Fler sätt lösa problem.

Igår berättade jag om algoritmer. Idag om en annan, lika vanlig metod för att lösa problem. För om en algoritm är en instruktionslista som talar om vad som behövs göras och i vilken ordning du ska göra dem för att lösa ett problem, behövs ibland en annan metod - en mer kognitiv eller rent utav intuitiv.

Algoritmer är på många sätt ett recept. Om du följer instruktionerna till punkt och pricka löser du problemet och lösningen ser likadan ut varje gång. Men ibland finns inte alla delar som behövs för att "följa listan" och då har vi människor ett annat sätt att bearbeta problemet. Det kallas heuristik och kan enklast förklaras som en kognitiv strategi för att lösa komplexa problem, utan garanterat att det blir löst.

Heuristik. Mer vanligt på mitten av 1800-talet. Ordet kommer via tyskan och medeltidslatin från grekiskans heuriskein med betydelsen att hitta, att finna, att komma på eller att upptäcka.

Heuristiska exempel

- Du har haft ett liknande problem förut och använder samma metod, även om du inte vet att det fungerar - heuristik.

- Du tittar på sista kapitlet för att förstå en bok, sedan begriper du handlingen enklare - heuristik.

- För att hitta vägen i en labyrint börjar du bakifrån och lär dig vägen - heuristik.

- Din intuition säger att att välja vänster dörr är rätt - heuristik.

- Om du inte känner till vad något heter på engelska, kan du ta det svenska ordet, uttala det på engelska och hoppas du blir förstådd - heuristik.
- Du prövar dig fram och lär dig efterhand - heuristik.

Ockhams rakkniv

En del kallar heuristik för fusk, att den som använder heuristik inte arbetar vetenskapligt. Det är dock inte sant. Vetenskapsmän kan aldrig pröva alla möjliga variationer, det har de varken tid, pengar eller andra resurser att göra. Då måste det finnas något skäl till att göra ett urval. Ibland är det intuition, ibland ett uppdrag som bestämmer urvalet. 

Det finns också en vetenskaplig princip som kallas Ockhams Rakkniv (eller Occams rakkniv), som i grunden är heuristisk. Metoden går ut på att den enklaste förklaringen är den mest sannolika. Detta för att slippa undersöka alla möjliga variabler. Om det till exempel plötsligt kommer ett starkt ljussken och en smäll från ett skogsbryn några kilometer bort och du när du undersöker området hittar en relativt stor krater - då är det troligast att ljuset och smällen kom från denna krater och du börjar undersöka just den platsen, trots att du egentligen inte vet att det är rätt plats. Detta är en princip som används inom flera olika vetenskaper och faktiskt av polisen (det undersöker och spanar efter de troligaste förklaringarna först).

Problemlösningar för marknadsförare

Vill du läsa mer om ett stickspår från heuristik och kognitiv problemlösning kan du klicka här. Du hamnar du på ett blogginlägg av Micco Grönholm om hur hjärnan fungerar avseende reklam och varumärken. Mycket intressant för mig, kanske för dig?