Odödlighet. Och priset för det.

Kan en människa leva för evigt? Och vad är meningen med det. Själv tycker jag att döden en dag säkert är välkommen, eftersom konceptet att leva definieras av döden. För utan punkt ingen mening, om du förstår vad jag menar.

Om vi nu i denna lilla genomgång bortser vi från de innovationsmänniskor som tror att det mänskliga psyket inom en kort framtid ska kunna laddas ner, för att sedan överföras i någon typ av maskin alternativt bionisk varelse. Lite för bra, tycker jag. Och vill vi ha homo perpeteus?

Ihågkommen
Men jag menar egentligen i överförd betydelse. Finns det de människor som aldrig kommer att glömmas bort när nuet sakta försvinner i historiens oftast rätt mörka katakomber?
Du tänker säkert på de kända personer i historien som vi (nästan) alla känner till. Einstein, Julius Caesar, Alexander den stor, Cleopatra, Marie Curie och så vidare. En del av de vi känner i historien har inte ens två namn, bara ett namn, en benämning. Så de glömmer vi aldrig. Eller? Själv vill gärna att David Bowie, min mamma och mina barn ska kommas ihåg. Och om folk kommer ihåg mig någon gång, ska det vara med glädje. Lagom egoistiskt, eller hur? Men historien visar på en magisk förmåga att just glömma. Vi kommer helt enkelt inte ihåg någon av de allra flesta människor som funnits. De ovan nämnda är ytterst få undantag.

Anmärkningsvärda historier
Hur gör en då för att bli "odödlig"? Idén är nog att göra något minnesvärt, något anmärkningsvärt eftersom själva kroppens förgänglighet inte är mycket att åtgärda. Kriga mycket. Ha ihjäl en massa folk och i allmänhet vara riktigt j-a ond är en metod. Gick ju sådär för både Kublai Khan, Hitler och Stalin. Fast folk kommer ihåg dem.
Eller så komma på något revolutionerande, som en ny relativitetsteori, upptäcka ett nytt grundämne, skriva en fantastiskt bra bok, vara historiskt snygg och smart på filmduken. Nu känner ni kanske inte mig, men jag är väl ändå ödmjuk som skriver att just detta inte är aktuellt för mig (eller för merparten av mänskligheten).
Kanske rädda världen? Slå ut den där superskurken och med minsta möjliga marginal stoppa räkningen på världens största smutsiga bomb? Nä, just det ja. Sådant sker ju bara på film och liknande. De flesta någorlunda hjälteaktiga i riktiga världen dör ju nästan alltid unga och superhjältar och -skurkar finns ju bara inte.
Så låt oss sammanfatta ovanstående:
1. Dumt att vara ondare än alla andra. 2. Svårt att vara smartare än alla andra. 3. Omöjligt att vara superhjälte.

Slutsats
Suckar lite... Jag tänker att det ändå vore ok att bli ihågkommen för att ha varit en bra människa. Att en gjort ett och annat som andra tycker är rättskaffens och så där. Och att folk sjunger lite vackert på begravningstjänsten - att det får vara bra så. För när en är död bryr en sig kanske inte så mycket om vad andra tycker längre?

Homo sapiens översätts med "den förnuftiga människan". Egentligen är det en liten vridning av medeltida latinets sapiens som kommer av latinets sapere och betyder att smaka eller att vara vis. Så egentligen betyder homo sapiens vis människa.

#blogg100 - dag 84