Språket är ett bistert vapen.

Våra kvällstidningar tar sig stora friheter, antagligen för att de flesta tycker att det är ok. Men jag tycker aldrig att mobbning är ok, även om det handlar om en oomtyckt, kaxig norrman som åker skidor.

Nolltugg kallar en krönikör Petter Northug inför världsmästerskapen i skidor i Norge. Krönikör Lasse Anrell anser att han själv både är rolig och kaxig och rättvis. Som välkänd krönikör i Sveriges största nyhetstidning är han till och med intervjuad av medier i Norge där han fortsatt hävdar att Northug inte kan vinna på hemmaplan. Det pågår ett räv och rackarspel. Ett spel med ord hårda som sten, ett språk som liknar det i omklädningsrum, avsett för mindre, slutna sällskap.

Skidåkaren i fråga är själv kaxig, uttalar sig lagom nedlåtande om sina medtävlande. Svenskar i allmänhet har lärt sig av media att tycka illa om honom och när då krönikör Anrell nedlåter sig till att föra en kampanj mot skidåkaren och säga att han inte vinner något kan det synas harmlöst. Uttrycket Anrell ständigt använder, som hans kollegor på tidningen spinner vidare på, är Nolltugg. Innebär ungefär att Northug inte kommer att vinna något, att han inte fixar mycket pressen han har på hemmaplan (VM går ju i Oslo).

Fast harmlöst är det det sista som denna kampanj var/är. För oavsett hur jobbig Northug är, oavsett hur mycket "på kul" krönikan är skriven, oavsett att Anrell efter att Northug vunnit sitt första VM-guld i mästerskapen skrivit förlåt med stora bokstäver i sin tidning så handlar det om mobbning. Mobbning som när det satts ett annat sammanhang aldrig accepterats.

"Sluta nu, det var ju bara en kul grej", kanske du säger.

Men jag kan inte komma över känslan av dålig smak i munnen. Northug må vara kaxig, tuff och syssla med liknande påhopp själv. Men är det bra att då ge igen? Att bara för att någon verkar tuff, får man trycka ner dem och tala om för alla andra att han eller hon är värdelös?

Idrottsmän är ofta allmänhetens "egendom" och medier får behandla dem nästan hur som helst. Jag anser att det är rätt att även idrottsmän och -kvinnor ska granskas, kanske tuffare än andra eftersom de är offentliga personer och idoler. Men påhopp? Mobbning har ingen plats i vårt moderna, demokratiska samhälle, vare sig med fysiskt våld eller genom språket.

Dags för fredagsmys?

För många svenskar är det dags för fredagsmys. Inte så i arabvärlden. När veckans viktigaste religiösa åtagande är avklarat (fredagsbönen) är demonstrationerna större än någonsin.

Det händer just nu så mycket i den arabiska delen av världen är det som vanlig människa är svårt att hänga med. Lite hjälp kommer här därför i allt det som händer där.

Evolution. Ordet evolution betyder utveckling och används oftast om arternas utveckling. Evolution avser den bestående förändring som händer organiskt, oavsett om det är planerat eller ej. Människans plats i ekosystemen är från början skapad naturligt, med evolution. Kan det vara så att det som händer i Tunisien, Egypten, Libyen och så vidare är naturligt, med tanke på historien? I så fall är det rätt att säga evolution.

Revolution. Omvälvning eller omstörtning. I många fall direkta motsatsen till stabilitet (à la Carl Bildt). Och ingen motsats till evolution. Att vända allt upp och ner. Oftast används ordet när makten störtas av "folket". Jag har alltid undrat varför många skiljer på revolution av "vanligt folk" och av till exempel militärmakt. Det är fortfarande revolution, oavsett om det är av godo eller ej. Orden förändras inte i värde bara för att vi tycker att de ska det... Ingen revolution i mitt språk tack!

Demokrati. Betyder folkmakt eller folkstyre. Kommer av grekiskans demos som betyder folk och kratein som betyder härska. Viktigt är det med folkets makt, även om det inte finns ett enda exempel i världen på direkt fungerande demokrati (på statsnivå). Vi i Sverige och resten av västvärlden har något som snarare definieras som representativ demokrati. Det vill säga vi väljer representanter som sedan bestämmer åt oss.

Folkets makt, kan det värt att kämpa för? Fråga våra vänner i arabvärlden! Demokrati.

Med humor som vapen.

Det är mycket att smälta i nyhetsrapporteringen från Egypten. Något som säger mycket om hur protesterna har gått till är humorn mitt i allt allvar. En artikel i GP idag berättar om de protesterandes uttryck på ett mycket mänskligt plan. För med humor kan du handskas med det mesta, inklusive diktatorer, dumhet och andras maktbehov.
Vad sägs om plakat på Tarhrir-torget:
"Mubarak, avgå, jag saknar min fru!"
eller
"Avgå nån gång, jag får ont i armen."
eller
"Ned med Mubarak och ned med min svärmor!"
eller mannen som skrev sin protest i hieroglyfer och förklarade med:
"Eftersom du anses vara Farao skriver vi så att du förstår."
eller en skylt på ett av alla de enkla tält som demonstranterna hade på torget:
"Segerpalatset"
eller inlägg på det så mycket använda Twitter:
"Regering till salu. Aldrig använd, men fungerar förmodligen inte."
även
"Mubarak som verb: att misslyckas att fatta vinken, oavsett hur tydlig den är."

Till sist ett exempel på de roliga historier som rör sig runt i den virtuella världen, via internet:
Mubarak dör och träffar i livet efter detta sina föregångare som president i Egypten; Anwar Sadat och Gamal Abdel Nasser. De frågade honom då hur han dog. "Var det gift eller ett skott?"
"Värre..., Facebook."

Språket som fredligt, men ändå skarpt verktyg. De stolta egyptierna använder språket så att alla förstår, med största möjliga avsaknad av våld. Det gillar jag stort!

Främmande för en del.

Att säga rätt är inte alltid enkelt. En del ord är främmande - för stavningsförmåga, per definition eller ibland bara till din känsla.

Professionellt. Vi använder ofta ordet proffs, för det är viktigt att vara det. Lite problematiskt är det med stavningen dock. Proffs har två ff, det har inte professionellt. Och det är inte proffsigt att stava professionellt fel...

Plausibel. Så kallat främmande ord, förklaras enklast med möjligt eller mer korrekt tänkbart, som i tänkbart alternativ. Utan tvekan är det plausibelt att en del inte tycker om främmande ord, hur svenska de än är. Plausibelt.

Internetrevolutionär. Ett riktigt fult ord. Tycker att det är osmakligt att en del som arbetar med tekniken bakom informationsteknologi tar åt sig äran när vanligt folk riskerar livet för att få till en demokratisk förändring. Oavsett om det handlar om Julian Assange eller folket på Facebook så är det aldrig på internet som revolutionen genomförs. Internet är ett verktyg i tiden. Ett stark sådant, men ändock: det är människorna som står för förändringar och reformer, inte maskiner. Internetrevolutionär.

Smärta genom språkbarriären.

Idag hörde jag en rysarberättelse via SR Sjuhärad och programmet Sjuhärad Direkt. En historia i smärta och svenskt oförstånd.
En man och hans fru är flyktingar från Iran. Liksom naturligtvis många andra. De pratar ingen svenska och har nu fått slutligt beslut om att de ska utvisas till Iran igen.
Problemet är den förföljelse, misshandel och tortyr mannen berättar om. Vi fick höra mannen berätta själv och sedan tolkens översättning. Fast tolken behövdes egentligen bara delvis för oss lyssnare, för orden på persiska (antar jag) var fyllda av smärta och kroppslig ångest. En berättelse om utdragna naglar, piskade fötter och mer ändå. Orden på ett annat språk var milda och samtidigt skräckfyllda.
Nu är deras öde avgjort, trots medlemskap i "Folkets Mujaheddin" (oppositionsrörelse till regimen i Iran) ska de två utvisas. Ärendet är prövat och överprövat och eftersom det saknas intyg eller annat papper som visar om det är troligt med förföljelse i Iran, dömer juristerna till utvisning.

Du kan läsa och lyssna själv hos Radio Sjuhärad...
Jag skäms... och sammanfattar:
Skräck bortom förstånd, beslut bortom vett och reson, trolig död.

Det känns lite så...

Jojo, ibland stöter vi på ord som säger precis som hur det känns och som beskriver verkligheten perfekt. Ord som i sig säger det mesta. Här är tre som är aktuella för mig.
Prejningsplikt. Smaka på ordet och du får en bild av något mindre trevligt. Vi "diskuterade" på facebook om svenska rondeller och svenska bilförares bristande kunskap om vilka regler som gäller. En vän berättade förargat om hur en del totalt missuppfattat väjningsplikten i rondellkörning. Då fick han som en av flera kommentarer. "Jo, men här i Kina finns ingen väjningsplikt, bara prejningsplikt".
Ofanism. Egentligen ett kvällstidningsord. Som beskriver känslan på en bra artikel, varför den är bra. Meningen är att läsarens ska kunna utbrista: "O fan, det hade jag ingen aning om!"
Jag är inte hundra förtjust i svordomar, då de ofta gör språket för simpelt. Men i detta fall är det helt ok, svordomismen lyfter och ger känsla till ordet. Ofanism.
Glömska. Bra ibland, oftast inte alls bra.
Jag fyllde år för några dagar sedan. I samband med det fick jag massor av gratulationer, via sms, via mejl, via facebook, via telefon och så vidare. Sammanlagt var det fler än 50 personer av alla slag som hörde av sig under dagen.
Jag har dock även fyra syskon, varav ingen kom för sig att gratulerade mig på min födelsedag. Lite förlåten är min syster (äldst i skaran). Hon hade åtminstone lämnat ett meddelande på min mobils telesvar. En av mina bröder skickade hälsning på morgonen dagen efter. Den tredje hörde av sig igår, per telefon (tre dagar efter födelsedagen) och den siste har jag fortfarande inte hört av. Sånt känns. Glömska.