 |
| Karta från Google maps |
Att förändra sitt perspektiv är bra sätt att förstå världen på. Jag glömmer aldrig när jag i statskunskapen för första gången såg en rysk karta, med Moskva i centrum av samma karta. Plötsligt blev Sverige ett ganska litet och obetydligt land i ena norra hörnet. Samma typ av mer eller mindre chauvinistiskt perspektiv (att betrakta saker från sin egen horisont) finns i alla språk. Namngivningen av platser sker på ditt eget språk och inte på landets eget. Det finns också en massa skäl till varför det är på det viset. Här ett citat ur artikeln jag länkar till här i inlägget:
"Så varför finns det exonymer? Varför har en del platser namn som inte används av människorna som bor på orten i fråga?
Den enklaste förklaringen är att folk förr i tiden inte kunde främmande språk, så man gjorde om ortnamn utomlands till sitt eget språk, säger Staffan Nyström. Han är professor i nordiska språk vid Uppsala universitet och ordförande för terminologigruppen inom FN:s expertgrupp för geografiska namn, United nations group of experts on geographical names (UNGEGN). När det gäller länder är de flesta namn exonymer i svenskan. I Sverige stavas ländernas namn alltså ofta på ett sätt som är anpassat till svenskan. Namn på städer och andra platser är däremot oftare endonymer, det vill säga inlånade direkt till svenskan från originalspråket. Orsaken till denna skillnad kan bland annat vara att länder oftast är större och mer omtalade än städer."
Vill du läsa mer i denna utmärkta artikel är det bara att klicka här, för länken till Språktidningen och om att de sakta förändras, precis som resten av språket.
Exonym. Namn på något eller någon, angett med ett utifrånperspektiv. Till exempel är Gothenburg en engelsk exonym, medan det svenska namnet Göteborg är en endonym. Det finns mängder av exempel på engelska, men även på svenska. För i tiden sa vi till exempel alltid Nizza om Nice (Frankrike), vi säger fortfarande Vitryssland om Belarus och vi säger allt mer sällan Peking (exonym) och oftare Beijing (endonym).Endonym. Namn, givet inifrån. Eller enklare uttryckt, inhemskt namn.
#blogg100 - dag 41
Visst är språk fascinerande! När jag läste svenska som andraspråk på universitetet för många år sedan, för att kunna undervisa nya svenskar, fick jag syn på mycket i svenska språket som jag aldrig annars hade lagt märke till. Det var som att vända på glasögonen och se på mitt språk från ett annat håll - väldigt spännande.
SvaraRaderaHelt klart intressant. Jag märker hur viktigt det är med ordval framför allt när jag skriver böcker. Främst när redaktören får ge sig in och fixa och dona. Det har hänt många gånger att jag fascineras över hur ett ordbyte kan göra så stor skillnad.
SvaraRaderaJa, fascinerande. Med visst risk att bli kallad språknörd ;)
SvaraRaderaDet jag gillar är att jag fortfarande har så mycket att lära och om du kan lite smarta vägar på nätet finns där magiskt mycket klokt, intressant och givande att ta till sig.
Aldrig tänkt tanken att Östersjön ju är ett helt ologiskt namn för de som har det till väster om sig. Sånt där Homer Simpson-tillfälle där han slår handen i huvudet och utbrister "Duh!". :-)
SvaraRaderaTack för att du ger mig nya upptäckter i språkets vackra och förunderliga värld!
Tack själv Helena. För länge sedan undrade jag Baltic sea (som de engelskspråkiga kallar vårt innanhav) kommer från. Det var dock relativt enkelt att förstå: från medeltida latinets Balticus. Som i sin tur antingen kommer från litauskans baltas (vit) eller nordiskans bælte (sund - jmf med Stora och Lilla bält).
SvaraRadera