En del ord är egentligen bara konstiga. Som till exempel dessa tre knöliga.
Späka. Från fornsvenskans spækia, betyder egentligen att göra spak eller fridsam. Används nu för tiden (om än inte så ofta) att i överförd betydelse att "genomlida rening".
Inte så vanligt att tonåringar använder ordet.
Inte heller vanligt att en tonåring säger att hen ska spatsera,. Från fornsvenskans spazera eller spassera. Italienskt och latinskt ord som troligtvis kommit till svenskan via tyskan. Från början betydelse utsträckning i rummet, senare ett vägstycke. Idag betyder ordet mer eller mindre ute och gå.
Spendera. Från tyskan på 1600-talet. Från latinets expendere med betydelsen utbetala. Vilket är märkligt för egentligen betyder latinska ordet att väga. Redan för flera hundra år sedan användes spendera i Sverige för att just att betala ut.
Använt något av orden de senaste tio åren?
#blogg100 - dag 49
Hurra, i morgon har Blogg100 kommit halvvägs!
Späka har jag aldrig hört talas om tidigare. Känns ju inte direkt som ett ord man slänger sig med. Att genomlida rening känns ju inte som att någon gör. Eller?
SvaraRaderaDe andra två, spatsera och spendera är ord jag använder dagligen. Älskar ordet spatsera. Brukar säga till mina djur eller till små barn att de är ute och spatserar ^^
Jag är dock ingen tonåring men tycker ändå att jag vid 28 års ålder är ung :)
Vad bra. då lever ju dem orden.
SvaraRaderaMen är du säker på att späka inte kan vara något? ;)
Må gott /G
Absolut! Använder dem alla tre!
SvaraRaderaFinns många lite omständliga ord jag tycker om. Oomkullrunkelig till exempel. Eller hemul. :-)
Oomkullrunkelig är ett underbart, äldre ord. Det borde jag använda oftare. Ohemul var det inte så länge sedan jag nyttjade.
SvaraRadera;)
Alla tre är ord jag använder. Gillar ordet spatsera. Det känns ståtligt. Ordet spendera funderar jag en del på. För mig handlar det om pengar men används i flera andra sammanhang som spendera tid. Jag tillbringar tid. Vad är rätt egentligen?
SvaraRaderaDet häftiga med språk (som alla seriösa språkforskare hävdar nuförtiden) är att det inte finns rätt eller fel, utan snarare försöker en se hur vanligt bruket av ord är. För det är ju bra att fler än en person använder ett uttryck, annars är det ju svårare att bli förstådd... :).
SvaraRadera