Att komma ihåg.

Nobels fredspris för alla FN-soldater

Jag var knappt vuxen första gången, andra var för 20 år sedan. Fast jag glömmer aldrig någon av dem - utlandsmissionerna på FN:s uppdrag. Har skrivit om det förr, att så få här hemma egentligen verkar bry sig, så få som ens frågar vad vi varit med om. Är det jag som är överkänslig?

Nå. Idag är det Veterandagen. Den dag som är avsatt för hågkomst och att kanske hedra de som skadat sig i sin vilja att hjälpa. Jag är stolt varje dag för min insats. Stolt att ha tjänstgjort med så många goda kamrater, varav jag fortfarande har en hel del kontakt med flera. Denna dag är viktig för mig.

Invigning
Så när staden jag växte upp i är en av de första i Sverige att resa en minnessten för alla veteraner är jag extra stolt. Och glad att viljan att komma ihåg, även finns officiellt.

Jag var så ung första gången (Cypern, 75C, 1979-80), så den andra missionen i krigsskadade Bosnien kändes viktig. Viktig för att känna att jag som medveten vuxen gjort skillnad. 
Jag är också glad att det under just vår bataljon (BA07, 1996-97) inte dog någon. Men vi minns särskilt de kamrater som i andra missioner tvingades göra den slutgiltiga uppoffringen. 
Basker av.

#blogg100 - dag 90


Brief summary in English
Well. Today's Veteran Day in Sweden. A day dedicated to reminiscence and perhaps to honor those who made the ultimate sacrifice. I'm proud every day for my effort as one of many peace-keeping soldiers. Proud to have served with so many good peers, of whom I still have a lot of contact with others. This day is important to me.

Inauguration
So when the city I grew up in is one of the first in Sweden to make a memorial stone for all veterans, I'm extra proud. And glad that the will to remember also is officially established.