Intrikata intressen.

I Västsverige i allmänhet och i Göteborgsområdet i synnerhet är det mycket om trängselskatter nu. Så mycket att jag förstår att många "vanliga personer" är konfunderade och inte alls speciellt välunderrättade om allt som pågår, vilka beslut som är tagna och hur det kan bli. Och inte blir det enklare av att det verkar som om de flesta aktörer agerar till stor del av subjektiva skäl.

I dagarna har beslut om folkomröstning i Göteborg tagits, efter en massiv publicistisk kamp från tidningen GTs sida. Något som jag personligen anser lite lagom snuskigt. För mig är en publicist, ett nyhetsmedia, aldrig mer värt än sin egen trovärdighet. Och den trovärdigheten förtjänas bara med en allt igenom opartiskt förhållningssätt. Att då inte bara bevaka folkopinion, utan snarare skapa den (som GT gjort) är mycket tveksamt. Dock håller inte alla med om mitt sätt att se saken.

Historiaskrivning, med pajkastning
För mig är denna nutidshistoria mycket intressant, av två skäl. Det handlar mycket om demokrati och hur vi uppfattar den, respektive hur den fungerar i praktiken. Och det andra är att alla opinionsbildare inte alltid förklarar var de har sina hjärtan, eller samhörigheter.
Så när två chefredaktörer på GT (en nuvarande och en fd) på opinionsskapande tidningen GT grälar om folkomröstning för trängselskatterna och i framtiden Västlänken är det både roligt och oroväckande. 
I ena ringhörnan kraftigt ifrågasatte Frida Boisen (som faktiskt har gjort tidningen GT en stor tjänst - den är mycket mer omdiskuterad idag än för ett år sedan) och i andra ringhörnan duktige PR-personen Anders Westgårdh (Som gjorde GT en stor tjänst för flera år sedan, när han ryckte upp den från att vara ett ointressant tidningsalternativ). 
Numera har nämligen de opartiska, objektiva argumenten övergått i ren pajkastning. Kul. Men framför allt intressant rent demokratiskt sett...

Polemik med obskyra baktankar
Frida Boisen, är chefredaktör på GT. Här kan du läsa en ledare som hon skrivit om Anders Westgårdh och den krönika han skrivit i Aftonbladet. I detta fall håller jag till stor del med Boisen. Att agera och inte berätta vad för uppdragsgivare som finns bakom en person är oärligt, även om texten eventuellt inte hör i hop med uppdraget. Svårt för trovärdigheten, helt enkelt.

Fast kom ihåg, inte heller Frida Boisen berättar om det riktigt intressanta i sammanhanget. För båda dessa publicister är makthavare. Och de har båda en agenda som inte är helt tydlig. Jo, de står på varsin sida i denna heta debatt. Som ytligt sett handlar om demokrati och varför en folkomröstning kan och ska hållas. Men som på djupet mer handlar om personliga och ekonomiska intressen. 

Egentligen säger en god journalist att alla deltagares bästa argument alltid ska lyftas fram (grundkursen på Journalisthögskolan), men så är det inte riktigt för dessa två. Inte undra på varför folk i allmänhet inte alltid anser nyhetsmedia trovärdiga. 

Men det finns kanske för mycket prestige med i spelet för att spelet ska spelas ärligt? Oavsett om det handlar om demokrati, eller något viktigare...