Denna torsdag en enkel betraktelse över tiden som gått. Förra torsdagen en familjebild över närmsta släkten på min pappas sida, idag bild på bara pappa.Förra helgen flyttade min äldste son hemifrån. Vi har det tufft jag och han, för vi är så lika. Vi fastnar i onödiga bråk, där vi liksom triggar varandra.
Det var inte alls så med min pappa, som var typ den äldsta pappan en son kunde ha. Han var dock bara 36 år äldre än jag, jag är 39 år äldre än den ovan nämnde sonen.
Och på bilderna här är han ju gammal, min pappa. Men trots det nästan 20 år yngre än vad jag är idag.
På den tiden reflekterade jag aldrig över likheter, bara om skillnader. Hur tänker min son idag? Han som är så löjligt lik mig...
 |
| Min pappa, cirka 40 |
 |
| Pappa, ca 25 |
#blogg100 - dag 51
 |
| Vi två, han cirka 47. |
Jag försöker igen... Jag gillade inlägget, det är intressant hur synen och perspektivet ändras med tiden/åldern. Jag trodde ända upp i 35-årsåldern att jag var jättelik min mamma. Men sedan har jag förstått att jag liknar min pappa mycket, mest personlighetsmässigt, men även fysiskt.
SvaraRaderaDet är intressant det där. Jag älskar att rita porträtt och även om varje ansikte är unikt, så kan man ändå hitta slående likheter.
SvaraRaderaKanske är det just så här vi tar med oss vår historia, i hur vi är och hur vi ser ut?
SvaraRadera