15 maj 2017

Berättandets två syften.

Det finns en massa att skriva om berättande. Om hur det fungerar och varför det finns. Kulturella skillnader och moraliska historier med mera. Men ibland behövs bara några få rader.

Så jag delar Anäis Nin syn på skrivande.
Anäis Nin

Alla ni andra bloggare och alla andra - känns det korrekt?

 #blogg100 - dag 76
Upplagd av kl.
Etiketter: , , ,

7 kommentarer:

  1. Charlotte Cronquistmaj 15, 2017

    Jag gillar Anaïs Nin, hon har skrivit många tänkvärda tankar. Och förmodligen är det så... att vi vill ha ut mer av livet när vi skriver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnar Fägersten Novikmaj 15, 2017

      Smaka på nuet och minnas det längre fram.

      Radera
  2. Stella Scottmaj 15, 2017

    Det kändes smalt. :-)
    Jag skriver av många skäl. Ett är att saker kommer till mig som vill bli nedskrivna. Ett annat att sortera tankar och hitta nya. De utkristalliserar sig medan texten växer. Jag skriver ytterst sällan om upplevelser.

    SvaraRadera
  3. Gunnar Fägersten Novikmaj 15, 2017

    Jo. Fast. Allt en skriver är ändå "upplevelser" i en bredare betydelse. I en eller annan form, upplevda, fantiserade eller möjliga. Även om inte allt utspelat sig eller kommer att utspela sig i den fysiska världen...

    Jag brukar också hävda att de skrivna är alltid någon stans mellan 99 och 1 procent sant. Inget är totalt bara det ena eller andra.

    SvaraRadera
  4. Helena Rothmaj 15, 2017

    Jag, det "ringer sant" för mig. Ett annat perspektiv jag har på mitt skrivande är att det hjälper mig att få syn på mig själv. Jag lär känna mig själv bättre genom mitt egna skrivande.

    SvaraRadera
  5. Annicamaj 18, 2017

    Det ger ett nytt perspektiv till mig. ☺️ Men visst är det så. Jag skriver oftast för att minnas detta längre fram.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)