Varför förändras språket?

Det är svenska nationaldagen idag, en dag då många hävdar det svenska som unikt och enastående. För den lite mer eftertänksamme och kunnige är detta inte helt sant. Det unika avspeglar sig aldrig i det svenska, utan snarare i hur historien förändrat oss - precis som den gjort det överallt.

Tidigare har jag skrivit om både språklig tillhörighet (31 maj) (som bland annat har med geografi, social tillhörighet, kön och ålder att göra) och om vad svenska egentligen är (23 maj). Idag rundar jag av denna lilla miniserie om språket som kulturbärare, med lite om hur och varför ett språk faktiskt förändras och blir unikt (som till exempel svenskan).

Ett levande språk förändras alltid, om än inte så fort som många vill tro. Jag har för relativt länge sedan skrivit om de två inneboende krafter som finns i det levande språket. Det handlar om för det första viljan och kraften i språket att vara en kulturbärare. För att vi ska kunna prata med varandra och föra vidare kunskap och värderingar finns en stor sammanhållande kraft. En slags konservatism som inte vill se några som helst förändringar i hur vi kommunicerar med varandra. 
Men samtidigt finns det för det andra dessutom en rakt motstående kraft som ständigt strävar efter förändring och progressivitet. Ofta finns denna vilja hos de unga och hos de med nya idéer om teknik, kulturella förändringar och hos de som vill modernisera språket och världen. 
Jag kallar dessa två krafter/riktningar för språkets motsatser, eller konservatism och radikalism.

Ett bra exempel på ord som "hittats på", för att uppfylla 

moderna behov. Det var T A Edison som ansåg att när vi 
pratar i telefon behövdes ett nytt ord - på engelska Hello, 
på svenska Hallå.

Språkets förändring
Idag vänder vi tanken mot hur förändringen inom språket sker och det finns en bra och inte alltför lång text hos Institutet för språk och Folkminnen som berättar om dessa förändringar (det som gör ett språk unikt jämfört med andra språk).

Här ett kort utdrag ur denna artikel:
"En språklig nyhet, som ett förändrat uttal eller ett nytt ord, kanske börjar användas av en liten grupp språkbrukare, i vissa situationer. Ofta kan det stanna där – det nya uttalet eller ordet sprids inte vidare utan stannar inom den mindre gruppen. Men ibland börjar andra språkbrukare också använda nyheten, i fler sociala sammanhang.
Under en lång tid kan då till exempel ett nytt uttal användas sida vid sida med ett äldre uttal, men till slut kanske det äldre uttalet slutar att användas. Först då kan vi säga att en språkförändring har ägt rum. Språkförändringar är ofta långsamma och många gånger märker inte språkbrukarna själva att de är mitt inne i en förändringsprocess."

Sammanfattningsvis är det dels den språkliga tillhörigheten, dels behovet att anpassa språket till världen runt omkring som gör att språket ständigt förändras.

Hela artikeln kan du läsa här, om du klickar.

#blogg100 - 98