Med tiden förändras ord. Så sker med de allra flesta ord, fast med en del mer än andra. Värdförändringen handlar dels om mode, men minst lika mycket om negativ laddning.
Blir lite full av skratt när jag läser att Trafikverket ändrat sitt sätt att mäta förseningar med tåg. En gång i tiden var gränsen för förseningar plus minus 3 minuter, det ändrades under står vånda till plus minus fem minuter under 1990-talet. Idag har statistikerna ändrat definitionen till högst 15 minuter. Förutom det absurda att inget tåg är sent förrän efter 15 minuter, inträffar snart en annan definitionsproblem, nämligen vad ansvariga inom systemet ska kalla en försening som enligt statistiken inte är en försening. Dags för ett nytt ord, typ för-försening? Eller dröjning (bara ett förslag). Tro mig, ett ord för detta kommer...
Just detta att vi människor antingen definierar om ord eller att vi med tiden laddar orden negativt, skapar hela tiden behov för nya ord. Du känner säkert igen processen.
Städare. Alla vet vad en städare gör. Men när yrket skulle få bättre status, var det också viktigt att benämna det "finare". Samtidigt som ordet skulle laddas med mer innehåll. Istället för att gå omkring och städa lite, ska personen vårda lokalen. Annan benämning, samma innebörd. Lokalvårdare
Bonde. Förr i tiden var en majoritet av svenskarna i någon form inblandad i jordbruket, men inte alla var bönder. Nej, de allra flesta var statare, drängar eller pigor - bönder var lite finare, som hemmansägare och egendomsägare. Men tiden förändrade inte bara jordbruket, utan även synen på bönderna. Så de mer positiva orden jordbrukare och lantbrukare började användas mer allmänt. Fast med tiden blev även de orden utnötta. Den som arbetar inom jordbruket idag är numera agronom. Oftast med en annorlunda, mer modern utbildning. Men jobbet är detsamma.
Dårhus. Klassisk negativ värdevandring. En dåre var för länge sedan inte alls lika negativt laddat, men är det definitivt idag. I samband med att de större anläggningarna skapades behövdes en ny benämning och hospital (en variant på ordet sjukhus, men i Sverige benämning för vårdinrättning för psykiskt labila) började användas. Efterhand värdeladdades även det ordet och varianterna hispan (med adjektivet hispig) förklarade för vanligt folk vad det handlade om. Då behövdes ytterligare en ny benämning och psyke och psykiaktrisk började användas som grundord. Faktum är att det finns yrkespersoner inom området som börjat gå ifrån även den benämningen och vill säga själabesvär. Samma problem, olika benämningar.
#blogg100 - 036
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar