Tolerans, inte intolerans.

En märkligt svårt filosofiskt dilemma - detta att ett samhälle i demokratisk anda ska vara tolerant, men samtidigt skadas av de intoleranta. Dagens fråga är är helt enkelt: Hur länge ska de toleranta tåla de intoleranta? 

Aristoteles, 384-322 f kr.

Frågan inte bara ställs, utan genom lyses i en mycket intressant debattartikel i Svenska Dagbladet. Frågan är inte ny, tänk bara på Aristoteles, som under sin livstid kritiserade staten för att den inte var tolerant nog. Straffet blev till totala, Aristoteles tvingas dricka gift och dö.

Här några intressanta, filosofiska citat ur texten i SvD:
"Varken Spinoza, Rousseau eller ­Voltaire kan tänka sig att godta att någon bryter mot samhällskontraktet."

Det vill säga, även de som förespråkar tolerans, är ruskigt medvetna om att det finns en gräns och den gränsen går vid en för det demokratiska samhället subversiv och omstörtande verksamhet.

Ett annat citat ur texten.
"Om vi erbjuder även dem som är intoleranta obegränsad tolerans, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp så kommer de toleranta att förgås, och toleransen med dem"

Och slutsatsen jag drar är kanske enkel. Vi måste värna det toleranta samhället, genom att se till att de intoleranta som skadar det, inte får hålla på. Vi måste se till att de som utnyttjar den toleranta delen av samhället för att se till att det systemet vi har idag inte kan fortleva, slutar med denna verksamhet.
Ett sista citat:

"Demokratin är inte en himlakropp utan ett jordiskt ting som måste försvara sig mot dem som vill förgöra den."

Jag vet att min åsikt delvis är kontroversiell, men har du en annan - bättre - lösning?
Hela den utmärkta debattartikeln (med filosofiska härledningar) hittar du om du klickar här.

#blogg100 - dag 46