Språket utvecklas och sedan dör vi.

Allt ändras, så även språket. Dock inte så fort som många hävdar. Och absolut inte så långsamt som en del vill. Men faktiskt ändå långsamt nog.

Lars Melin är docent i svenska och skrev för ungefär ett och ett halvt år sedan i Språktidningen om takten på språket förändring, en text väl förenlig med min syn på språket.

Han anser att varken språkradikaler (som omfamnar en rask förändring) eller språkkonservativa (som värnar språket mot utvecklingens krafter) har helt rätt. Och att språkutvecklingen är naturlig, om än mycket långsam.

Enligt Lars Melin rullar språket "olidligt långsamt". En sävlig takt som han förklarar med mormorsteoremet, det vill säga språket har ett inneboende krav för att fungera i våra närmaste sociala grupper och att det är i grunden viktigt att just tre generationer förstår varandra. Dotter, mamma och mormor ska kunna prata med varandra helt enkelt. När sedan fjärde generationen kommer och cirka 100 år gått, är språkförändringen möjlig.

Några citat som ger belägg för hans syn på språket:
1. Svenska Akademiens ordlista, SAOL, förnyas numera med cirka fem tusen ord per upplaga, vilket innebär att vi får en ordförrådstillväxt på mindre än en halv procent per år.

2. Med matematiska modeller tillämpade på riktigt gamla språk har man fått fram en förnyelsetakt på cirka 15 procent på tusen år. Så långsamt tickar den så kallade glottokronometern. Allt bygger då på att kärnan – de allra vanligaste orden, språkljuden och konstruktionerna – står bergfast över tid. Caesar drack vinum, italienarna dricker fortfarande vino och vi importerar deras vin.

3. Språkrådet har spaning på det som är pinfärskt eller som är exempel på kreativ språkanvändning. Statistiken visar dock att mycket av det nya sveps bort med nästa ordvåg. Det är så språket fungerar.

Gillar skarpt slutraderna i Lars Melins text. De som sammanfattar expertens syn på hur språket ändå förändras:

Slutligen, språkradikaler och språkparanoiker får uppskatta eller stå ut med att det händer ohyggligt mycket i det ultrakorta perspektivet. I det långa perspektivet är vi alla döda. Men hur långt hinner språket på medellång sikt? Tja, hur långt är ett snöre?

Hela den informativa och underhållande texten läser du på Språktidningens hemsida, genom att klicka här.

#blogg100 - 95
PS - För övrigt anser jag att BABALAS är ett bra #nyord för svår baksmälla. DS