Norsk kulturimperialism?

Lax är en fisk. På svenska har vi stavat ordet lax med x sedan 1520. Men en PR-byrå har kommit på vad de tycker är en brilliant idé. Deras "slutsats": Eftersom mycket av laxen i Sverige är norsk, borde det synas på ordet. Och därför stavas norskt. Laxs.

Kul tycker en del, vansinnigt irriterande tycker andra. Och därmed har marknadsförarna lyckat stort. Att få uppmärksamhet och dessutom få folk att begripa att det handlar om norsk fisk. Intressant är ändå att vi inte alls bara äter just norsk lax. Därmed kan vi uppfatta norrmännen som lite lagom dryga. Eftersom det verkligen går att ifrågasätta själva stavningen...
Språktidningen har en kortis om detta. 

Likaså skrev AB om idén redan i juni.


Intressant är detta att det ofta förekommer "språknationaliseringar" av låneord. Bra exemplet på det är när vi i Sverige blev mer intresserade av resor i utlandet, att turista. 
Två klassiska ord började då användas på svenska: guide och souvenir, båda inlånande från franskan. I en tidigare upplaga av SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) godkändes stavningarna gid, guide, och gajd respektive suvenir och souvenir (idag har alternativet gid försvunnit). Det intressanta med de orden är att vi försökte att fonetiskt bestämma en svensk stavning. Gid är till exempel hur det låter på franska, gajd hur det låter på engelska.

Norrmännen har oftast gått en annan väg och istället försökt avstå från främmande bokstavskombinationer. Central blir då sentral och station blir då på norska stasjon.

Nå. Viktigast när det gäller accepterad stavning av ord är ändå hur brukarna (alla vi som talar, skriver och kommunicerar) vill att ord ska stavas. Något säger mig att vi inte kommer att börja stava lax laks.