Att snart sluta knoppa.

Fr Ulf Boyes familjealbum,
via Karin Boye-sällskapet

Bara 40 år gammal valde hon själva att avsluta livet, troligtvis 23 april för 73 år sedan (1941). Tragiskt, om än kanske ytterligare ett skäl till varför vi älskar Karin Boye. Dödsdatumet är lite osäkert, hon hittades vid en utkiksplats i Alingsås några dagar efter att hon rapporterats saknad 23 april.

Dikten i rörelse har fått ett uppsving senare år. Även jag har utnyttjat det, i en travesti om hur vad och varför vissa finns på sociala medier. Från ett inlägg 21 mars:

Osnyggt var det naturligtvis av Mercedes-Benz och deras svenska reklambyrå att utnyttja "I rörelse" för bilreklam. Fult, men kanske kommersiellt smart? Alla var i alla fall inte nöjda, Svenska Akademins Peter Englund kallade det hela för gravplundring. I ärlighetens namn ska också berättat att det bråket redan är passé.

Nå, "I rörelse" är bra, men inte min favorit hos Karin Boye. Sedan jag första gången hörde Ainbusk Singers på Gotland någon gång på 1980-talet har min känsla för en annan dikt fördjupats alltmer.

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?

Hela dikten "Ja visst gör det ont" hittar du här, hos Karin Boye-sällskapet

Fast det finns så mycket annat, nästan något för varje dag - ofta med sökandets vemod insprängt, om än i milda ord. Som i "Stjärnan".
Med silvernaglar nitades
min själ vid en stjärna. 
Så vandrar fri sin givna väg 
mitt väsens grund och kärna.

Det finns de som samlas för att fira, kanske inte döden i sig, men väl att hon fanns. Så är du till exempel i Uppsala (min födelsestad) läs här om var du tar din gravöl.
Och nära dödsplatsen i området Nolby i Alingsås finns numera en minnesten. Lämna en blomma kanske, som knappt slutat knoppa?
#blogg100 - 054