Att fika efter kaffe.

Fika är ett roligt ord, som egentligen inte låter speciellt svenskt trots att det verkligen är det. Och det gäller verbets båda betydelser.

Fika. Att gilla att ta en kaffe och bulle, den moderna fikan, är inget gammalt ord. Det är helt enkelt ett så kallat backslang (kanske rent utav från knallarnas "månsing"), ombildat av ka-ffi. Vänd på stavelserna och vips har du fika.

Däremot är den andra verbformen betydligt äldre, den där en fikar efter något, har betydelsen att ivrigt längta efter något eller att sträva efter något:

Fika. På äldre svenska fiker och på fornsvenskan fikia, att ivrigt sträva. Lite oklart om ursprunget, kan vara från medelengelskans fiken eller kanske besläktat med norskans fika - att ivrigt röra armarna.
Troligtvis liknande medelhögtyska ordet ficken, gnida fram och tillbaka. Jämför med dagens tyska slangord ficken, med betydelse knulla.

Homonymer. Ord som stavas likadant, uttalas likadant - men har olika betydelse. Som fika och fika.
Homografer. Ord som stavas likadant, men uttalas olika och har olika definitioner. Till exempel tomten (runt huset) och tomten (med skägg).
Homofoner. Ord som stavas olika, men uttalas lika - normalt sett olika betydelser. Som till exempel sett och sätt.
#blogg100 - 022