Hjältar, behövs de?

En god vän pratade om ett citat av Bertold Brecht under den gångna helgen: 
"Olyckligt/ve det land som behöver hjältar". 
Naturligtvis uppfattar olika människor skilda innebörden i ordet hjälte, men i grunden är det ett positivt ord. Men varför sa då Brecht så där en gång? Och varför låter det vettigt?

Till att börja med ska vi bara först slå fast vad ordböckerna säger:
Hjälte. På fornsvenska helte. Från lågtyskans helt (tyskans held), ett germansk ord med ganska dunkelt ursprung, troligtvis är ursprungsbetydelsen dock fri man.
På många andra språk finns formen hero- som kommer från latinets heros = hjälte och grekiskans heros = halvgud - med underbetydelse den som skyddar och försvarar. Vi har för övrigt ord med den stammen, som heroisk och heroism.

Citatet Olyckligt det land som behöver hjältar kommer från Brechts pjäs om Galileo Galilei. Det syftar som en underfundighet på att vi ska tänka ett steg till, till att det är synd om de som behöver hjältar. Någon stans är detta tvärt emot dagens våldsförskönande spel- och filmkultur. En slags socialrealism som slår fast att för oss vanliga människor vore det nog bäst om behovet av hjältar inte var så stort.
Motsatsen finns i Barack Abamas uttryck Yes, we can. Som vill ge varje människa både hopp om, men även krav på, att förändra världen. Absolut inget fel i det, men för detta att förändra krävs inte bara mod, utan även martyrer och hjältar. Frågan är som alltid: vem är det som får ge upp allt, men ändå aldrig räknas som hjälte?

Det är inget fel att aldrig vilja vara hjälte. Det är inte heller fel att tvingas vara en. Men kanske är det lite väl suspekt att så många idag i första hand vill vara hjältar, men i andra hand inte försaka något. Eller ens våga tänka tanken att allt också kan förloras.

Så till julen och alla dess mer eller mindre mytologiska figurer som vi ofta får berättelser om just till de stora helgerna. Var till exempel Jesus en hjälte? En halvgud som gav allt för att ge andra hopp? Och Hodja Nasreddin, en av den turkiska/arabiska världens största sägenomspunna hjältar (som inte heller vet om han funnits); var han en skälm eller en hjälte? Och engelska Robin Hood som blev utstött? USAs Rosa Park som vägrade apartheid? Sydafrikas Nelson Mandela?

Jag tror att hjälte, det är/blir du bara i en annan människas hjärta. Om du förtjänat det eller inte, det avgör bara denna andra människa. Och ibland är det många som känner samma sak och då skrivs det berättelser om den personen. 
Brecht har naturligtvis sant, i att det i den bästa av världar behövs inte hjältar. Men för hoppets skull, kommer de nog alltid att finnas ändå...
#blogg24 - 23