Hjälper media?

Intervjuad av Borås Tidning idag, med anledning av ett synnerligen dumt beslut av de ansvariga på min yngste sons skola. Det finns mycket att säga om det, men intressant är frågan jag själv ställer mig: Hjälper det över huvud taget att media bevakar denna "händelse"?

Del av brevet från ansvariga

I korthet; återigen ska de klasser som min autistiske son går i flyttas, mest beroende på att det pågår en stor ombyggnad i den skola (Bodaskolan i Borås) som Kommunikationsklasserna finns i. Mest märkliga med detta är att de redan för några år sedan flyttades till en temporär skola, under ombyggnationen av den byggnad de brukar vara i. Att återigen flytta på de svagaste (Kommunikationsklasserna är för barn och ungdomar med grava språknedsättningar, en del är autistiska eller i autism-liknande diagnoser) känns förfärligt. Detta eftersom just de behöver extra lugn och ro, planering på lång sikt och så vidare.

Det är ytterst märkligt att (tar bara några saker som upprör):
1. De ska behöva flyttas på igen. Var är planeringen?
2. De/vi föräldrar får veta om att flytten beslutats när skollovet är långt gånget och de ansvariga tagit semester. Hur ska vi då kunna påverka?
3. I samband med flytten skriver ansvariga att det blir en veckas längre sommarlov. Hurra, tänker kanske du. Men för oss föräldrar, hur ska vi ta hand om våra barn, vid en tid de flesta av oss tänkt arbeta?

Dags för intervju
Nå. Det är inte jag som kallat på medias intresse, men nu ska jag alltså intervjuas. Jag har lite gett upp frågan, eftersom jag inte förstår hur vi ska ha möjlighet att ändra eller förändra det redan tagna beslutet. Att klaga för klagans skull, känns... ja, lite hopplöst. Då ska du komma ihåg att vi föräldrar till autistiska barn har mycket mer att ta hand om än de allra flesta. Det är ständiga möten och läkarbesök. Det är planering för nästa dag (som måste göras noggrant) och det är planering för framtiden. Och så måste vi ta hand om barnen/ungdomarna, vilket kräver en hel del av oss - ofta är det till och med så att vi slits ut och inte räcker till.

Så. Är det rätt att gå till media/medverka i media? Är det slöseri med energi? Kommer det att ändra något på det jag känner hopplöshet inför?
Jag vet inte, men jag hoppas att nyttan finns där. Kanske inte för mig och mitt barn, men för någon annan?
#blogg100 - dag130