Har du förstått frågan?

Om frågans roll i kommunikation, del 4.

Vilken fråga är viktigast? Tror du att alla tycker som du?
Dags att göra dig mer osäker än du varit på många år. För rätt, rättvist och sunt förnuft är inte självklara sanningar.

Den som fortfarande tror att vi alla är lika, tror fel. Det vill säga, som människor är vi lika, men kulturellt är vi helt beroende av vår kulturella uppfostran. Nej, inte kultur som i böcker, konst och teater. Utan kultur som sociala omgivning, med allt vad det innebär av syn på rättvisa, sammanhang och moral.

Glömmer aldrig en föreläsning för mer än tio år sedan, inför ett projekt jag var inblandad i. Föreläsare var bland andra Karin Sharma, som har specialiserat sig på organisationskommunikation och interkulturell kommunikation.

Enkelt sammanfattat berättade Karin om skillnaderna i vår respektive kommunikation. Det vill säga när uppfattningarna om till exempel hur rättvisa delas, om vad som är viktigt att fråga om och vem som egentligen har ansvar för saker och ting. Dessa kulturellt betingade frågor har stor betydelse för hur vi förstår varandra. Eller missförstår.

Tre karameller
Två exempel från Karins föreläsning har fastnat sedan dess. Det ena handlade om rättvisa. Karin frågade: 
– Om du har tre stora karameller och fem barn, vem ska få vad? 
Och så var hon tyst och lät oss i publiken tänka...
Alla vi i publiken sa ungefär samma sak - typiskt för "svenskt" tänkande i detta fall:
– Ät upp dem själv! 

Och det beror på vår syn på just rättvisa och integritet. Vi svenskar "förstår" mycket snabbt att det är svårt att dela helt lika (vårt begrepp av rättvisa) så att alla får lika mycket. Därför bör vi undvika att utsätta barnen för denna orättvisa.
Men är du medveten om att i USA tycker barnen att det är lika rättvist att tävla om det i någon lämplig sportig form. Likaså tävlas gärna i Frankrike, men då i "intellekt", till exempel stavningstävling. 
Fast i Sydamerika handlar rättvisa om sociala sammanhang, så där kan kanske tre få karameller och de andra två något helt annat (en utflykt?) och så delar de på upplevelsen istället; "hur var karamellerna?" och "Hur var utflykten med mamma?", liksom.

Kommunikativa grundfrågan
Ett annat exempel var detta med den kommunikativa huvudfrågan - som inte alls är samma i olika delar av världen. Karin Sharma tog upp exemplet med ett försenat flygplan och reaktionen på ett utrop som personalen på Arlanda gör: 
– Planet är försenat med 20 minuter!

Om vi säger att det är en internationell flygning och det finns svenskar, nordamerikaner, japaner och fransmän med kan det lätt bli så här: 

1. Först kommer svensken fram och vill få bekräftat att det var 20 minuter som sas, Efter det sätter sig svensken ner och väntar snällt, i åtminstone 20 minuter. Först efter utsatt tid kommer nästa fråga...

2. Sedan kommer amerikanen fram och inte bara frågar, utan ifrågasätter.
– Vad är det som är fel? Varför? Hur löser ni det? Och sätter sig när han fått svar på det, fast det är ju en svensk som svarar korrekt undvikande eftersom hon eller han inte vet - och amerikanen är inte egentligen direkt nöjd.

3. Efter att de andra två satt sig ner kommer japanen fram och frågar:
– Är det ni som bestämmer här?   Varvid den svenska personalen försöker förklara lagom undvikande: 
– Här ja, men annars njaee... Varvid japanen missnöjt sätter sig ner, eftersom han förstår att han inte får det svar han vill ha av personalen. 

4. Till sist kommer fransmannen fram och undrar om de ansvariga vet att det finns  en annan möjlig resväg, som löser problemet. Personalen svarar vänligt att det inte är aktuellt, varvid även fransmannen sätter sig missnöjd.

Dessa fyra reaktioner visar på (generellt sett, naturligtvis) de typiska kulturella skillnaderna som finns för dessa fyra människor. För... för oss svenskar är det viktigast med ordningen, den grundläggande kommunikativa frågan är Talar du sanning?

För amerikaner handlar information oftast om det kritiska tänkandet, utifrån att allt kan ifrågasättas. Han eller hon ifrågasätter och utmanar sanningen. Deras grundläggande kommunikativa fråga är Varför är det så? Eller Är det verkligen så?

För japanen handlar det om trovärdighet baserat på källan till informationen. Därför är deras huvudsakliga kommunikativa fråga Vem säger det?

Fransmännen å sin sida tillhör kulturellt inte den nordeuropeiska kultursfären, utan snarare den latinska. De "vet" att ingenting är omöjligt, och att allt går att lösa. Framför allt genom att utbyta tankar och mäta sina idéer mot andra. (Är det därför Frankrike är det land i Europa som har mest inflytande från tredje världen?) Den grundläggande kommunikativa frågan är då Hur löser vi detta?

Skillnaden mellan dessa fyra grundläggande frågor kanske inte verkar så stor, men när det påverkar förhållningssättet blir det konflikter. Ta till exempel personalen som inte vet varför japanen frågar efter vem som bestämmer. Svaret blir svenskt, på en japansk fråga. Och missförstånd uppstår.

Detta är naturligtvis inte hela sanningen eller ens en representation av majoriteten av oss världsmedborgare. Men det visar på varför interkulturella konflikter uppstår, som rena missförstånd om vad som är rättvisa, vad som är sanning och hur vi gör sedan.

Att lära sig dels fråga rätt, dels förstå varför en fråga ställs... Är grundläggande för att förstå vad som egentligen sägs och menas - för att kommunicera bättre.

De tre första delarna om kommunikationens frågor hittar du här
Del 1: Frågan som ger svaret
Del 2: Stäng inte för öppna frågor
Del 3: Att våga vara tyst.
#blogg100 - 080