Om kärringar och huskors.

Språket ger, beskriver, tar och förkunnar makt. Lika mycket som ett språk definierar oss i en speciell social grupp och kultur, definierar det vår maktstruktur. Mig förvånar det mycket att det finns många som bestrider det faktum att till exempel kvinnor förtrycks med just ordval och sätt att uttrycka sig. Varför finns blondinskämt om inte för att förminska?

Men än mer förvånar det mig att alla manliga partner till kvinnor inte alltid står upp för sin livskamrat. Och avstår från att betvinga med orden som maktmedel. Men kanske är det så att män inte alltid vet eller förstår att språk-förtrycket finns där? Då är det hög tid att inse faktum.

Debatten om hen som ersättning för han/hon visar på ett behov. Likaså den relativt nya debatten om att använda en istället för man, när det gäller generellt personligt pronomen. De båda visar på behov av förändring av språket, eftersom att många känner sig kränkta och nedtryckta av det. Kränkningar jag har svårt att acceptera.
Andra ordval som kärringen, rivjärn, huskors, eller varför inte bitterfitta sägs ofta vara sagda "med ett mått av kärlek", något jag starkt betvivlar. Det har varit, är och kommer alltid vara ett sätt att förminska någon. Vill vi män verkligen det? Kärleksfullt?

Nå, en del av språkets roll handlar om ordval, annat om etablerande av könsroller. Och det sker mycket tidigt i våra liv, genom social fostran i hem, skola och liknande. Jag skrev en artikel om forskare Ylva Odenbring i Göteborg/Borås nyligen, om hur tidigt en del könsroller etableras.
Eller som Ylva säger:
För mig är forskning om könskonstruktioner och sociala strukturer grunden för att öka kunskapen, för att på sikt kunna skapa en förändring mot ett bättre samhälle. För än är knappast förskolan eller skolan jämställd avseende kön, den är inte ens jämlik, avslutar Ylva Odenbring.
Hela artikeln finns här.
Hela Ylvas avhandling som pdf hittar du här

Mina tre slutsatser:
- Könsroller finns, var medveten om det. Eller gör dig medveten.
- Språket är ett av de starkaste formerna för att beskriva förtryck, om än med ibland subtila medel.
- Vi har ett gemensamt ansvar att ständigt arbeta mot det språkliga förtrycket mot kvinnor.

#blogg100 - 009

Ord som säljer.

Alla ord säljer. Om inte produkter så idéer, kommunikation, möten och så vidare. Och vissa ord säljer bättre än andra. 
Och detta fungerar oavsett om vi gillar tanken på att vi använder ord för att skapa tankar och agerande hos andra eller inte. 

"People buy on emotion and justify with logic." Eller hjärtat säger ja och hjärnan får ratificera. Det innebär att när du ska nå någon är det lättare att använda känslor, bilder och idéer än logiskt tänkande och sunt förnuft. Alla reklamare vet detta. Känslorna styr, förnuftet får rädda situationen.

Du fångar alltså din mottagare med en känsla, sedan ger du dem en möjlighet att ratificera.

Och lättaste sättet att få folk på din sida är att använda så kallade gemensamma nämnare, eller "common values". kommunicera om grundläggande saker i livspusslet, som barn, arbete, hem och överlevnad. Det känner vi alla igen, det kan vi relatera till.

Enkelt uttryckt; använd enkla, lättförstådda ord som talar känslospråk. Ge sedan mottagen chans att ratificera med något eller flera argument. Och framför allt skapa empati.

Svårare än så är det inte.

#blogg100 - 008

Bara fantasin sätter stopp.

Merord är roliga. I alla fall för mig. Om du vill kan du prova själv, ta ett ord, titta och analysera delarna och sätt ihop det igen. 
Nu betyder det något annat, det har fått mervärde - och jag kallar det merord.

Var vänlig och sluta ligga med alla mina vänner, framför allt inte när du har feber. Det kan man kalla vänlighet, men är det vänligt?

När det blir mode bland insekter att 1.äta frukt, 2. surra omkring lite på kolhydratruset. En riktig bananfluga helt enkelt.

Har lite ont i huvudet, funkar bäst med en bit vått tyg, som jag tar ur lådan därborta. Nä, den andra, värktygslådan...

"Gud må förlåta mig somliga rader..."

De samlade merorden hittar du här.

#blogg100 - 007

Floskla din vardag.

Allt som sägs är inte klokt, även om det låter fint. Allt som låter fint är inte klokt. 
Se där, en floskel. Ett sätt att säga en massa och ändå inte så mycket alls. Men för att de runt omkring dig ska bli lite imponerade av dig, ska det låta fint. Och de finns mycket av dessa floskler, inte minst i vår vardag - genom ordspråk.

Floskel = uttryck som saknar (djupare) innehåll, tom retorisk prydnad, vältalighetsblomster (SAOB).

Ordspråk har en generell och mer eller mindre moralisk funktion. De berättar om hur vi i vår kultur ska förhålla oss till oss själva, varandra och gruppen i stort. Många av dessa ordspråk har en viktig funktion, andra är mest fåniga. Det räcker att säga: "Bättre en fågel i handen, än tio i skogen." så förstår du säkert. Ordspråket säger att du ska vara nöjd med det du har och inte jaga efter en massa annat likadant. Fast egentligen säger detta ordspråk ingenting alls. Ingenting om varför, hur eller när och därför ställs inga krav (varken moraliska eller andra) på dig som människa.

Det finns redan en massa sådana här ordspråk. Fast än roligare är det att hitta på egna. Ordspråk som låter vettiga, men som egentligen inte gör vare sig till och från. Men de låter fint. Och du kan imponera. Det är ju viktigt...

Några tips när du hittar på egna. Du kan rimma, versen kan stämma, du kan använda allittrationer eller ord som liknar varandra. Och liknelser fungerar ju alltid.

"Allting på en gång, är bättre än ingenting någonsin"
"Skatta dig lycklig, om du kan skratta dig lycklig"
"En gång dör vi, men bara om vi levt först"
"Prata med mig före efter, annars blir vi efter före"
"Livet är som en rundvandring i ett stort hus med många trappor, det är lika mycket uppför som det är nedför"

Och så ett som låter bättre än det skrivs:

"Alla människor är en, tillsammans är vi än mer"
Lycka till. Att skapa sina egna floskler (till exempel ordspråk) är enklare än vad de flesta tror.

#blogg100 - 006

Prata om det.

Att inte bara tänka något. Utan att prata det. Göra detet hörbart. Och möjligt att förstå.  Ett språk måste pratas för att leva, men framför allt för att fortsätta utvecklas.

Lever nära ett barn med expressiv språkstörning, har den vägen lärt mig mycket om kommunikation, språk och deras utveckling. Märkbart är att det verkar som om en människas språkutveckling till stor del beror på om det finns ett kommunicerbart språk, det vill säga att man har möjligheten att pröva, eller uttala sitt språk. Nu måste för all det inte ett språk låta, det kan även förmedlas med till exempel tecken. Men viktigt är att ha förmåga att kunna pröva och pröva igen. Du behöver pröva om du blir förstådd, om de andra förstår att du förstår, om du accepteras som en del i din egna sociala grupp. Det är när orden sätts ihop i meningar som språket förmeras. Ordvalet, ordningen på orden, mängden ord, ord som utlämnas. Allt prövar vi för att bli mästare på vår egen kommunikation.

För mig är det uppenbart att en tanke inte alltid är hel förrän den uttalats. Det är liksom som om tanken inte färdig innan den klätts i ord. Och rätt ofta hör avsändaren själv (ja, även jag) att det som lät lysande inuti huvudet inte helt höll när det ljudades. 
Den som till exempel arbetar som nyhetspresentatör vet att ett manus inte är färdigt om det bara tänkts eller testats inne i huvudet inför sändning. Du måste även pröva orden och meningarna ljudligt. Och då vet du oftast själv om ditt manus fungerar eller inte.

Det vill säga. Att ha ett språk innebär aldrig att bara känna till det. Du måste även kunna använda det, förmedla det. Och när du använder ditt språk, blir det bättre. För vi lär oss hela tiden. Genom att prata det.

#blogg100 - 005

Ett nät(t) använt vapen.

Språket som vapen. Floskel eller realitet? Meningsfullt argumenterande eller bara högfärdigt kultursnobberi? Oavsett vad, så förekommer det. Och det är kraftfullt. Fast det är många som vill slåss om hur uttrycket ska definieras.

Några exempel på hur olikt en kan se på språket som just vapen.
Först om tolkar - ett militärt exempel. fast tro för all del inte att en grupp militärer kan ha monopol. Så här får du ett norskt militärt exempel.
Naturligtvis finns det mängder av litterära exempel. Detta är en slags recension av en modern halvdokumentär, fiktiv historia om kriminella.
Och finns det litterära exempel, finns det även allmänt inom populärkultur och specifikt inom popmusik.
Geopolitiskt är det sprängstoft att använda språket - "rätt eller fel".

Själv är jag mer inne på detta spår. Det vill säga semantik, lingvistik och stil. Och inte minst retoriska knep och vapen. Och jag gillar Elaine Eksvärds genomgångar i maktspråk...
Viktigast är nog att göra sig en egen uppfattning och lära sig mer om hur människor aktivt använder sitt språk. Speciellt gäller det alla de som vill styra dig och dina tankar. Mitt enkla råd är att lär dig mer om hur du pratar och skriver. Nätet är en fullgod plats att börja på.

#blogg100 - 004

Merord igen.

En kul lite ordlek. Att hitta mervärden i ord, blir... merord. Ja, ibland är det lite sökt.

Att inreda åt sitt gnagande husdjur, på en virtuellt vis. Kräver inte det åtminstone en musmatta?

Hen var motsägelsefullt hetlevrad och lugn samtidigt. Visst kallar vi hen coolerisk?

Och så en favorit i repris: Hur det känns när de av segelduk tillverkade byxorna nyper till på onämnbart ställe? Smärting.

Här hittar du fler #merord på denna blogg.

#blogg100 - 003

Ignoranta bondtölpar.

Ibland får jag för mig att vi svenskar inte är smarta nog. Att vi inte förstår världen runt omkring oss. Att vi är lite som amerikaner brukar beskyllas för att vara. "Inte bry sig om världen, eftersom världen inte passar vår världsbild".
Men så kom jag på vad det egentligen handlar om. Jo. Inuti de allra flesta svenskar bor en liten 12-årig bondtölp, med arrogans och ignorans som skydd. Ett skydd för att världen inte ska vara eller verka så farlig.

Arrogans = anspråksfullhet, förmätenhet, dryghet. Särskilt i förhållande till annan person. Veta bäst, oavsett den andres kunskap, bakgrund eller erfarenhet kan man också uttrycka det som. Jag upplever att allt fler visar upp arrogans mot andra, eller brist på ett empatiskt synsätt.
Ignorans = okunnighet. Används ofta för att beskriva okunnighet hos den som borde vara mer kunnig. Som om det är ett val att inte vilja lära sig.

Jag tror att vi svenskar i alltför stor grad inte hängt med i utvecklingen. Att vi är ovilliga till förändring, oavsett om det handlar om förbättring eller annat. Därmed skriker vi högt när otryggheten lurar bakom hörnet.
Det är inte så många år sedan vi var ett land av nästan bara bönder, det räcker att gå 100 år tillbaka i tiden för att se att vi var ett annat land och hade en annan kultur. Idag är det mycket prat om att vara en del av världen, att ha en utblick eller att vara kosmopolit. Men majoriteten av oss svenskar har inte hunnit med. Bondtölpen från förr inom oss skriker att nu får det vara nog med nyheter, nya kulturer och nya människor. Det nya intrycken överväldigar och oroar.

Inte heller tycker vi om de få individer som klart deklarerat att de inte vill vara som den stora massan. Individualism i Sverige handlar inte om att vara en fri individ, utan snarare om en övertro på integritet och en misstro mot alla "de andra". Trots en uttalad vilja om gruppens bästa har detta idag övergått i en egocentrisk bild av världen, där okunnighet och ovilja att förstå råder.

Integritet = okränkbarhet, oberoende.
Empati = förmåga till inlevelse i andra människors känslor.

Idag har många medvetet valt att därför hellre vara ignoranta och arroganta, än förstående och empatiska. Märkligt i ett land som säger sig värna om humanistiska och demokratiska värden, men lätt att se.
Men när vågar vi som grupp sluta vara bondtölpen från förr och verkligen ta ett kulturellt steg ut i världen?

#blogg100 - 002

Blogg100, jajamän

Hoppla! Men lite lagom långsamt, på något sätt och vis. För även jag har varit lite dålig på att blogga, när Fb och Twitter tagit mer av Sociala Medier-tiden. Fast nu hänger jag på #blogg100...

Mer om allt detta kan du läsa om på bisonblogg, klicka här 

 I morgon mer om ignorans...

#blogg100 - 001