Vissa ord funderar jag en hel del över. Hur kom de egentligen till och varför går de runt bland olika språk och varför just detta ord och inget annat. Tre av dessa förvånande ord är hampa, fönster och hångla.
Hampa. Eller att ta någon i hampan. Hampa är en kulturväxt, nära släkt med cannabisplantan. Eftersom vissa rep tillverkades av den finns namnet också på just grova rep.
Ordet fanns redan i fornsvenskan, oftast som hamp. Det motsvaras av medeltyskans hennep (dagens tyska hanf) och engelskans hemp. Troligtvis ett östeuropeisk ursprung.
Att ta någon i hampan. Att ta ta i någon, mer eller mindre i överförd betydelse. Genom tiderna har just rep och hår ofta likställts. Troligtvis är detta förklaring till att uttrycket ursprungligen betyder att ta tag någon i håret.
Fönster. Från latinets fenestra (känner vi fransktalande igen, i ordet fenêtre). Märkligt är dock att det från början fanns ett annat fornnordiskt ord för detta, som vi endast delvis använder - vindöga. Ordet finns kvar i norskan och engelskan (window), men ersattes i svenskan av fönster redan under fornsvenskans tid med fynster (ibland finsler). Idag betyder vindöga på svenska den punkt i omgivningen som vinden kommer från.
Hångla. Ett dialektalt ord som etablerat sig i nationalspråket. Från början troligtvis hangla (jämför med ordet hanka), med betydelse hängsjuk (även att dröja, långsam). Nuvarande betydelse kommer antagligen i och med en glidning i betydelsen från begynnelsens att vara efterhängsen via att hänga på någon till att kurtisera. Sedan har värdebetydelsen förändrats och för många är ordet idag lagom vulgärt.
Vill du läsa mer om detta fascinerande ord ger jag en annan möjlig betydelse till ortsnamnet Hånger i detta inlägg.
#blogg100 - dag 16
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar