Ibland behövs kunskap i pedagogiken, inte bara i kunskap eller fakta i sig. För det är i hur lätt det är att omsätta sin egen kunskap som ett av de största hindren att ta till sig kunskap finns. Idag om de fyra kompetensstegen, som vi alla finns i. Vet du vilket som är det svåraste?
Omedveten inkompetens. Det första steget på kompetenstrappan. Där du gör saker utan att du fördjupat i hur eller varför, när du till exempel åker skidor, springer, skriver, pratar i radio eller liknande, utan kunskap. Och du har då inte heller vetskap/kännedom om denna inkompetens.
Medveten inkompetens. En dag blir du plötsligt medveten om det du gör, kanske åker du skidor och ser någon annan som gör det så mycket bättre. Detta kunskapssteg är när du medvetet är okunnig. Du känner och förstår att det går att lära sig något så mycket bättre.
Medveten kompetens. Detta är det jobbigaste av kompetensstegen, när du gått en kurs eller liknande och försöker tillämpa din kunskap. Kunskapen är inte automatiserad i dig, så du måste tänka på varje steg och därför misslyckas du ofta. Att du samtidigt är medveten om alla dina misstag gör inte saken enklare, snarare jobbigt. För att komma förbi detta steg måste du träna. Träna på att göra det många gånger och så en dag...
Omedveten kompetens. Det som varje idrottare eller militär kallar för sitt kroppsminne. Eller ja, den termen går att överföra på allt. När den som skriver inte behöver titta på tangenterna hela tiden, utan det går automatiskt. Om du kan cykla är du oftast i detta skede. Du behöver inte tänka på hur du gör och kan därför cykla och kanske se dig omkring samtidigt? Då är du omedveten, men samtidigt kompetent.
Jag har för ganska länge sedan skrivit om detta just i sportsammanhang och då om den numera "pensionerade" friidrottsstjärnan Sanna Kallur. Du kan läsa mer om hur den omedvetna kompetensen är viktigt för idrottstjärnor här (klicka).
Blogg 100 - dag 15
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar