Rysningarnas vecka är här.

Almedalen. Denna samlingsplats av åsikter, meningskiljaktigheter och allmänt påverkansvilliga maktmänniskor. Har egentligen inget emot att samhällsviktiga ståndpunkter marknadsförs, testats och utvärderas. 
Det jag har emot det hela är att det mest liknar kosmopolitversionen av Varberg. Det Varberg där jag aldrig var riktigt välkommen. Jag tror ordet jag letar efter är minoritetsförtryck.

Nej, inte ringmuren i Visby, 

utan Varbergs fästning

Mer om Almedalsveckan på den officiella hemsidan.
Varberg är boråsarnas sommarträdgård. När jag som liten gick på skolavslutning kände jag mig mer främmande än någonsin annars. Jag som kom från Uppsala och inte kunde säga ett västgötskt tje-ljud utsattes vid sommarens början alltid för föraktet från klasskompisarna...
– Va, är du inte i Varberg på sommaren. Är du helt väck eller?

Som om ett sommarboende i Varberg var det enda absolut nödvändiga för att leva livet. Nå, inte ens alla boråsare hade sommarställe på halländska kusten. En hel del var vi som var förtryckta och nedgjorda av den stora massan av sommarvarbergare.
Nu ska ni komma ihåg åtminstone två saker:
1. De som bor i Varberg året runt är inte heller alltid så speciellt glada i boråsarnas sommarförhävelser. Det kan rent utav vara så att en del tycker illa om sommargästerna?
2. Boråsare är under sommaren inte bara högljudda, utan även de med mer pengar. Så ursprungsbefolkningen niger vackert och säger: "Ja, herrn" och "Visst, frun" utan att tveka.
Enkelt uttryck förstod jag tidigt att den stora klumpen med stadsmänniskor utövar ett sorts förtryck under sommaren. Antingen är du med eller så är du utanför. Och just så känner jag inför Almedals-veckan. 

Vi (de som räknas i Sverige) ska denna vecka alla tycka samma sak, ståendes på samma plattform (Almedalsveckan). Det är vår tids konsensustvång.
För politiker, lobbyister, journalister och andra makthavare måste vara i Almedalen första veckan i juli. Om de inte är där, räknas de inte. Om deras mål och syfte inte syns i Almedalen, så finns de inte. Om du inte träffar en massa andra maktmänniskor på Gotland just denna vecka, så är inte heller du en maktmänniska.
Men vi andra då? Vi som varken har lust, ork eller inställsamhet nog för att tillbringa en vecka på sommarvarma ön i Östersjön. Finns vi inte heller?

Utanförskap, exkludering och fraternisering. Det är det som Almedalsveckan handlar om. Alla jag känner (och de är rätt många) som varit där, tycker att veckan är jobbig, men fantastisk. De har fått mycket, de har fått vara med och påverka framtiden. Men vi som inte är där deltar inte, varken med hjärta eller hjärna. Sannerligen odemokratiskt. Och i mitt tycke väldigt varbergskt...
#blogg100 - 120 på övertid