Barnets grundläggande grammatik.

Grammatik är reglerna för hur du använder orden i ett språk på ett överenskommet sätt. Vi har grammatik för att förstå vår kommunikation, oavsett om den är skriven, talad eller på annat vis förmedlas.

Jag har visat dig dels satsdelarna, dels ordklasserna. Bara för att fördjupa kunskapen lite, kommer här lite mer om hur vi pratar och skriver i Sverige.


Formlära.  Kunskapen om hur alla ord och deras skilda former fungerar. Detta för att dels skilja orden åt, dels förstå deras funktion. När vi sätter ihop ett par eller flera ord tar vi nästa steg...
Satslära: Ett språks syntax eller hur orden bildar delar av eller hela meningar. Till exempel är ordningen på orden i en mening betydelsefullt för vad som egentligen sägs eller skrivs.
Meningsbyggnad. Kunskap om hur du sätter satsdelarna i en sats i rätt ordning.
Så nu, efter genomgången av både formlära och satslära går vi över till tredje steget -Meningsbyggnad.

Subjekt Verb Objekt
Svenskan kallas för ett SVO-språk, där bokstäverna står för subjekt, verb och objekt. Detta syftar på den grundläggande ordföljden i våra satser. Denna ordföljd kallas inom svensk grammatik för rak ordföljd. Cirka 43 % av jordens språk  är SVO-språk, till exempel som engelska, franska, mundang, swahili, hausa och thai.

Den största andelen språk är av en annan typ, SOV. Cirka 47 % av jordens språk är detta, som till exempel japanska, koreanska, persiska, georgiska, aleutiska-eskimå och turkiska.
Här hittar du en kort och intressant uppsats om detta (klicka).

I svenska (som de flesta andra språk) finns två grundläggande satsdelar - subjekt och predikat (verbet). Subjekt är den som utför något, prejudikat vad som utförs. Läs mer om satsdelarna här (klicka).
Utan dessa två satsdelar ingen komplett sats eller mening.

Ett barns utveckling
Jag har via arbetet/umgänget med min autistiske son lärt mig mycket praktiskt om hur vi pratar och hur vi lär oss ett språk. Detta som ett slags komplement till den grundkunskap jag hade före sonen föddes. Nå.

Det första ett barn lär sig är nomen (substantiv, adjektiv, pronomen eller räkneord) eller om du så vill att namnge något - oftast är det substantiv. Lampa, mamma, pappa och boll var om jag minns rätt de första ord han lärde sig. Inlärandet tog relativt långt tid, bland annat med perioder där orden prövades på det allt som fanns att peka på. "Lampa, lampa, lampa, lampa", medan fingret pekade på allt möjligt med ett pärlande skratt vidhängt.
Nästa steg är att ge substantivet en aktivitet: Han springer, mamma skrattar, hunden slickar, lampan lyser och så vidare. När ett barn kommit så här långt är faktiskt kravet på att ha subjekt och predikat i en sats uppfyllt. Och med detta kan kommunikationen flyta på relativt bra, om än med ett något fattigt språk.

Steget in i sociala gruppen
Nästa steg är dock det riktigt stora stegen i barnens språkliga utveckling. Detta eftersom namngivningen och den kognitiva förståelsen nu ska gå hand i hand med den sociala förståelsen - vad säger vi vid vilken tidpunkt och hur förväntas den vi kommunicerar med att reagera/besvara vår kommunikation? Nyanserna blir tydligare, för det är skillnad på att säga Hunden slickar och att säga Hunden slickar vått. För att inte prata om Hunden slickar bläh.
Det är med det tredje ordet i våra meningar språket går från att vara rent deskriptivt till att bli socialt. När vi stoppar in fler ord färgar vi det vi säger, ibland med vilket ord som används, ibland med var i meningen det stoppas in. På svenska är det också mycket viktigt med prosodin (melodin i språket) för att berätta om vad vi gör, vill, känner, behöver, strävar mot, inte vill och så vidare. Det barn som har svårt att på ett enkelt sätt lära sig att stoppa in ett tredje ord i sin mening har också svårt för språket, expressivt, impressivt och generellt.

För det autistiska barnet i vår familj var detta ett steg som tog mer än två år...

Nu tänker jag inte gå närmare in på teorin bakom meningsbyggnad, för det finns enorma mängder fakta och kunskap i detta. Jag nöjer mig med ett citat från Institutionen för Svenska Språk på Göteborgs Universitet:

"Grammatik handlar om språket som system. Även om all kommunikation egentligen sker i specifika sammanhang, där språkbrukarna på olika sätt anpassar sig till den aktuella situationen, är det ändå i grunden samma språk vi använder när vi nattar barnen, skriver rapporter, läser bloggar och pratar med telefonförsäljare. Grammatikforskning går ut på att abstrahera bort från det situationsspecifika och inrikta sig på de språkliga verktyg som vi bär med oss hela tiden och använder till allt detta."

Så. Har du lärt dig något nytt idag? Kanske något användbart? Kul i så fall.

#blogg100 - 014