivningens förväntade språkgemenskap så gäller märkligt nog ovanstående. Jag fick helt enkelt byta mitt böt till bytt.
Språklådan förklarar (ja, jag kommer från början från just Uppsala...)
I skriftspråket är böt inte alls vanlig. Den är typisk för personer från framför allt Stockholm och Uppland. Inget tyder på att den sprider sig, men inte heller att den försvinner. Den böjning som rekommenderas i ordböckerna är: bytte, bytt.
Även om böt inte är den ursprungliga formen, så har den funnits mycket länge. Det är inte så märkligt. Den stämmer hur de rimmande orden bryta, flyta, knyta, ryta, skryta, snyta, (för) tryta böjs. Den är alltså inget tecken på en allmän övergång från svag till stark böjning, utan bara på att man som språkbrukare vill ha regelbundna mönster.
De som säger böt har gärna bytit som supinform (har/hade bytit), i linje med de talspråkliga formerna flytit, knytit o.s.v. i stället förflutit, knutit.
Byta kan även böjas bytar, bytade, bytat i sydsvenskan. De formerna är också ovanliga i skrift.
Förenkla för dig lite?
I de flesta delarna av landet böjs verbet att byta med byta, bytt, bytt.
Men i bland annat Uppsala accepteras byta böt, bytit/butit. Men det visste du kanske redan?
#blogg100 - 083
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar