De gör allt i sin makt.

Det finns de som kliver fram och gör sitt bästa i svåra tider. Några av dessa underbara är personalen på Kommunikationsklasserna. 

Det har en del glunkats om att det ska finnas konflikter mellan personal och föräldrar. Detta kan jag på rak hand dementera. För situationen vi hamnat i, med en nu påtvingat flytt, är varken vårt eller deras fel. Och nu kämpar de häcken av sig för att göra det bästa av allt. Heder till er.

Idag började skolan igen. Oron för hur det ska bli har varit stor många veckor nu. Då känns det bra att åtminstone kunna berätta om något som känns bra. 

Detta skrev jag redan för tre dagar sedan, i slutet om inlägget om det brutna löftet om ingen flytt. Jag känner att det är viktigt att lyfta fram det en gång till:
Våra pedagoger (och övrig personal) på Kommunikationsklasserna har också hamnat i en förfärlig sits, klämd mellan sitt ansvar att ge god skolgång till våra barn och resultatet av ansvariga tjänstemäns brist på handlingskraft och analys av beslut. Jag som förälder vill ge personalen en stor kram för att de nu trots allt försöker göra sitt allra bästa för att våra barn ska få något vettigt ur denna helsnurriga situation.

Redan för några dagar sedan fick vi (föräldrar) löftet från de anställda att de ska göra allt för att det ska bli så bra som möjligt. Det är ett löfte som jag tror på. Under de år min son gått på Bodaskolans Kommunikationsklasser har de anställda alltid kännetecknats av en varm, inkännande och professionellt kompetent inställning till sitt jobb. Barnen mår riktigt bra och verksamheten är en förebild för många andra. 
Just detta är så tråkigt att ansvariga tjänstemän inte förstår, lika lite som de förstår med vilken delikat fingertoppskänsla en måste handskas med dessa ofta otrygga barn. Personalen är Kommunikationsklassernas trygghet, samma går inte att säga om ansvariga tjänstemän.

Om ett par dagar hålls det på kvällen ett klassmöte i de lokaler där renoveringen pågår för fullt på Regementet. Enligt hörsägen går arbetet klart framåt och i slutändan (om några veckor kanske?) kan det bli bra. Åtminstone var det gäller standarden av lokaler och omkringmiljö.

Jag tror på Kommunikationsklassernas personal. Och kanske är det just därför hela situationen ändå inte är helt hopplös?