28 februari 2011

Språket är ett bistert vapen.

Våra kvällstidningar tar sig stora friheter, antagligen för att de flesta tycker att det är ok. Men jag tycker aldrig att mobbning är ok, även om det handlar om en oomtyckt, kaxig norrman som åker skidor.

Nolltugg kallar en krönikör Petter Northug inför världsmästerskapen i skidor i Norge. Krönikör Lasse Anrell anser att han själv både är rolig och kaxig och rättvis. Som välkänd krönikör i Sveriges största nyhetstidning är han till och med intervjuad av medier i Norge där han fortsatt hävdar att Northug inte kan vinna på hemmaplan. Det pågår ett räv och rackarspel. Ett spel med ord hårda som sten, ett språk som liknar det i omklädningsrum, avsett för mindre, slutna sällskap.
Skidåkaren i fråga är själv kaxig, uttalar sig lagom nedlåtande om sina medtävlande. Svenskar i allmänhet har lärt sig av media att tycka illa om honom och när då krönikör Anrell nedlåter sig till att föra en kampanj mot skidåkaren och säga att han inte vinner något kan det synas harmlöst. Uttrycket Anrell ständigt använder, som hans kollegor på tidningen spinner vidare på, är Nolltugg. Innebär ungefär att Northug inte kommer att vinna något, att han inte fixar mycket pressen han har på hemmaplan (VM går ju i Oslo).
Fast harmlöst är det det sista som denna kampanj var/är. För oavsett hur jobbig Northug är, oavsett hur mycket "på kul" krönikan är skriven, oavsett att Anrell efter att Northug vunnit sitt första VM-guld i mästerskapen skrivit förlåt med stora bokstäver i sin tidning så handlar det om mobbning. Mobbning som när det satts ett annat sammanhang aldrig accepterats.
"Sluta nu, det var ju bara en kul grej", kanske du säger.
Men jag kan inte komma över känslan av dålig smak i munnen. Northug må vara kaxig, tuff och syssla med liknande påhopp själv. Men är det bra att då ge igen? Att bara för att någon verkar tuff, får man trycka ner dem och tala om för alla andra att han eller hon är värdelös?
Idrottsmän är ofta allmänhetens "egendom" och medier får behandla dem nästan hur som helst. Jag anser att det är rätt att även idrottsmän och -kvinnor ska granskas, kanske tuffare än andra eftersom de är offentliga personer och idoler. Men påhopp? Mobbning har ingen plats i vårt moderna, demokratiska samhälle, vare sig med fysiskt våld eller genom språket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar