Att gräva publicistens grav.

Kvalitet. Kvalitet före kvantitet. Tror att de allra flesta håller med om att goda journalistiska texter (som i princip allt annat) blir bättre om kvaliteten framhålls. Blir därför uppgiven när svenska (och andra publicister) driver fram avtal och arbetsrutiner som sätter all kvalitet på undantag. För när en skribent i princip inte kan leva på sitt skrivande och en massa amatörer i stället ska stå för texterna, var finns kvaliteten då?

Detta att ha ett bra avtal för till exempel frilansare är grunden för god kvalitet. För utan tillräckligt med tid (tillräckligt, inte mer), tillräckligt betalt och upphovsrätten säkrad försvinner den goda skribenten i ett dis av påtvingade jobb utan själ och hjärna. Resultatet blir förödande för svensk journalistik - ytlighet, dålig research, dålig korrektur och framför allt konstigt urval av vilka texter som kan och får publiceras.

Allt detta är kanske inte självklart för den som inte arbetat i branschen och de ansvariga på diverse redaktionsledningar skriker högljutt att de ekonomiskt blöder i den nya publicistiska världen där alla kan publicera sig. Men jag återkommer till ordet jag började med. Kvalitet. Om inte kvaliteten i HELA processen att få fram journalistiska texter finns, varför ska en konsument då köpa produkten?

- Journalisten om Egmonts nya "fulavtal" (klicka).
- Journalisten om Allers nya "fulavtal" (klicka).
- SR Göteborg om Frilansarnas öppna brev till Stampen (klicka).
- En intressant 14 år gammal(!) debattartikel av professor Hadenius om publicism kontra kommersiella intressen (klicka).

#blogg100 övertid - 120