Varför? Och varför inte.

Idag. På första dagen av 2017s Blogg 100 vill jag förklara mina mål och min vilja med denna blogg. Upp flyga orden handlar om kommunikation på många vis, men orden är alltid centrala. 
Redan som 16-åring förundrades jag över Hamlet och William Shakespeares ord. Orden, de ack så viktiga för vår kommunikation, har tyngd var de än kommer från. Och vart de än ska.

Raderna här bredvid är från pjäsen Hamlet, men uttalas inte av huvudpersonen utan av hans farbror Claudius - mannen som dödade Hamlets far för att stjäla kronan. Hela pjäsen handlar om möjligheten till en rättvis hämnd och om en sådan egentligen finns. 
Vid ett enda tillfälle får vi som åskådare en aning av Claudius möjliga ånger. Hamlet står gömd intill när Claudius försöker sig på en bön (det antyds också att Claudius eventuellt vet att Hamlet är gömd i rummet). När hans försök att be misslyckas, reser sig Claudius och säger orden här intill.

Märkligt nog är detta Hamlets absolut bästa chans genom hela pjäsen att ta livet av sin farbror, men även Hamlet tvekar, trots sin övertygelse om farbroderns skuld. Ögonblicket passerar och inget har blivit bättre, vare sig för Hamlet eller för Claudius. Tragedin går sin fulla gång, ingen väljer att bryta dess riktning. Orden fick aldrig den mening det måste ha för att åstadkomma förändring och nästan alla i dramat går så småningom under.

Detta är essensen i varför jag sysslar med ord, varför jag gjort det hela livet och aldrig kommer att sluta. Jag tror nämligen på ordens makt, att vi kan förändra till det bättre. Livet är ingen förutbestämd tragedi, även om det känns så ibland.

#blogg100 - dag 1