Frågan som ger svaret.

Om frågans roll i kommunikation, del 1.

Vi måste vara minst två för att att kunna kommunicera. Sändare och mottagare. Förmedlare och lyssnare. Och för att bli en bra kommunikatör krävs att kunna ta emot, att lyssna. Och det i sin tur kräver att veta vilken fråga du ska ställa. Något alla bra journalister är väl medvetna om.

Det är det som skiljer den duktige journalisten från medelmåttan, är förmågan att ställa rätt fråga. I ett första inlägg av tre, när det gäller kommunikationens viktiga frågor, handlar dagens inlägg om varför vissa frågor är bättre än andra. Som en journalist ser det.

Kommunikation. Kommer från latinska ordet communicare som betyder göra gemensamt. Utan minst två deltagare kan alltså ingen kommunikation finnas. I ett vardagligt samtal människor emellan skiftar vi hela tiden i rollerna som förmedlare och som mottagare. Vi sänder genom kropp, ljud, språk, blickar och mer ändå. Och vi tar emot genom i princip lika många olika förhållningssätt.

Hur journalisten använder frågan
En nyhet är bara en nyhet om den har något nytt att berätta för den som ska ta emot. Det vill säga, nyheten ska dels handla om något du bryr dig om och som påverkar dig, dels vara något du är intresserad av.
Det finns massor av frågor att ställa efter att något hänt, alla kanske inte lika intressanta, men ändå delvis relevanta. Till exempel: vad har hänt, hur hände det, när hände det, var hände det, vilka var inblandade och vad innebär det som inträffade. Det finns naturligtvis fler variationer av dessa frågor. 

Men alla frågor går inte att fråga av rent praktiska skäl. Därför försöker journalisten komprimera antalet frågor till de väsentliga, det vill säga vad i händelsen är det som berör just de som ska ta emot nyheten. Då kommer de klassiska frågorna när, var och hur in. Lägg till; hur blir det sen då? så har du en komplett liten artikel. Kan jag besvara dessa frågorna har jag åtminstone en grundläggande berättelse att förmedla. 

Grundmallen för journalistens frågande kan då se ut så här:
– Hej, vad är det som har hänt? 
   (Se till att få svar på när, var, hur)
– Varför då? (fördjupning av ovanstående)
– Hur påverkar det ...? (Sedan då?)

Till det kommer en rad kontrollfrågor, som vem det är som svarar, vad hen har för ansvar i saken och om något liknande hänt förut och så vidare. Men grundmallen för den korta nyheten är densamma oavsett vad som har hänt.

Själv har jag arbetat som nyhetssändare på radio ett antal år, det vill säga den som kommunicerade ut nyheterna till lyssnaren. För min del handlade arbetet mycket om att koncentrera mig på två saker: Varför berättar vi denna nyhet och för vem?
Om jag vet vad det i nyheten som är intressant för mina lyssnare, kan jag leda in dem till att förstå i tur och ordning:    Skälet till varför jag berättar detta för dig (vilket är frågorna vad, var, hur, när, vem och så vidare). Och hur detta berör dig (vilka var med, i vilket sammanhang och vad händer sedan).
Att skriva ett nyhetsmanus kräver sedan att du kan svara på tre frågor, helst fyra. De är vad, hur och varför? - och för att göra texten vettig för lyssnaren även Sen då?
Och som du ser utgår journalistiska frågandet och journalistiska berättandet från liknande frågor.

Risk för förändring?
Sedan kan du vara en cyniker också. Det är nämligen så att många undersökningar visar på att det finns tre frågor som konsumenten av nyheter ställer sig. Dessa tre frågor har också med relevans och angelägenhetsgrad att göra. Vi som människor söker trygghet och vi vill veta om det finns risk (eller chans) att vår och de våras situation kommer att förändras. Och de tre frågorna, som är grundskälet för att du börja lyssna på nyheterna är då:
– Har det hänt något? 
– Det har väl inte hänt något? 
– Och hur blir vädret?

#blogg100 - 074