Har skrivit om en avhandling som kom förra året. Avhandlingen handlade om redovisning som verktyg vid affärsmöten. Om hur redovisningen finns där naturligt, och om hur den fungerar. Utifrån ett språkperspektiv var den intressant eftersom författaren använder tre "svåra" ord.
De tre orden som var centrala i avhandlingen är snarlika och har liknande funktion. Ett av orden är betydligt vanligare än de andra två. Och de andra två försöker beskriva liknande funktion, men ändå med tydlig skillnad i betydelse.
Helt "sexiga" är inte orden, eftersom de handlar om kvantifiering inom redovisning. Men ändå.
Jag tycker inte om fenomenet med att skapa ord med snarlik stavning för snarlika betydelser. Inte alltid så smart, eftersom risken för sammanblandning är uppenbar. Men fenomenet är ändå vanligt inom forskning och specialterminologi.
De aktuella orden är:
Kalkylera. Detta, det mest välkända ordet av de tre kommer från calculare som är latin för att räkna. Ordet kommer från ordet för liten sten - calculus, eftersom just stenar användes för vid räkning.
Kvalkylera. Modernt ord, som deriverats ur dels kalkylera dels kvalitet. Terminologi för att kunna kvantifiera och räkna inte bara siffror, utan även "mjuka värden", som material och känslor.
Kalkvylera. Nästa steg för forskaren inom redovisning, när även människors förväntade reaktion kan beräknas.
Alla tre orden är först beskriva på engelska och heter då calculate, qualculate och calqulate. Med samma innebörd.
Det intressanta med orden är som sagt att liknande överförda betydelser ges liknande, men annorlunda stavning. Att behovet för nya ord ständigt finns är självklart, men är det smart att stava dem så att förväxlingsrisken är uppenbar? Eller är detta åter ett sätt att terminologiskt beskriva sin egna sfär på ett så intrikat vis att utomstående verkligen känner sig utanför (eftersom det är svårt att förstå)?
Mitt råd är att inte främlingsgöra språket på detta vis, oavsett användningsområdet för det aktuella ordet.
Vi har faktiskt alla möjlighet och till och med rätt att skapa nya ord. Men språket bör (för att få allmängiltighet) skapa gemenskap på en kulturell nivå, inte utestänga.
Det är dessutom viktigt att komma ihåg (vilket även det sunda förnuftet säger) att alla nyskapade ord inte fastnar. Jag skulle tro att endast en bråkdel av ord folk kommer på blir etablerade i språket. Och då är det oftast inte konstiga ord, som är svåra att förstå - utan de som snabbt ger genklang i många av oss.
#blogg100 - 029
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar