Oftast har veder- betydelsen mot eller åter. Att de skiljer i betydelse och härledning beror (som det mesta när det gäller språkutveckling) på tidpunkten. De har kommit till svenskan vid helt olika tider och kan därför inte alltid jämföras, i till exempel ursprunglig stavning med mera (ungefärlig tidsepok anges när vi vet när ordet började användas i svenskan).
Veder-. Dels av fornsvenskans vedher och vid, dels från tyska motsvarigheterna, till exempel wedder, wieder och wider.
Några exempel:
Vederhäftig. Betrodd. Fornsvenskan vidherhæflogher. 1400-tal.
Vedervärdig. Betyder vidrig, motbjudande. Från lågtyskans wedderwerdich med samma betydelse. Fast ursprungsbetydelsen är motsatt, vänd emot.
Vedergälla. Idag vanligast betydelse hämnas. Fornsvenskan vidhergiælda, från mellantyskans weddergelden. Ursprunglig betydelse: Betala som motprestation (det vill säga samma urbetydelsen som för ordet vederlag.)
Vederlag. Viþerlagh på fornsvenska. Ursprungsbetydelse lägga som ersättning. På 1500-talet betydde ordet även gemenskap.
Vederlägga. Betyder att motbevisa eller visa på annans felaktiga åsikt. 1500- och 1600-tal. Från tyskans widerlegen. Ursprungsbetydelse lägga fram bevis mot.
Det vill säga, ursprungsformerna kan vara många: vidher-, wedder-, wider, viþer- med flera.
Nå, vad skulle då detta bevisa. Jo, för det första att det är svårt att generalisera när det gäller språkvård och etymologi. För det andra, det är användningen av ett ord som bestämmer betydelsen, aldrig ursprunget. Och eftersom ords betydelse förändras med tidens gång, finns ingen gyllene regel som exakt säger så här är det och så här måste du använda ett ord. (Du och din sociala grupp) bestämmer själv/a.
Hos Språkrådet om veder-.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar