Att både höra och se.

Språket har vi för att kunna kommunicera, oavsett vilken metod vi använder. Orden har också delvis skilda funktioner, beroende på om de är uttalade (talspråk) eller om de är skrivna (skrivspråk). Ibland är de helt enkelt inte samma ord. Vi har också olika uttrycksmöjligheter om vi pratar, respektive skriver.

Ordens mening

För talspråket är prosodin (se nedan) av yttersta vikt. I det skrivna språket är meningsbyggnad och ordval mer väsentligt. Talspråket är enklare när det gäller känslor, det skrivna magiskt för filosofiska resonemang och stilistiska krumbukter.

Många har fel när de hävdar vad som är "rätt", bland annat eftersom talspråket av naturliga skäl är äldre än skrivspråket. Svenska är som många andra mer eller mindre barbariska språk. Det talades långt före de första orden blev nedskrivna. Och vissa fel blev det. Till exempel detta med ordet ros pluralform. Det troliga är att roser är mycket mer ursprungligt än det som hävdas vara korrekt - rosor. Det förstår du när du säger ordet fort, i ett sammanhang. I talspråket heter det mycket oftare roser än rosor. Faktum är att de flesta av oss uppfattar den som ständigt uttalar rosor för en snobb. Och det stämmer bra, för troligtvis var de första som skrev ner språket inte av "vanligt" folk. De ville att språket skulle vara utskiljande och statusgivande. 

Men. Spelar det egentligen någon roll? Jag gillar många moderna språkvetares tes om att det är funktionen som är avgörande för ett språks giltighet. Om det är det brukbart, är det i språklig mening verkligen ett ord, en mening eller ett språk. Gruppens användning definierar nyttan.
För ett språk är alltid en social grupps gemensamma egendom, språket gör oss gemensamma och sociala. Men det används också för att dra gränser och definiera både "inne" och "utanför" en grupp. Är det bra, undrar du kanske?

Prosodi. Från latinets prosoʹdia (av grekiska prosōidiʹa, av pros med betydelse till och ōidē som betyder sång). En gren inom fonetik som tittar på talade språkets melodi och rytm (eller i korthet språkets melodi). 
Bland de särskiljande dragen finns kvantitet (längd), betoning (eller tryck), ton, intonation och avgränsning. Dessa används kommunikativt syfte för att särskilja betydelsen hos ord och delar av ord.

#b100g - dag 49