Dualititeter.

Vi är aldrig bara ett. Oavsett hur mycket du så önskar. Vi beter oss och vi gör - saker som vi ofta önskar aldrig blev gjorda eller sagda. Min fråga till dig är idag: Kan du förlåta dig själv?

Skönhet

En av filosofins stora diskussionsämnen är detta med ondska. Är någon född ond (arvsynden enligt kristendomen) eller är det bara det vi får under vår tillväxt som formar och danar oss? 

I mitt inre har det egentligen ingen större betydelse, utan det är vad vi gör efter det onda/dåliga/elaka/konstiga som avgör (jo, det finns vissa saker som är nästintill oförlåtliga, däribland att döda en annan människa). Förlåtandet och försöken att förstå så viktiga. Mycket mer viktiga än dömandet och straffen. För jag tror att vi alla är kapabla till dåliga saker. Men vad gör vi sedan? 

För vem ska trösta Knyttet? Och vem ska trösta dig?

#b100g - dag 47