Dön. I princip samma ord som dån och dunder (på engelska thunder). Det vill säga starkt, kraftigt ljud. En biform till just ordet dån. Åska heter på danska torden, vilket är samma ord som svenskans tordön, som är extra mycket dån, det från guden Tor (mer om det kan du läsa här). På fornsvenska dyn, det vill säga i modern svenska har vi omvandlat y till ö.
Lite extra krydda till ordet; när jag var liten och vi spelade boll använde vi uttrycket att döna bollen. Det vill säga att sparka till den så hårt som bara möjligt.
Dröna. Äldre ord för att söla, det vill säga gå omkring och inte få något gjort. Kommer troligtvis från ett äldre ord från bondesamhället - dröna = att råma eller böla sakta och utdraget. Därmer kan finnas visst samband med ordet dön, men det är inte alls säkert att det är så. I detta äldre ord verkar dets om om just ö har varit den ursprungliga vokalen.
Ordet drönare (bihanne) är dock något helt annat, som hänger ihop med ett germanskt ord som finns i engelskans drone och fornhögtyskans treno. Det ordet tror språkvetare att det troligtvis är onomatopoetiskt, det vill säga ljudhärmande i sitt ursprung. Ö i drönare kommer troligtvis till svenskan med ett å-liknande o (liknande uttalet i engelskans drone).
Dörr. Germansk ord som används i många språk än i dag, jämför med engelskans door (dörr) och tyskans tor (port). På fornnordiska dyr eller dyrr. Här har ö:t återigen kommit från ett äldre y.
Bokstaven ö. Finns i några få språk i Norden och annorstädes, men också varianter i både latin och franska. Kommer från en diftong-vokal, sammansatt av o och e. Började användas i Sverige under 15oo-talet. Diftong = dubbelljud.
#blogg100 - 02
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar