Diagnoserna är legio.

Tänkte förklara någon gång varför jag ofta är trött, introvert eller irriterad. Så jag tänkte jag skulle skylla på något, det är ju enklast så. Så jag skyller på autism, expressiv språkstörning, dyslexi, ataxi, Joubert syndrom, ADHD, nystagmus med mera. Fast det är ju inte jag som har dessa diagnoser...

Ord betyder ju så mycket. Och olika mycket för skilda personer. Riktigt laddat blir det när orden blir personliga. När de värderas utifrån livssituation och eller någon som står dig riktigt nära.
Autism, till exempel. Ordet i sig betyder inte så mycket. Många av oss förstår ungefär vad som menas. Ofta tänker vi oss en människa som till exempel Raymond i filmen "Rain Man", underbart spelad av Dustin Hoffman.

Men för mig är det närmare än så. För min ena son är autistisk. Det är min vardag, detta att alltid vara alert. Att alltid försöka förstå, fast du inte kan. Att alltid försöka använda kärleken som metod, fastän känslorna ihärdigt spretar åt alla håll. 
Autism. Det handlar om tålamod. Det handlar om att försöka. Och det handlar om att jobba på att aldrig vilja ge upp.

Jag skulle vilja skriva att det går lätt att leva med en autistisk person i sin direkta närhet. Men det är det inte.

Autism. Härlett från grekiskans auto, som betyder själv. 
En rad neuropsykiatriska funktionsstörningar som har det gemensamt att den drabbade personen har en ofta sjuklig försjunken i sin egen värld och oftast har en känslomässig isolering från omgivningen. Och hos Hjärnfonden hittar du denna förklaring.