Det finns många uttryck i svenskan som antingen låter likadant och förändrats i betydelse eller som ändrats i uttryck men behållit sin betydelse. Det är en del av språkets utveckling, antar jag, men språkintresserad som jag är vill jag ändå veta varifrån uttrycket kommer.
Så här bjuder jag på några enkla förklaringar, som kanske kan ge språklig upplysning. Lite historia bakom liksom.
Ont krut förgås inte så lätt. Ett uttryck jag tror vi alla hört och alla förstår innebörden av. Det som är dåligt, försvinner inte så lätt. Typ.
Men visst är det märkligt att just krut skulle vara ont? Krut?
Förklaringen finns i inhämtandet av uttrycket från tyskan. För tyska uttrycket är:
Unkraut vergeht nicht - där unkraut betyder ogräs. Och i gamla medellågtyska hette ordet unkrut och i svenskan lånade vi in ordet krut så sent som på 1500-talet för att beskriva ört eller krydda. Det fanns säkert svenskar som sa onkrut för ogräs i kryddodlingen och på den vägen är det.
Ah, ogräs förgås inte så lätt. Inte ont krut, utan ogräs.
En riktig järnnatt. En natt som är kall som is, men vad har det med järn att göra? Ja kallt järn är ju kallt. Eller, kölden håller oss i ett järngrepp?
Nej, det är tyvärr en felaktig översättning från tyskans eis (is), där felaktigt det liknande ordet eisen (järn) använts. Egentligen borde vi säga isnätter - men det gör vi ju inte...
Så var det det här med att böja. Som inte alls har med ordet börja att göra, från början.
Det korrekta, längre uttrycket lyder: Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli.
Kanske syftandes på hantverkets tidigare sätt att använda trä. Böjträ fick hantverkaren i många fall endast genom att träna trädet, till exempel genom att tvinga det att böjas som ungt och sedan hålla det där med en form. När trädet växte antog det den krokiga, böjda formen - viktigt för bland annat skeppsindustri och möbelsnickare.
#blogg100 -073
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar