Sankt Örjans dag.

Idag vet jag inte om det ska firas eller inte. Det är en stor dag för alla scouter, men det är många år sedan jag uppskattade att sova utomhus i ett vindskydd framför öppen eld. Men det är klart, minnena är mycket goda.

Sankt Georg firas 23 april och är traditionellt sett pojkscouternas högtid. I Sverige firas Sankt Georg av alla scouter. Sankt Göran eller Georg, som valts till scouternas skyddshelgon, var enligt legenden en riddare från 200-talet som räddade en stad och dess prinsessa från en hemsk drake. Dagen är tänkt att att knyta samman kårerna till en enhet, att främja kamratskap bland scouterna samt göra scoutrörelsen känd i samhället.

För min del var kamratskapet en stor sak, men även metodologin. "Learning by doing", lösa uppgifterna i grupp och respekt för allt levande var (och är) otroligt goda föresatser och lärde mig mycket. Jag var också ledare under flera år och de kändes bra att kunna ge tillbaka. Att Scoutrörelsen på många sätt är en föregångare mot fördomar, rasism, ojämlikhet och att stå upp för de svaga i samhället är det inte många som vet, men ytterligare ett skäl varför jag är stolt över min scouttid. Läs gärna mer om detta här.

Just idag är det 50 års-jubileum av min kårs stuga "Hultet", där jag spenderat mycket tid. Så jag tar mig nog dit en stund, om inte annat för att se om en kan återuppta några bekantskaper från förr.

På bilden en mycket ung Gunnar med kårhalsduk och en speciell sölja (saken som samlar halsduken framtill). Märket på den är från Blå hajk, en ledarupplevelse på flottar nerför Klarälven. Det var för övrigt där jag träffade min första fru Eva. Men det är en annan historia.

#blogg100 - dag 54