Söndagsporträtt: Profil i solen.

Spenderar oftast några timmar i veckan med kameran, vandrades bland människor. Tar bilder här och var, ibland på bussen. Denna bild är en av tusen, en bild som jag inte ens behövde beskära. Den blev bara helt rätt, direkt i kameran. Sunday Street portrait #ssp

"Crescent profile"

På bussen, en lördag eftermiddag i oktober. Faktiskt en färgbild, så monokrom den ser ut...
Fler av mina gatuporträtt hittar du när du klickar här.

Kreativa fredagar.

En fredag i månaden går jag på Creative Mornings på Konserthuset i Göteborg. Det är en sammanslutning som finns i fler än 170 städer i mer än 60 länder. Kreatörer av alla de sorter samlas för att mingla till frukost och att höra en kortföreläsning på ett världsgemensamt månadstema. Rekommenderas skarpt om du är kreatör och vill träffa likasinnade.

Creative Mornings finns i Sverige förutom i Göteborg även i Stockholm och Malmö (och i Oslo och Köpenhamn naturligtvis). All kommunikation sker på engelska, så att information och nätverkandet kan ske över alla gränser. Mer om själva organisationen kan du läsa om du klickar här.

Oktober månads tema är #pioneer och dagens föreläsning hölls av Erik Thorstensson, uppfinnare och innovatör. Han pratade om något han kallar för innovation literacy, enkelt uttryckt att bli "läskunnig" om saker och ting samt om deras funktion och design.
Enligt Erik krävs fyra steg för att bli mer medveten innovatör:
1. Var fånig (våga pröva saker som vissa kanske anser barnsliga
2. Observera och se (gärna utanför din vanliga, dömande sfär)
3. Bygg ditt kreativa självförtroende
4. Våga

Och så demonstrerade han något som vem som helst kan göra (alltså även jag) - en "skomerang". Den enda som krävs är just lite tänkande utanför lådan. Och lite wellpapp, sax, och vips. Se gärna min variant.

Med en sko som mall ritar 

och skär du ut tre skokonturer

Sätt ihop de tre 

och vik ner "tårna lite" 

Vips en "skomerang"...

Vad vill du vara innovativ med denna fredag?

Den vinter den svage kallar rå.

Huva. Regn, regn och åter regn på framsidan av Sverige. Och snart den där vintern som är mer rå och grå än vit och kall. Och som gör att norrlänningar fryser mer än de någonsin gjort förut. Välkommen till gråhetens Göteborg. 

Ständig motvind. Havet som fuktigt klättrar innanför inte bara krage utan allt du klarar av att klä dig i. Eller med andra ord: grått, grått, grått, grått, vått.

Fast det kan vara vackert också. Här på bloggen säljer jag inget (mer än åsikter och källkritiskt uppletade fakta), men på annan plats kanske om du vill?

Denna bild är tagen dagen före nyårsafton, för några år sedan. Den symboliserar Göteborg på mer än ett sätt, eller vad säger du?

Inhandla denna? Kika på denna sida så kanske vi kan komma överens om något (den går att få i mindre storlek också).

Dag för hopp om fred.

En kan ha olika åsikter om nyttan med FN. Om organisationen fungerar så bra som den borde och så vidare. Men jag tror nog att de allra flesta av oss ändå anser att världen vore en sämre plats utan FN. Idag är det FN-dagen. Vad känner du?

Mina minnen är flera. Min pappa gjorde ett par tjänstgöringar på svenska FN-bataljoner innan jag själv gjorde min första. Han gjorde det i sin yrkesroll, min första var i min militära roll som kvartermästare-utbildad trosstroppchef.

En historia jag aldrig glömmer från 75C, Cypern 1979/80 är en som befinner sig någonstans i mellanrummet mellan militärens distinkta befälsordning och detta att fungera tillsammans med kamrater och en del civila på en daglig basis i ett halvår. Att som underhållschef på ett skyttekompani ständigt hävda sin rang går bara inte, speciellt om du är 20 år gammal. Det viktigaste är alltid att lösa problemet, att utföra uppdraget.

Beställes: S-37
När en vaktkur på en observationspost högt uppe på ett berg helt sonika blåste bort, fanns önskemål om att ersätta den snarast. Beställare var jag, utförare (på olika nivåer) var pionjärerna i bataljonens stödkompani. Jag tog fram ett för uppgiften avsett formulär och beställde helt sonika "1 st observationspost S-37". Inte något (tänkte jag) som kunde missuppfattas. 
Döm om min förvåning när jag två dagar senare fick här bredvid avbildade vaktkuren med internposten, tillsammans med en uppmaning om att kanske vara mer specifik i min beställning (mängd mtrl, arbetstid och transport med mera). Häftigt med alla detaljer, så någon pionjär ansträngde sig verkligen med både gångjärn och att skära till äkta glas...

Nå, den "stora" S-37 hamnade relativt snart ändå på sin rätta bergshöjd, med god överblick på den turkiska linjen. Den något mindre kuren står än idag på mitt kontor, med överblick på mitt dagliga arbete.

Söndagsporträtt: En hipster.

Jo då, de finns allt lite var stans i världen; unga medelålders män med mycket skägg (och en och annan tatuering). #ssp #sundaystreetportrait

Här stod han utmed en vägg i Anderssonville, Illinois (strax norr om centrala Chicago). Och han log lite när jag frågade om en porträttbild, men titta in i kameran ville han inte riktigt. 

Hipster by wall 2

Flera av mina gatuporträtt hittar du om du klickar här.

Lust till läsk.

14-årsdagen tillsammans,
i början av oktober

Ett lättsamt och rent utav läskande inlägg, för idag (20 oktober) är det Världschampagnedagen. En dag vald med omsorg (precis som vår bröllopsdag 21 oktober). För tänk, om nu hösten inte är den varmaste, torraste, ljusaste eller för den delen trevligaste delen av året, så måste den väl ändå fyllas med liv. Eller hur? Och vad är bättre än små, ihållande bubblor?

Kvällens dryck,
en av huschampagnerna

Dagen infaller när det mesta tunga jobbet i vingårdarna i Champagne slutförts - dels skörden, dels första delen av vinifieringen av druvorna. Efter mitten av oktober går odlarna och alla andra i Champagne dessutom inomhus och börjar syssla mer med det förfinande arbetet. 

Hur som helst firas Världschampagnedagen (Jour mondial de Champagne) för åttonde gången och jag tror att det kommer att fortsätta. Champagne är en av de varor som aldrig gått ner i pris, bara upp. Detta även om efterfrågan minskats på grund av ekonomisk kris här och var. När det är tuffare att få sålt flaskorna, sparar handlarna i sina lager och satsar långsiktigt istället.

Till imorgon, bröllopsdagen

Gör hösten bubblande
Apropå detta med höst och att fira. Vi planerade faktiskt inte så speciellt mycket, när dag för vigsel bestämdes. Men det blev bra ändå. För när hummern har sitt lägsta pris här i Göteborg, ja då firar vi. Och när Världschampagnedagen firas, ja då firar vi. Och när det är grått, grått, grått, vått - ja, då firar vi. Och om det går - med champagne.

Hur gör du?

Spaning: Mer utrymme på gatorna.

För alla oss som bor i en större stad är en riktigt stor utveckling på gång, tvärtom vad en hel del ännu förstått. Och innebörden gör att det tvärt emot vad många tror kommer att bli mer utrymme på gator och torg. Bilträngseln försvinner.

För bilar kommer att drastiskt minska i antal. Inte för att det finns många som anser att vi måste, utan för att det snart finns en ekonomiskt smartare lösning.
Det är två särskilda faktorer som behöver fungera väl för att ovanstående spaning ska (och kommer att) bli sanning:

En av Volvos självkörande bilar, sedd på mässa i Brasilien, 
redan 2014. Foto Mario Roberto Duran Ortiz

1. Självkörande bilar. 
De flesta av de större biltillverkarna har långt gångna projekt när det gäller självkörande bilar. I till exempel Göteborg finns redan upp till 100 bilar som kör i vanlig trafik i ett utvecklingsprojekt som heter Drive Me.
Största problemen att lösa innan det blir mycket vanligt med självkörande bilar är inte detta med tekniken bakom, utan handlar om lagar och juridik. Att en bil utan förare någon gång kommer att vara med i en olycka är det nog ingen som ifrågasätter. Däremot undrar många just nu vems juridiska ansvar det hamnar på. Bilägaren? Biltillverkaren? Programutvecklaren?
Lagstiftare och försäkringsbolag är idag mycket måna om att allt detta ska vara löst innan självkörande bilar ska få köra i vanlig trafik i någon större utsträckning. Om det kommer att lösas? Det är jag övertygad om, däremot är det svårt att idag säga hur långt tid det kommer att ta.

2. Beställningsplattform (eller digital användarlösning)
Detta är i själva verket inte speciellt svårt. Många av er känner till Über, som baseras på två olika inspel; dels de bilar (med förare idag) som finns igång i systemet, dels önskemål från användarna. Att någon skulle kunna skriva ihop en kod och skapa en applikation från vilken du som användare kan beställa en självkörande bil inom en relativt kort tid är ingen raketvetenskap. Inte heller att hitta ett lämpligt betalsystem för användandet av applikationen/fordonet.

Konsekvenserna
Det blir troligtvis mycket billigare att använda självkörande bilar än att äga en egen bil. Detta innebär i sin tur att bilägandet minskar. Med det följer också minskat behov av garage, minskat behov av gatuutrymme och lugnare stadsmiljö. Inte lika mycket slitage på vägarna, mindre risk för kollisioner med mera.

En annan sak som självkörande bilar gör (som dagens förare tyvärr inte alltid gör) är anpassningen till trafikrytmen på ett smidigt och fungerande sätt. Inga konstiga omkörningar, inga lagvidriga filbyten, inget körande mot rött ljus. Och betydligt bättre utnyttjande av de bränsleresurser som finns. Så gatuutrymmet kan utnyttjas bättre och betydligt säkrare. 

Läsa mer?
Till exempel om Volvos pågående projekt (i bland annat Göteborg).
Eller läs om BMWs motsvarande projekt (klicka).

Spaningen om hundar på krogen kan du läsa här

Och vill du ha min professionella hjälp, tar du dig hit (klicka) för att läsa mer och få kontaktuppgifter om coptwritern, affärsutvecklaren och journalisten Gunnar FN

Engelsk konstruktion på svenska.

Inte ett eget längre inlägg idag, utan delning av en intressant text om svenska språket från dagens GP (Göteborgsposten). Det är Lars-Gunnar Andersson som berättar att det blir allt vanligare med så kallade konstruktionslån från engelskan. Inte kanske så konstigt när vi använder engelska så mycket.

Så frågan är, kommer engelskan fortsätta att dominera som största inlåningsspråk? Och hur långt kommer det att gå, kommer svenskan att överleva som eget språk? Jag tror det, vad tror du?

Ett kort citat från den länkande artikeln:
"... Det vanligaste är att vi lånar ord rakt av i engelsk form, till exempel app, hint, cool och smiley. Listan kan göras längre.
Ibland översätter vi ordet, och sådana lån kallas översättningslån, till exempel livskvalitet (quality of life), ståuppkomiker (stand up comedian) och kokar ner till (boils down to). De flesta upplever nog inte livskvalitet som ett lånord.
Översättningslånen passar smidigt in i svenskan. För den som vill motarbeta lånord är de försåtliga i sin svenska språkdräkt.
Vi lånar också in fraser i översättning ord för ord. För cirka 50 år sedan blev uttrycket ha en bra dag vanligt. Det var förstås engelskans have a nice day som låg bakom. ..."

Läs mer genom att klicka dig till GP här.

Projekt "The Intersection".

Som du kanske vet var jag i Chicago igen i somras, tillsammans med ett mindre gäng gatufotografer. Några av bilderna har jag visat här, fler på min gatufoto-hemsida "GFN street". I dagarna har jag lagt upp ett nytt projekt, där alla bilder är en och samma plats, en korsning i The Loop i centrala Chicago. Här ett exempel.

"Crossing into light"

Det handlar alltså om övergångsställen, ränder, ljus och människor där. 
Det speciella med Chicago är att downtown är så relativt (med amerikanska mått mätt) hoptryckt. Detta faktum tillsammans med höga byggnader och flera olika nivåer du kan röra dig på gör att ljuset kommer från alla möjliga håll. Dels direkt, nedsipprande mellan skyskraporna, dels i reflektioner och skuggspelande rörelser. Lite svårt att förklara, men just detta scenskapande ljus är nog ett av skälen till att så många amerikanska filmer utspelar sig just i Chicago.

Vill också rekommendera ett besök på min hemsida för gatufoto, här skriver jag på mitt andra språk sedan 40 år, engelska. Fast det är kortfattad, enkel och rak engelska utan krusiduller, så jag tror allt att det är lättläst. Klickar du här kommer du dit i ett nytt webbfönster.

På foto-bloggen har jag alltså en sida med en rad bilder i ett enda av mina fotoprojekt, det jag kallar "The Intersection". Alla bilder i projektet kommer från korsningen E Randolph/N Wabash under den upphöjda järnvägen, ganska nära Millennium park i den del av Chicago som kallas the Loop.

Jag har också en rad av bilderna i projektet på Flickr, klicka här kommer du dit.

Lyckligt överkörd.

Skriver detta på onsdagskvällen (jobbar tiiiiidigt torsdag morgon) efter tunga turnéstarten för Thåström här i Göteborg. En konsert som fortfarande snurrar och virvlar i mig. Gillar grabben (60 bast minsann) rejält, men en konsert med honom kräver sin person. Och för den som vågar ta in det är belöningen mastig - en överkörning i rök, ljus och ljud som vibrerar härifrån till Saturnus.

Thåström i Lisebergshallen. Mobilfoto Helén Palmqvist Novik

"Pimme" kallas han tydligen. Jag var sen på tåget, bland annat eftersom punken gjorde sitt inträde i Sverige under min utbytesår i USA (årsskiftet 76/77). När jag kom hem var proggen glömd och vem som helst som bara ville satt och trummade stenhår och skitsnabbt på hinkar med mera. Nä, punken var inte helt och hållet min grej, så jag höll mig till min bluesiga eller symfoniska rock istället.

Så småningom har det visat sig att en av de där skitungarna var gudomligt och rockigt bra. Tyngden i Thåströms musik gillade jag redan i Imperiet (efter en rad klassiker med Ebba Grön) och sedan dess har jag lyssnat och känt mollbestänkta vrålriff kännas mer poetiska än någonsin.

Skönhet i vrålet
Gårdagen ja. Rökmaskinen slog de på en minut innan spelningen började och sedan var den aldrig avstängd. Mest vällde den ut från scenen som den våta dimman i Blade Runner. 
Den hysteriskt moderna ljusriggen riktades och sken mest mot publiken och visade bandet oftast som stiliserade silhuetter. 
Och musiken... jag känner den fortfarande dunka i mina ådror. Vi i publiken blev överkörda helt enkelt. Spelade ingen roll att mixningen inte alltid satt, att rundgångstjut stack ut nån gång eller att tystnaden ibland kändes mer bedövande än vrålet. Thåströms röst skär i mina hjärnceller än och hade jag inte haft öronproppar hade jag nog varit lobotomerad vid det här laget.

Så hur känns det? Att bli totalt och själsligt överkörd, menar jag?
Jag är lycklig.

Läsa mer?
GPs recension var klar strax efter min egen text (klicka och läs)

Kampernas liv.

Idag ett lite tyngre inlägg. Men angeläget, om inte annat så för mig. Och min familj. För idag är det Nationella anhörigdagen. En lite annorlunda års- eller temadag än till exempel Kanelbullens dag (4 okt), Internationella Vodkadagen (4 okt) eller Internationella dagen för lärare (5 okt). Kanske håller du med. 

Anhörigas livssituation uppmärksammas varje år genom Nationella anhörigdagen  6 oktober och Nationella anhörigveckan 2-6 oktober. 

En dag. Eller en vecka. Som vi kanske får uppmärksamhet. Resten av året kämpar vi anhöriga på. Precis som vanligt. I en dov tystnad av oförståelse?

Att vara anhörig (i mitt fall pappa till en snart vuxen autistisk son) är något som i stora delar förändrat mitt liv. Så jag tänkte att du kanske ville läsa lite om hur det varit och är. För min familjs skull.

Min son har autism och ungefär 6 andra av Socialstyrelsen ICD-10-SE-kodade diagnoser. Han är på väg in i vuxenlivet, just nu går han andra året på gymnasiet. Han har trots sina diagnoser full kognitiv förmåga (= normalt IQ). Och vi har trots en rad motgångar inte helt och hållet förstått var hans gräns för möjlig utveckling går. Samtidigt som han är autistisk.

Det sista kanske inte har så stor betydelse för dig, men för oss nära honom innebär det en ständig kamp för hans rättigheter till boende, fritidsverksamhet, utbildning och framtid. För min son har också en av Socialstyrelsens riktigt sällsynta diagnoser - Joubert Syndrom. En diagnos som 2-4 barn om året får i Sverige. Medfött och mycket av ett mysterium för läkarvetenskapen, eftersom människorna med Joubert har så olika utfall (till exempel i mängd diagnoser och möjlig funktion i samhället).

Alla dessa kamper

All kunskap som vi idag har om vår son har vi kämpat för att få, eftersom att de flesta läkare inte känner till Joubert Syndrom. Diagnosen fick vi först ungefär för 10 år sedan, när sonen var sju. Under de första sju åren visste vi inte vad vi skulle förhålla oss till. Just kunskap är viktig för anhöriga. För att kunna förhålla sig till möjligheter, hinder och den egna sorgen.

Det var först när sonen var nio som vi fick diagnosen autism. Innan dess ville inte Borås Stad stötta oss enligt Lagen om Stöd och Service (LSS). Jag gjorde personligen det utredningsarbete som en LSS-handläggare aldrig nändes göra ordentligt. Först 11 månader efter avslaget om stöd från kommunen (efter utredning som tog nästan sex månader) slog Förvaltningsrätten fast att vi även utan diagnos hade rätt till LSS-stöd. Under slutet av dryga året med det första rättsliga bråket kom dock diagnosen autism. Då hade jag (högskoleutbildad och erfaren journalist) fått ta till alla medel som fanns och lite till för att överklagan skulle gå igenom. Men först efter ytterligare ett år utan LSS-stöd. Ofta har jag funderat på vad de som inte vet hur lagar och paragrafer fungerar skulle ha lyckats mot överhögheten som myndigheterna utgör...

Sonen gick de första åren på en friskolas förskola, där de ansvariga lovat stöd, bland annat genom assistent för honom. Under förskoleåret hävdade skolan dock att det var för dyrt och ville ta bort det stödet. De kallade mig och barnens mor till samtal tillsammans med den ekonomisk ansvariga för skolan - för att vi skulle förstå att vår son var en belastning för dem. Efter nästan sammanlagt ett år av tvister om vad som var lämpligt stöd och vad som var berättigat stöd, flyttade vi till slut sonen till något som heter Kommunikationsklasserna - en fin lösning för elever med kommunikationssvårigheter. Men första skolan hävdade sin rätt och den kampen var förlorad.

Kamp och sorg

Jag kan hålla på så här och beskriva fler kamper. Om läkarbesöken. Om tandläkarproblemen. Om svårigheterna att få logoped-stöd. Om nya skolans flyttar (utan att ansvariga berättade om det i förväg). Om omorganisationer. Om ständigt nya assistenter. Om hur det är att ständigt kämpa för avlastning. Om medicinerna. Om ekonomiskt stöd för alla kostnader. Om bristande förståelse om att sonen kanske också skulle kunna ha fritidssysselsättningar. Om all den mat som han inte kan äta. Om nästa rättsliga kamp mot Borås stad. Och alla bråk med den andre (äldre) sonen - som aldrig riktigt fick den uppmärksamhet han var värd. 

Om sorgen. Om fler kamper. Men jag tror att du kanske vid detta lag förstått lite av hur vår vardag sett ut.

Kanske räcker det med att berätta att jag till slut gick in i väggen och tog slut. När jag, sonens pappa som alltid varit där, plötsligt inte längre kunde sitta med andra människor utan att börja gråta. Om känslan av meningslöshet. Om önskan att livet tog slut. Om att även vägen därifrån varit (och är) en kamp.

Mer förståelse

Vi har mött massor av fantastiska människor, de som stödjer, hjälper, avlastar. Vi har också mött både de som satt upp hinder och de som genom ren okunskap kraftigt försämrat både sonens och oss andras vardag. Vi vet hur det är att vara anhörig.

Idag finns mer hopp för sonen, men även kunskap om framtida kamper. Till exempel väntar en större transplantation inom de närmaste åren. Vi vet fortfarande inte hur sonens möjliga framtid ser ut, fast det idag ser ok ut. Kanske. 
Så osäkerheten är en stor del av mitt liv. Den och sorgen. Det som gör att jag idag är en helt annan människa än för 18 år sedan, efter alla dessa år som anhörig.

Förstår du kanske lite bättre nu?

Läsa mer?

Rättigheterna för personer som lever med sällsynta diagnoser och deras närstående hänger ihop med de skyldigheter samhället har i förhållande till innevånarna, och särskilt för personer med funktionsnedsättning. 

Nationellt kompetenscentrum anhöriga​ Nationellt kompetenscentrum anhöriga är en samarbetsresurs för att utveckla framtidens anhörigstöd. http://www.anhoriga.se/

Anhörig och närstående
Enligt Socialstyrelsen är en anhörig en person inom familjen eller bland de närmaste släktingarna. Närstående är en person som den enskilde anser sig ha en nära relation till. Termerna anhörig och närstående används något olika i lagtexter. I många andra texter blandas också de här orden ihop och användes till och med nästan som synonymer.

I texter av och från Nationellt kompetenscentrum anhöriga används ordet anhörig i bemärkelsen den person som vårdar eller stödjer en närstående. Vanligtvis är den person som ger vård och stöd en anhörig till den som tar emot stöd, omsorg eller vård. Närstående är därmed den person som är i behov av stöd.

Bilder, bit för bit.

Har under flera år sysslat med gatufotografi, som en naturlig del i mitt människointresse. Street-kulturen är också följsam, tillåtande och delande. Det vill säga, en delar med sig av kunskapen efter bästa möjliga förmåga. Tillsammans med en annan fotograf har jag därför producerat en kurs i gatufotografi.

Gatufotografi är i grunden "snabbt" och anpassat fotografi. Det gäller att hänga med eller att ibland vara en del av det dagliga ganska höga tempot. Kameran ska alltid vara redo och inställd, liksom din vilja att umgås och träffa nya personer. 

En enkel bas
Ett av utgångskriterierna när jag och Daniel Eliasson skrev vår mikrokurs var att det ska vara enkelt att delta och att kunna ta bra bilder. Tillåtande, utan regler och inkluderade var andra viktiga mål.
Och. Gatufotografi är en bra bas för all fotografi. Den som kan ta bra gatufotobilder, kan även ta bra bilder i andra sammanhang. För grunderna ger kunskap även för mobilfotografen, likväl för den som har världens mest avancerade systemkamera. 

Länkarna
Bäst av allt? Det kostar inget, och kursen tar inte speciellt mycket tid. Länken till den finns här. Via en annan länk (till min firmasida Novik Media & Kommunikation) kan du läsa mer om kursen. Via en tredje länk hittar du kursen på engelska (min GFN street blog).

Söndagsporträtt: The hairdo.

Andersonville, strax norr om Chicago. En lördag i juli. Ett stort leende. Och en snygg frisyr också. Ser du något mer på bilden? #sundaystreetportrait

Fler av mina gatuporträtt hittar du här (klicka).

Gillar du dem?