Smärta genom språkbarriären.

Idag hörde jag en rysarberättelse via SR Sjuhärad och programmet Sjuhärad Direkt. En historia i smärta och svenskt oförstånd.
En man och hans fru är flyktingar från Iran. Liksom naturligtvis många andra. De pratar ingen svenska och har nu fått slutligt beslut om att de ska utvisas till Iran igen.
Problemet är den förföljelse, misshandel och tortyr mannen berättar om. Vi fick höra mannen berätta själv och sedan tolkens översättning. Fast tolken behövdes egentligen bara delvis för oss lyssnare, för orden på persiska (antar jag) var fyllda av smärta och kroppslig ångest. En berättelse om utdragna naglar, piskade fötter och mer ändå. Orden på ett annat språk var milda och samtidigt skräckfyllda.
Nu är deras öde avgjort, trots medlemskap i "Folkets Mujaheddin" (oppositionsrörelse till regimen i Iran) ska de två utvisas. Ärendet är prövat och överprövat och eftersom det saknas intyg eller annat papper som visar om det är troligt med förföljelse i Iran, dömer juristerna till utvisning.

Du kan läsa och lyssna själv hos Radio Sjuhärad...
Jag skäms... och sammanfattar:
Skräck bortom förstånd, beslut bortom vett och reson, trolig död.