Även inofficiellt slut

Ja, just det. Efter dag 143 blev det inget mer. Och inofficiella blogg100 tog slut för min del.
Fram till dagen före hade jag lyckats att skriva sammanlagt 169 inlägg, minst ett om dagen i hela 142 dagar. 

Officiella Blogg100 tog slut redan 8 juni, efter hela 100 dagar med minst ett inlägg om dagen.
Nu summerar jag även min "övertid med #blogg100. Det villsäga fortsättningen på ett inlägg om dagen, så länge det skulle gå. Och det gick till och med häromdagen. Hyfsat ok faktiskt.

Men nu tillbaka till mer normala bloggintervall. För närvarande på semester, men det blir väl ett inlägg här ungefär var tredje eller var fjärde dag även i fortsättningen. Tack för denna tid och välkommen tillbaka ändå.

Ord-entligt mer.

Jodå. Även denna fredag blir det en felnavigering i några ord. För att hitta både in och ut i #merord.

Komod. Min hjälte, sa närsynta kalven till möbeln den trodde var mamma.

Hage. Ängen du sitter i när du begrundar ditt ägande. Och vem du ska testamentera till.

Ö. Konfunderad och omfluten av vatten kan du inte få fram ett ord.

Fyra från förra veckan.

En bild om dagen, en gatufotobild varje dag på Instagram. Det försöker jag lägga ut. Och här på bloggen visar jag ibland några av dem. Så här fyra av de sju fotona. Resten hittar du på @GunnarFNovik på Instagram.

De två första är från London, den tredje från Stockholm och den sista från Kinnekulle...

Sideglance

In awe

Upstairs trail

Bike descent

#blogg100 - dag 142

Vad hatet leder till.

Ska du läsa något enda om dagens samhälle och intolerans, kanske du ska läsa vad Emerich Roth har att säga. Det handlar om vad som händer när vi tolererar det omänskliga, det antipatiska och totalt egoistiska.

Kort citat från den inte så långa texten i Dagens Nyheter:

Samtidigt som jag själv växte upp, växte också något annat – nazismen. Jag har upplevt nazismen växa till, sprida sig och slutligen verkställas. Inte från en trygg, avlägsen horisont, utan mitt i infernot. Under brutala former fick jag och min familj lämna hem och tillvaro och marschera i långa kolonner mot död och förintelse, medan grannar och andra passivt tittade på.

Läs, läs, läs. Även om texten publicerades redan i januari i år kan det vara det viktigaste du gör idag. 

Klickar du här kommer du till Emerichs text på DN.

#blogg100 - dag 141

Svenska ord är fina, men inte ö.

Vet inte varför, men ö är fult. Tycker jag. 
Skitfult helt enkelt. Prickarna kanske?

Ö i all sin enkla fulhet:

#blogg100 - dag 140

Ångrar att jag inte föll.

... inte föll för frestelsen att köpa, menar jag. För under ett besök i lilla Limmared, i en mindre antikaffär stötte jag på denna underbara lilla bok.

Tyckte den såg annorlunda ut och föll för underrubriken "Pikant Köpenhamns-roman". Så jag tog en bild och la ut på Facebook. 

Bara någon timme efteråt slog det mig att jag borde ha köpt den lilla boken. För jag är riktigt nyfiken på vad frestelserna består av. Har en känsla att det handlar om den tidens "Fifty shades of Gray" och då vill en ju veta vad det handlar om. Eller?

#blogg100 - dag 139

Media hjälpte.

Är inte speciellt förtjust i tanken att för att kommunikationen mellan ansvariga tjänstemän och berörda människor ska fungera, så måste de drabbade först gå till media och berätta om missförhållanden. 
Missförstå mig rätt, det är bra att denna möjlighet finns, men varför fungerar inte kommunikationen redan från början? Och är resultat nu av att ansvariga backar bara för att media la sig i? Vad hade hänt om media inte hjälpt till?

Bara lite extra till den senaste veckans inlägg om planerade flytten av våra barn i kommunikationsklasserna på Bodaskolan i Borås. Här är tre medias rapportering om att ansvariga tjänstemän och politiker nu backat. Min fråga är som vanligt - varför blev det så här från början?

Länkar till nyheterna hos media:
1. Borås Tidning om att  beslutet om flytt ändrats
2. SR Sjuhärad om stoppet av flytten
3. Västnytt (eller som det egentligen heter numera SVT Nyheter, väst) om situationen

#blogg100 - dag 138

Seger för förnuftet?

Denna sommar är mycket speciell, både för mig personligen och för allt runt omkring. Skrev förra veckan en hel del om (o)planerade flytten av Kommunikationsklasserna i Borås - där min yngste går. Nu verkar det som om politiker och framför allt tjänstemännen tagit sitt förnuft till fånga. För idag kom ett första inofficiellt besked att beslutet görs om. Och förhoppningsvis rätt.

Redan förra torsdagen träffade jag ansvarig politiker (Ida Legnemark, ordförande stadsdelsnämnden) i en direktsänd intervju i SR Sjuhärad. Vad jag förstod då var att beslutet som tagit i första hand varit på tjänstemannanivå. Sedan dess har det hela rullat på med bland annat flera artiklar i Borås Tidning. 
Idag, bara en halvtimme innan jag skulle intervjuas av SVT Nyheter Väst (Västnytt) ringde Ida mig igen. Hennes besked var att beslutet om flytten borde göras betydligt bättre och att de var redo för omtag i frågan.
Nu i eftermiddag har också Ulrika Johansson, stadsdelschef i den aktuella organisationen ringt och sagt samma sak. Jag poängterade att det är viktigt att både personal och skolungdomarna får vara med i planeringen och det sa hon att det nu skulle göras.

Snart officiellt?
Stadsdelschefen har alltså inofficiellt lovat att de innan flytten av Kommunikationsklasserna ska se över nuvarande beslut och om det är nödvändigt avvakta med själva flytten så att allt går så bra som möjligt. I det löftet ingår även att personal och barn/föräldrar får vara med och påverka. Som det synes en slags seger för de svaga i samhället. Trist bara att det ska krävas en mängd medias påverkan för att komma dit.

Fortfarande ändå inget officiellt beslut, men jag förväntar mig ett sådant mycket snart. Kan vi lita på att sådant kommer?

Mina fyra tidigare inlägg i frågan:
8 juni Hjälper media?
9 juni Mer (hopplös?) mediabevakning
10 juni Vem bryr sig om de svagaste barnen?
11 juni  Bra artikel. Men...
#blogg100 - dag137

Den hotfulla sommaren.

Hört talas om termen sommarmord? Det handlar om att våldshändelser som sker undersommartid får större utrymme under sommar- och ledighetsperioder i våra dagstidningar. Det är något konstigt som gör att läsare mer engagerar sig i våldshändelser över tid på sommaren, som en följetong ungefär. Hemskt, men sant.

Naturligtvis tycker jag att det är förfärligt, de mord och andra våldsbrott som drabbar oss. Oavsett vem som drabbas. Men.

För har tidningen inte en häftig händelse som följetong att hota med, kanske en lång rad med våldshot kan kittla? 
Jag förstår inte annars hur tidningen Göteborgs-Posten tänkt. För under en lång rad dagar har nu tidningen dragit på med hoten mot oss vanligt folk i vardagen. Åldringsbrott, mord, brandrisker och ID-kapningar. För även om dessa brott i någon mening ökat (?), är det som vanligt en försvinnande liten andel av befolkningen som råkar ut för dem.

GPs förstasida fyra dagar i rad, där hoten mot vår vardag är tydliga...

Blogg100 - dag136

Älskade floskler.

Hörde för någon dags sedan följande uttryck: Man kan observera mycket, bara genom att titta - något som Yogi Berra (känd basebollsspelare i USA) ska ha sagt.
Kom direkt att tänka på ett inlägg jag skrev för ganska länge sedan. Ett om att tillverka egna floskler.

Så utan att skämmas repriserar jag den texten, för den blev riktigt bra.

Allt som sägs är inte klokt, även om det låter fint. Allt som låter fint är inte klokt. 

Se där, en floskel. Ett sätt att säga en massa och ändå inte så mycket alls. Men för att de runt omkring dig ska bli lite imponerade av dig, ska det låta fint. Och de finns mycket av dessa floskler, inte minst i vår vardag - genom ordspråk.

Floskel = uttryck som saknar (djupare) innehåll, tom retorisk prydnad, vältalighetsblomster (SAOB).

Ordspråk har en generell och mer eller mindre moralisk funktion. De berättar om hur vi i vår kultur ska förhålla oss till oss själva, varandra och gruppen i stort. Många av dessa ordspråk har en viktig funktion, andra är mest fåniga. Det räcker att säga: "Bättre en fågel i handen, än tio i skogen." så förstår du säkert. Ordspråket säger att du ska vara nöjd med det du har och inte jaga efter en massa annat likadant. Fast egentligen säger detta ordspråk ingenting alls. Ingenting om varför, hur eller när och därför ställs inga krav (varken moraliska eller andra) på dig som människa.

Det finns redan en massa sådana här ordspråk. Fast än roligare är det att hitta på egna. Ordspråk som låter vettiga, men som egentligen inte gör vare sig till och från. Men de låter fint. Och du kan imponera. Det är ju viktigt...

Några tips när du hittar på egna. Du kan rimma, versen kan stämma, du kan använda allittrationer eller ord som liknar varandra. Och liknelser fungerar ju alltid.

"Allting på en gång, är bättre än ingenting någonsin"
"Skatta dig lycklig, om du kan skratta dig lycklig"
"En gång dör vi, men bara om vi levt först"
"Prata med mig före efter, annars blir vi efter före"
"Livet är som en rundvandring i ett stort hus med många trappor, det är lika mycket uppför som det är nedför"

Och så ett som låter bättre än det skrivs:
"Alla människor är en, tillsammans är vi än mer"

Lycka till. Att skapa sina egna floskler (till exempel ordspråk) är enklare än vad de flesta tror.
#blogg100 - dag135

Nytt, nytt och allt går igen.

Snart dags för ny natt och ny dag. Ny vecka och nya tag. Tiden går säger vi, men några ben har den definitivt inte. Fast det går bra att säga att tiden går, vi förstår det nästan alla, eftersom vi uppfattar tiden genom att den staplar sekund efter sekund, byggande timmar, dagar, veckor, månader, år, liv. Och död.

Kan en snooza nästa vecka?

Gå. På fornsvenska ga. Germansk ord, med rot ända från sanskrit.

Tid. På fornsvenska tiþ (sista bokstaven är den fornnordiska thorn). Bland språkforskare ett av de mest utforskade orden vad gäller ursprung. Antagligen för att det så länge människan haft en tankevärld även funnits behov av att beskriva tidens gång - det vill säga hur tiden går.
Det finns det som gärna vill beskriva vad tid är, klickar du här kommer du en ganska lättläst förklaring från Chalmers teoretiska fysiker, som slår fast att tid är förändring.

Märkligast med detta är idag finns fysiker som funderar på om tiden verkligen "går", om inte allt ändå liksom sker samtidigt. Men är det verkligen möjligt?
#blogg100 - dag134

En bra artikel. Men...

BT idag, förstasidan

Så kom då även Borås Tidnings rapporterande av flytten av Kommunikationsklasserna. Idag lördag var det dels huvudstoryn på förstasidan, dels ett helt uppslag sidan 4-5. Mest koncentrerar sig texten på det faktum att beskedet om flytten kommit mycket sent, men detta är faktiskt inte det största problemet.

Har skrivit om detta flera dagar i följd, mer om det om du läser de senaste dagarna inlägg.
Det värsta med denna flytt är inte att vi fick ett ruttet besked väldigt sent, utan att det absolut inte kommer att vara färdiga lokaler på regementet till vår försenade skolstart 24 aug. Det kan vem som helst med normalbegåvning räkna ut. 

En flytt utan planering
Eleverna ska alltså flytta från moderna, specialanpassade lokaler på Bodaskolan till före detta, numera utrivna temporära skollokaler på regementets gamla sjukstuga. Idag finns inget där. Och vi flyttar från ett modernt hus i markplan, med ett antal ingångar. Vi flyttar till en byggnad med en enda ingång, där första våning (av två) är en halvtrappa upp. Märkligt, eftersom det finns barn med rörelsehinder i klasserna. Detta är bara något av alla de försämringar med de nya lokalerna.

Sammantaget är just dessa elever de som kanske behöver bäst planering och förberedelse av alla. Till exempel; min son med autism behöver tid, mest av allt. Men det har de ansvariga inte över huvud taget tänkt på. Och. Ingen planering är gjord för de nya lokalerna - absolut inte med de sommarlediga anställda eller med någon av oss föräldrar eller med barnen. Vad vi vet har inte heller någon byggprojektering gjorts än. Det är semestertider. När jag var där häromdagen var allt utrivet. Finns det någon som tror att allt detta är klart på bara sex veckor?

BTs insida, sidorna 4-5

Tre kassa alternativ
Så det finns tre alternativ, när detta inte är rätt genomtänkt
Antingen 1. fördröjs flytten på något vis, 2. barnen får gå där när ombyggnationen pågår eller 3. det blir ingen modern anpassning av lokalerna och barnen får klara sig med en väldigt enkel miljö.

Finns det ingen som vågar skämmas av de ansvariga? Ingen?

#blogg100 - dag133

Vem bryr sig om svagaste barnen?

Hur det blev då? Detta att i media uppmärksamma på den märkliga flytten av väl fungerande verksamhet för Kommunikationsklasserna, från moderna anpassade lokaler till idag helt utrivna lokaler på annan plats.
Ja, det blev olika i de två största lokala medierna, Sveriges Radio Sjuhärad (SR7) och Borås Tidning (BT). 

BT var först ut med att intervjua oss föräldrar, men SR7 först med att publicera. 
Igår eftermiddag var jag med i direktsändning i SR7, efter klockan 4 på eftermiddagen. Förutom att jag var där, medverkade även Ida Legnemark, ordförande för stadsdel Väster, där Bodaskolans verksamhet ingår. Klickar du på denna länk kommer du till deras arkiv av sändningar. I programmet börjar sändningen om kommunikationsklasserna efter 1 timme och 11 minuter. Andra delen är klar efter 1 och 27.
Sammantaget tyckte Ida synd om oss, men inget kan hon ändra på.

BT då. Ja, jag vet faktiskt inte. Trots att vi intervjuades redan i onsdags eftermiddag har det hittills inte blivit någon artikel. Inte tillräckligt intressant? Eller har de bara skjutit på publiceringen?

Desillusionerad
Jag är tyvärr rätt cynisk. Under samtalen med Ida Legnemark, både före, under och efter den direktsända intervjun kom det fram att inget verkar kunna påverka själva flytten. Ida säger också att hon blivit lovad av tjänstemännen att de nya lokalerna ska "vara klara" vid skolstart. 
Den försenade skolstarten sker om sex veckor. Att helt utrivna lokaler, även om de under två år fungerat som ersättningslokaler för en annan skola, skulle vara klara för inflyttning av Kommunikationsklasserna anser jag vara mytomani. För de klassrum Kommunikationsklasserna tvingas flytta från är helt moderna och självständiga enheter för dessa klasser på upp till 10 elever. Ljuddämpade, vatten i klassrummet, fullt utrustade med modern teknik och så vidare. 
Har du hört talas om renovering och iordningställande av dylika speciallokaler på bara sex veckor? Någonsin? Jag vet ju till exempel att den temporära förra skolan kommunikationsklasserna var i tog mer än tre månader att iordningställa för att någorlunda fungera.

Så idag ser jag tre möjliga alternativ:
1. Flytten förändras i någon form, för att lokalerna inte är klara, kanske ytterligare en temporär flytt för att hinna göra klart i nya lokalerna? 
2. Kommunikationsklasserna tvingas flytta in i ej färdiga lokaler, medan renovering och modernisering fortsätter samtidigt som undervisning sker. En stökig period minst sagt.
3. Lokalerna blir färdigställda, men bara med det allra minsta och den nödvändiga anpassningen av rummen för dessa elever uteblir.

Summan summarum
- Ingen vill ta ansvar för ett dåligt beslut (att flytta kommunikationsklasserna utan vettig framförhållning eller planering). 
- Det är återigen de elever som har mest utsatta som får ta smällen. I detta fall en oviss framtid i de nya lokalerna. 
- Alla politiker och tjänstemän kommer att fortsätta att tycka att det är synd att det blev så här. 
- Ingen kommer att skämmas. Fast några borde verkligen skämmas öronen av sig. 

De två tidigare inläggen om denna historia. 
Från i onsdags (8/7), om att vara med i media - om det hjälper en hopplös situation.

Från i går (9/7) om mer media och att problemen som negligerats en längre tid och att det nu är de svagaste eleverna som får ta smällen.
#blogg100 - dag 132

Mer (hopplös?) mediabevakning.

Igår intervjuades jag och två andra föräldrar av Borås Tidning, idag blir det Sveriges Radio Sjuhärad.
För ju mer vi tittar på beslutet att flytta våra barns skola, ju mer förvånade blir vi. Att flytta på de svagaste barnen är en sak, men nu verkar det hela vara en rad dåligt förberedda beslut, som i slutänden ingen riktigt vill ta ansvar för. Och - visar det sig - än finns beslutet av flytten inte diariefört...

Det handlar om flytten av Kommunikationsklasserna från Bodaskolan i Borås, där de finns idag med mycket lyckade och uppskattade resultat. Istället ska dessa barn med grava språksvårigheter alla med kort varsel flyttas till helt oanpassade lokaler - som inte ens är i markplan. Skolstart om mindre än sju veckor. Vi har blivit "lovade" att lokalerna ska vara färdiga för inflyttning då, men vem har hört talas om ombyggnationer av den omfattningen som är klara på bara sex veckor? I kommunal regi?

Uppgifter vi föräldrar lyckats gräva fram visar att beslutet tagits på tjänstemannanivå, utan ansvariga politikers direkta kännedom. Skälet ska vara platsbrist, med speciellt ett krav från Arbetsmiljöverket att åtgärda lokalproblem som varit kända i snart två år. För om inte detta åtgärdades senast i mitten av juni, skulle kommunen tvingas betala viten (böter). 

Och gissa vilka barn som måste flytta på sig i detta mer eller mindre desperata beslut - jo, de svagaste, de med störst behov av anpassade lokaler (som där de flyttas från nu), de som behöver mest tid för planering, trygghet och så vidare.

Läs mer om det hela - om du klickar här kommer du till gårdagens inlägg.

Tillägg 17.15:
Har fått veta att ärendet diarieförts på Lokalförsörjningsnämnden, så jag hade fel om detta. Det och mer fick jag veta vid ett möte med Ida Legnemark, ordf i stadsdelsnämnd Öster, där vår skola finns. 
Men fortfarande vill ingen ta ansvar för vad som händer. Och ansvariga hävdar fortfarande att lokalerna kommer vara klara till den senarelagda skolstarten 24 augusti. Jag tvivlar. Framför allt på anpassningen av lokalerna, med till exempel vatten i alla klassrum...
#blogg100 - dag 131

Hjälper media?

Intervjuad av Borås Tidning idag, med anledning av ett synnerligen dumt beslut av de ansvariga på min yngste sons skola. Det finns mycket att säga om det, men intressant är frågan jag själv ställer mig: Hjälper det över huvud taget att media bevakar denna "händelse"?

Del av brevet från ansvariga

I korthet; återigen ska de klasser som min autistiske son går i flyttas, mest beroende på att det pågår en stor ombyggnad i den skola (Bodaskolan i Borås) som Kommunikationsklasserna finns i. Mest märkliga med detta är att de redan för några år sedan flyttades till en temporär skola, under ombyggnationen av den byggnad de brukar vara i. Att återigen flytta på de svagaste (Kommunikationsklasserna är för barn och ungdomar med grava språknedsättningar, en del är autistiska eller i autism-liknande diagnoser) känns förfärligt. Detta eftersom just de behöver extra lugn och ro, planering på lång sikt och så vidare.

Det är ytterst märkligt att (tar bara några saker som upprör):
1. De ska behöva flyttas på igen. Var är planeringen?
2. De/vi föräldrar får veta om att flytten beslutats när skollovet är långt gånget och de ansvariga tagit semester. Hur ska vi då kunna påverka?
3. I samband med flytten skriver ansvariga att det blir en veckas längre sommarlov. Hurra, tänker kanske du. Men för oss föräldrar, hur ska vi ta hand om våra barn, vid en tid de flesta av oss tänkt arbeta?

Dags för intervju
Nå. Det är inte jag som kallat på medias intresse, men nu ska jag alltså intervjuas. Jag har lite gett upp frågan, eftersom jag inte förstår hur vi ska ha möjlighet att ändra eller förändra det redan tagna beslutet. Att klaga för klagans skull, känns... ja, lite hopplöst. Då ska du komma ihåg att vi föräldrar till autistiska barn har mycket mer att ta hand om än de allra flesta. Det är ständiga möten och läkarbesök. Det är planering för nästa dag (som måste göras noggrant) och det är planering för framtiden. Och så måste vi ta hand om barnen/ungdomarna, vilket kräver en hel del av oss - ofta är det till och med så att vi slits ut och inte räcker till.

Så. Är det rätt att gå till media/medverka i media? Är det slöseri med energi? Kommer det att ändra något på det jag känner hopplöshet inför?
Jag vet inte, men jag hoppas att nyttan finns där. Kanske inte för mig och mitt barn, men för någon annan?
#blogg100 - dag130

Fredagsmys är till för alla.

Märkligt är det att vissa företag vill lägga beslag på uttryck sånger och liknande. Nu senast har ett chipsföretag kämpat i domstol för att få äga rätten till marknadsföring med uttrycket "fredagsmys".

Har skrivit tidigare om det märkliga med vissa uttryck inom marknadsföring (klicka för att se det inlägget). Personligen tycker jag mycket illa om till exempel formula och print, men kan tycka att att fredagsmys var ganska oförargligt. Fram till dess att Orcla, företaget bakom den marknadsföringen absolut ville hindra andra att använda uttrycket.

Nu har Marknadsdomstolen (gud ske lov) beslutat att chipstillverkaren inte alls har ensamrätt till Fredagsmys. Eller mer korrekt beslutat att inte hindra andra från att använda uttrycket, eftersom inte Orcla har ensamrätt på användandet.
Mer i denna artikel (klicka) från GP, eller själva domen som du kommer till genom att klicka här.
#blogg100 - 129

Förra veckans fyra, kantiga.

I princip varje dag lägger jag ut ett gatufoto på Instagram. Oftast är de lätt beskurna, då mina bilder i original inte är liksidiga. Här är fyra från förra veckan...

Wrecked umbrella

Rain hurried

The finger sad

Where to?

Blogg100 - 128

Mina bilder bilder på Instagram hittar du på mitt konto: @GunnarFNovik

Söndagsporträtt: Hairy Day.

Snaky Rastas

En av alla dessa vackra människor på marknaden i Pijp, Amsterdam. Hennes frisyr fascinerar mig. Jag tänker, men bara lite, på Medusa.
#ssp #sundaystreetportrait

#blogg100 - 127

Happy 4th!

Flying Star and Stripes

You can never take away my joy over having some of the best friends and family in the world in one of the greatest countries. Thank you for being a part of me.

I consider myself as a descent mix of the best of different places around the worlds. And the US will always be in my heart.
#blogg100 - 126

Yta eller djup?

Att fotografera på stan ger  mig otroligt mycket. Träffar människor av alla de sorter, de allra flesta underbara i mötet, en del naturligt mer sorgliga. Här ett exempel på vad gatufotografen ser.

I Amsterdam, en relativt varm långhelg i april i år. En av de sista dagarna gick jag på en lång gågatan och fotade mest gatuporträtt. 

– Ta en bild av kompisen därborta, sa en av dem. 

Jag gick över gatan till en kille med stort flin i ansiktet. Han satte direkt upp fingret i ansiktet på mig, men leendes. Naturligtvis tog jag en bild. Och en till. Jag till och med hann välja fokus i ansiktet eller på det utsträckta fingret. 

Sista bilden i serien säger nog ändå allt. När han inte längre orkade hålla upp fasaden. Det är det mest sanna bilden av dem alla. Så här, dels den "glada skiten"-bilden först och sedan den sista.

Vilken gillar du mest? 
Vilken oroar dig mest?
#blogg100 - 125

Vet hut pojk!

Hut är ett gammalt ord och idag på många sätt föråldrat. Detta eftersom det är kopplat till en auktoritärt synsätt på till exempel lärande och moral. Därför används ordet inte så ofta. Och jag kommer att tänka på en händelse i mitt yrkesliv för kanske tio år sedan.

Jobbade på Sveriges Radio och det ingick i arbetet att läsa så mycket tidningar som mycket, speciellt de lokala. I en av dem stod om ett projekt i ett invandrartätt område, där skulle ungdomarna få mer kännedom om svensk kultur och disciplin i skolan med mera. Intressant projekt som försökte integrera alla medverkande. 

Fast. I lokaltidningen presenterades visserligen projektet relativt noggrant, men med ett stort undantag - rubriken. I den stod helt kort:
Nu ska ungdomarna lära sig hut

Jag blev väldigt konfunderad, eftersom uttrycket redan då (cirka 2006) var gammaldags och så vidare. Samtidigt vet jag att det fortfarande på denna tid alltid fanns flera bakom en text i tidningen, dels journalisten som skrivit själva artikeln, dels en redigerare som med alla medel försöker få observation och och läsning, till exempel genom att dra på en rubrik som lockar läsaren in i texten. Vilket jag tyckte var synd, eftersom rubriken inte hade så mycket med själva innehållet att göra. Dessutom ansåg jag att den var nedlåtande och allmänt moralpredikande.

Så jag skrev ett e-brev till journalisten i frågan och undrade hur de tänkt. Och om han möjligtvis kände sig lite kränkt över hur redigeraren förvridit innehållet till just en pekpinne-artikel.
Det skulle jag antagligen inte gjort. Jag har aldrig någonsin blivit så utskälld förut. För journalisten bakom själva texten ringde upp mig och berättade vad han tyckte. Att jag var anti-kollegial, okunnig och allmänt otrevlig som hade åsikter om hur kollegor på andra medier gjorde sitt arbete. Minst sagt ömma tår. Kort sagt: Jag borde veta hut!

Skärmdump från Språkrådets Twitterflöde

Nå. Hut är ett gammalt ord, antagligen onomatopoetiskt (ljudhärmande). Enligt Svensk Ordbok (SAOB) är det ett ord som användes för att tysta eller jaga bort hundar. 
Att veta hut syftar på när den aktuella hunden förstod disciplinåtgärden, så småningom använt inte bara för djur utan även människor.
#blogg100 - 124

Bildord: Ensam.

Sent, sent, till och med efter de gröna bladet kommit igång ordentligt kom vår Magnolias enda blomma. En enda, ensam. Men efterlängtad.

Foto taget i vår trädgård

© Gunnar F Novik.  

#bildord - 070

Fler av mina bildord hittar du på denna sida

#blogg100 - 123