Ord som försvinner.

I morgon får jag vara riktigt liten, idag mest ungdom. För har du tänkt på att språket du själv använder förändras. Ibland är det extra tydligt, men inte alltid. Idag tre slangord från där jag växte upp, Borås. (I morgon en bild från min barndom, för femtio år sedan.)

Språket förändras olika fort. De stora förändringarna tar normalt tre minst generationer, de mindre specifika kan ske på mindre än ett år. Det senare gäller i väldigt stor grad alla de tekniska förändringar som skett de senaste 25 åren, i första hand ord. När det gäller språkbruket i stort är det en förändring som tar minst tid som användarna lever för att ske. Vi pratar här om "Mormorsteoremet" och jag har skrivit om det förut:

Enligt Lars Melin rullar språket "olidligt långsamt". En sävlig takt som han förklarar med mormorsteoremet, det vill säga språket har ett inneboende krav för att fungera i våra närmaste sociala grupper och att det är i grunden viktigt att just tre generationer förstår varandra. Dotter, mamma och mormor ska kunna prata med varandra helt enkelt. När sedan fjärde generationen kommer och cirka 100 år gått, är språkförändringen möjlig.      Läs hela det inlägget här (klicka).

Modeord då
Idag tänkte jag mer skriva om de kortsiktiga förändringarna, som mer handlar om ord- och uttrycksval. För mig är exemplet att jag lärde mig mycket engelska genom att vara och bo i USA under 1970-talet. Jag har visserligen återvänt tiotals gånger, men vissa uttryck som idag är omoderna i USA kan jag fortfarande tänka mig att använda. Jag sa och säger fortfarande neat om häftiga saker (kom senare till Sverige, men används numera sällan både här och där) och jag säger ibland flick för att en biofilm. Det senare ordet fick jag av mina amerikanska föräldrar och eftersom jag gick på bio med dem i USA har det hängt kvar. Fast det mer är ett 50- och 60-talsuttryck. 

Västgöte från Uppsala
Nå. När jag växte upp i Borås vägrade jag göra mig av med min Uppsala-dialekt i allmänhet och mina sje-ljud i synnerhet. Jag till och med slogs för att få behålla dem. Men de lokala slanguttrycken fastnade hur fort som helst. Det finns flera, men dessa var de vanligast när jag var ung.
Sytlig. Betyder rakt upp och ner äckligt. Jag har förstått att detta i huvudsak är talspråk, det finns fler än en stavning av ordet.
Kilig. Tråkig. Finns motsvarighet i norskans kjederligt, med samma betydelse. Ett ord som det finns motsvarighet till lite här och där, men mest i Boråsområdet
Tyken. Att vara tyken är att vara uppnosig och emot. Du ska sluta tyka dig annars blir det stryk, pôjk!,
Gör-. Ett förstärkningsprefix som ibland skrivs gôr- och som betyder jätte-. Lite märkligt att jag också lärde mig att detta med att gnida in någons ansikte med snö hette att göra någon. Ordet är inte bara boråsiskt utan finns i hela Västsverige. 
Läsa mer? Ta en titt på detta blogginlägg från Borås Borås om den lokala dialekten.

Tråkigast med dessa ord? De används allt mer sällan. Kanske är de omoderna, kanske motsvarar de inte behoven i den teknokrati vi är långt inne i. Det enda jag vet är att ett språk eller bara enstaka ord endast är levande om det/de används.

Bra att veta. Borås- och Sjuhäradmål ingår i större gruppen Götamål, med just centrum i Västergötland. Gränsar till sydsvenska målen söderut och sveamålen (där uppländska ingår) norrut.

#blogg100 - dag 43