Tillbakablickstorsdag: Barnbulor.

Under hela min barndom tillbringade jag somrarna vid familjens sommarställe på västra Orust. Ett kargt område, där vi tidigt lärde oss att åskan mullrar mycket värre över bergen vid havet, än hemma i stan. 
I bergen. Vi bodde på kanten av ett berg, på väg ner mot havet i Tångesund. Min mamma hävdade dock med stark övertygelse i alla år att berg inte är farliga, bara barnen lär sig dem redan som små. Jo, jo.

Jag har därför under många år hävdat samma sak. Bara barnen lär sig som små är inga berg direkt farliga. Min mamma gick bort för drygt 12 år sedan, bara några år före det hittade jag denna bild (och en annan, betydligt värre).

"Men, mamma. Vad hände där, sommaren 1962? Då, när jag bara var 3,5 år gammal?"

"Ja, just det. Det var ju den sommaren du ramlade nerför berget. Du skrapade upp halva ansiktet och jag var så orolig."

"Va? Du har ju alltid sagt att bergen är ofarliga?"

"Nä. Det har jag aldrig sagt."
#blogg24 - 11b