Stolta ord.

Idag delar jag mer än bara mina egna ord. Det blir ett tack och några ord från Sveriges ÖB, som jag fick i brevlådan idag. Det är nästan 40 år sedan min första utlandsmission och ungefär 20 sedan min sista (senaste?). Och skillnaden mellan tjänstgöringen på Cypern och den i Bosnien-Herzegovina är milsvidd. Men, det handlade om samma vilja bå
da gåmngerna. Den att göra rätt.

Överbefälhavare Micael Bydéns ord

Min pappa var på flera utlandsbataljoner, om än aldrig så länge som jag. Han som läkare fick ju tillstånd att göra halva bataljoner (en mandatperiod är normalt sätt 6 månader på plats). Så han hann med både Sinai, Cypern och Libanon innan jag gjorde min första.

Min pappa lever inte idag, men skulle vara lika glad som jag för de vidstående officiella orden från ÖB. Jag har träffat några ÖB under åren och fått tack från dem personligen, men detta är första gången som en ÖB skriver till alla kvarlevande utlandsveteraner med ett tack.

Kanske hamnar det lilla pappret på väggen. Eller så hamnar det som det mesta andra i en låda med "sparat". Jag har aldrig varit mycket för att visa upp medaljer och sådant. Men stolt är jag.

#b100g - dag 51