Problemet med ord är dess inneboende värden - som vi inte alltid har gemensam syn på. Perspektivet, och våra grunduppfattningar är nästan alltid olika, trots att vi tror motsatsen. Här ett bra exempel på det - Barn med "särskilda behov", vilka är de?
Definitionen "särskilda behov" har gjort med ett utifrånperspektiv, från de forskare, tjänstemän, journalister och andra som definierar vägen för dessa barn som extra svår (inget fel i det) och därmed beskriver barnen som människor med särskilda behov.
Samma behov som du
Problemet här är att alla de barn och ungdomar (och deras föräldrar) jag mött som faller in under denna benämning faktiskt inte har några särskilda behov. Enkelt uttryckt är deras behov exakt samma som alla andra människors. Däremot är vägen dit annorlunda och kräver särskilda insatser. Som till exempel särskilda stödinsatser.
Så. Ska du göra nytta med hur du närmar dig människor som till exempel har funktionshinder, är det bra att inse att behoven är samma som dina, det är metoderna för att nå dit som kan vara och ofta bör vara anpassade.
Mer om detta i ett myndighetsperspektiv (märk att de använder termen behov av särskilt stöd, inte särskilda behov). Skolverket har fattat galoppen (klicka).
Medan andra inte förstått skillnaden, vare sig en stor kommun (klicka) eller en stor tidning som Aftonbladet (som satt rubriken fel, trots att debattören bara skriver om särskilda stöd - inte behov.)
#blogg100- 042
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar