Vi har kommit halvvägs i detta i att kunna räkna. Efter 1,2,3,4 kommer fem. Ett känslomässigt räkneord för många. Ett lagom orättvist betyg på hur du är kanske?
Fem. Fornsvenskan ord är lika med dagens isländska ord fæm. Av germanskans fimfi. Troligt ursprung i grekiskans pente och sanskritens panca.
Att ordet är viktigt för oss människor och används i många olika sammanhang har säkert med att vi har fem fingrar på en hand. Att kunna något är därför lika med "att kunna det på sina fem fingrar".
Femma. Betyg av högsta graden (i alla fall på en femgradig skala...). När jag gick i skolan var det plugghästarna som fick betyg fem och för att till exempel komma in på läkarlinjen krävdes bara femmor i gymnasiebetyget. Sedan dess har betygsystemet förändrats flera gånger och idag ges bokstäver, där A motsvarar dåtidens fem.
Femte. Ordningstal. I fornsvenskan fæmpte. Motsvarar grekiskans pemptos. Liknande ordbildningar i tyskan fünfte och engelskan fifth.
Femfemma. I femte kapitlet 5§ i Strafflagen från 1860-talet står att en brottsling kan bedömas vara psykiskt sjuk och därför inte ska få ett vanligt straff. De som dömdes enligt detta kallas därför för femfemmor. Därmed har uttrycket också kommit att användas som synonym för idiot, dåre, stolle, sinnesslö och så vidare.
Kvintett. En grupp på fem. Från latinets quintus som från början motsvaras av svenskans kvint - den femte. Ursprungsbetydelse av kvintett är den lilla femte. Idag mest använt för musikalisk grupp om fem personer, men även i överförd bemärkelse om något som består av just fem delar.
"Fick högsta betyg, bara femmor, i skolan. Visar att jag verkligen inte är en femfemma och att jag kan de fem viktigaste ämnena på mina fem fingrar. Firar jag med en kvintett femcentilitrare. "
#blogg100 - 049
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar