20 december 2014

Snön faller i natt.

Orden är ibland inte vad vi tror. Eller vad vi tror oss behöva. Detta, tillsammans med vissa vanföreställningar om språkets funktionalitet, stökar till det ibland. Idag diskuterar vi snö och i natt.

En tydligt exempel på en felaktig vanföreställning av den vänligare sorten såg jag i mitt Twitterflöde nyligen (varje pratminus är ett nytt inlägg):
– Jag har hört att grönländskan har 200 ord för snö.

En mycket vanlig "kunskap". Som också besvarades med det kloka...
 Inuiterna har ett tiotal kasus på snöfall. Alltså svar på frågan: "hur/på vilket sätt snöar det?"

Faktum är att det finns betydligt färre ord för snö än det som påstås. Denna länk är intressant, där berättar författaren dels om de olika dialekterna/språken på Grönland, dels om orden för snö - som endast är 15 (med god vilja).

Diskussionen med de inblandade fortsatte då på skillnader på svenska och andra språk.
– Okej, jag har hört att svenskan inte skiljer på natten som var och den som kommer.

– Hur kan det vara så satans svårt att skilja på natten som gick och natten som kommer i alla språk utom typ engelska?

– Jag kan aldrig acceptera denna enorma tempuslogistiska lucka i svenskan. Som att tid var oviktigt.

– Känner att detta är en fråga för @Sprakradgivning

@Sprakradgivning 
– Ja, "i natt" syftar både framåt och bakåt. (Jag sov dåligt i natt, i natt ska jag släcka tidigare.)

– Började plugga kinesiska i höstas. Inga tempus alls. (Däremot ett gäng tids- och aspektmarkörer)

– På Gotland säger man "i nättras" för natten som var...

Min poäng? De är två: 
1. Det är skillnader både mellan språk och dessutom skillnader inom en speciell språkstam. 
2. Det är genom att diskutera och få svar som du lär dig saker. Inte genom att hårdnackat hävda att du vet allt själv. Devisen "ta reda på fakta" kan ju vara på plats...
  1. #blogg24 - 20

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar