Jobbade på Sveriges Radio och det ingick i arbetet att läsa så mycket tidningar som mycket, speciellt de lokala. I en av dem stod om ett projekt i ett invandrartätt område, där skulle ungdomarna få mer kännedom om svensk kultur och disciplin i skolan med mera. Intressant projekt som försökte integrera alla medverkande.
Fast. I lokaltidningen presenterades visserligen projektet relativt noggrant, men med ett stort undantag - rubriken. I den stod helt kort:
Nu ska ungdomarna lära sig hut
Jag blev väldigt konfunderad, eftersom uttrycket redan då (cirka 2006) var gammaldags och så vidare. Samtidigt vet jag att det fortfarande på denna tid alltid fanns flera bakom en text i tidningen, dels journalisten som skrivit själva artikeln, dels en redigerare som med alla medel försöker få observation och och läsning, till exempel genom att dra på en rubrik som lockar läsaren in i texten. Vilket jag tyckte var synd, eftersom rubriken inte hade så mycket med själva innehållet att göra. Dessutom ansåg jag att den var nedlåtande och allmänt moralpredikande.
Så jag skrev ett e-brev till journalisten i frågan och undrade hur de tänkt. Och om han möjligtvis kände sig lite kränkt över hur redigeraren förvridit innehållet till just en pekpinne-artikel.
Det skulle jag antagligen inte gjort. Jag har aldrig någonsin blivit så utskälld förut. För journalisten bakom själva texten ringde upp mig och berättade vad han tyckte. Att jag var anti-kollegial, okunnig och allmänt otrevlig som hade åsikter om hur kollegor på andra medier gjorde sitt arbete. Minst sagt ömma tår. Kort sagt: Jag borde veta hut!
 |
| Skärmdump från Språkrådets Twitterflöde |
Att veta hut syftar på när den aktuella hunden förstod disciplinåtgärden, så småningom använt inte bara för djur utan även människor.
#blogg100 - 124
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar